Ibland häpnas man!
Idag på väg till vetrinären så ligger jag körandes efter en lastbil. Vi hamnar i en uppförsbacke bakom två vägarbetsfordon(lastbilar=långt ekipage*2). Vi hade nada sikt vägarbetsfordonen körde väldigt långsamt men var i rörelse (fanns ingen varning för mötande trafik eller liknande).

Så var gör den däringa idiotet till lastbils chaufför? Jo han lägger sig med sin långsamma lastbil i mötande körfält och påbörjar sin omkörning.
Detta är en 70 väg som inbjuder till fortkörningar så 90 är inget ovanligt. Idioten puttrar ut i 50 och ska köra om dessa långa bilar.
Hur tänker man?
Han som sitter i sin lastbil är ju ganska säker om han skulle frontalkrocka så händer det inte honom så mycket på sin upphöjda plats - men den mötande?????
0 respekt för en annans människas liv? Eller vad?

Mitt liv förändrades drastiskt för 11år sedan pga en felbedömning som någon annan gjorde- den bedömningen kommer jag att få dras med i resten av mitt liv.

Det kom en ny lag för en tid sedan att de som har funktionshinder som ad-hd och liknande skulle få det svårare att få ta körkort det skulle till mer läkarutredningar och bli allmänt svårare osv.  Helt idiotiskt om man frågar mig.  Kommer de som har ad/hd söka läkarvård då och få den hjälp som de behöver för att kunna fungera bra i samhället och trafiken? Eller kommer det att bli än värre än det är idag med fler odiagnostiserade livsfarliga trafikanter som inte tänker efter före.
Nu vet jag ju inte om just den här lastbilschauffören har någon bokstavskombination eller han kanske bara hade bråttom och som tur var så kom ingen från det mötande hållet. Men hade han väntat i 1 min  hade han kunnat köra om säkert  utan någon fara för omgivningen och så bråttom har man väl inte?

Hm....har just insett vad mycket som är färskvara i livet.
Att man ska vara rädda om varann och visa varandra sin uppskattning -det är ju givet men ändå ibland så svårt att komma ihåg. Då tänker jag inte på mannen och barnen även om de sistnämnda borde få mer, det är så lätt att man hamnar i gnat och tjat-träsket utan de som jag tänkte på var mer släkt-nära och sådana på lite håll och vänner och bekanta. Alla mår gott av visad uppskattning.

Kondis är oxå en trist färskvara- kändes lite gott idag då det visade sig att flåset inte var sååå illa trots att värmeregleringen är ur funktion ;)

Hundträning är lite kul, idag så kom jag till insikt om att uppletande var färskvara hos lilla trollboll. Inte alls som spåret häromdagen, det hade ju mognat sig fram till en helt annan kvalite. Nu kom hon sig och fann sina saker men det behövs lite mer träning. Kanske skulle man bli lite mer organiserad och planerande??

Vi tog en långtur med alla voffsen (Lycka, Jippi och Vinna.Trolla, Ärtan och Elvira och sist men absolut inte minst Zeke.) Gick uppåt jurassic park och det var minst lika kusligt där idag som i vintras ;) Picnickade i gröngräset och njöt av livet. En sådan där härlig dag att lägga i minnesbanken som man kan ta fram i höst/vinterrusket och bara drömma sig tillbaka till.

Träning på alfa på kvällen. Kul som vanligt. men som alltid aningens för sen eller för snabb. Eller snilleblixtrar som dyker upp där de inte ska. Hm...undras om det kommer att bli någon ordning på mig nångång. Så att Troll kan få den vägledning hon behöver för det är naturligtsvis inte henne det är fel på, hon är ju så duktig!

Tänk jag vann högvinsten :)
En härlig dag i strålande sol och skogspromenad med tillhörande picknick med Lycka, Vinna och jippi och tillhörande matte mina syrror och min lilla mams. Så kul!
Jag och Jippi busade runt mest hela tiden och hon fattade galoppen direkt och gillade mitt bus, det är skönt! Jag fattade inte riktigt tjusningen med en lek(juckleken) som hon tyckte var kul men jag höll god min medans hon höll på men lyckades att övertala henne till att vi skulle brottas och käftas lite istället.
Jippi fick för sig att simma!! Trots att hon är en boxer det var ju nästan att jag kände mig lite manad att hoppa i men nån måtta får det vara det räckte väl med att stora syrran Viran simmade runt och runt för att hämta grejer och verka märkvärdig.
Vilken tur att de stannar över så vi kan ha lika kul i morron :)

//Trolla

Fredag:
Skogspromenad och fynd av skogens gula guld. Även lite fripassagerare i form av otäcka krypande monster. Storrensning när vi kom hem i dubbel bemärkelse.
Senare på dagen var det dags att åka till Paula för lite återförening av Trollabus släkt.
Både brorsan Flex och syrran Kira skulle komma för ett inplanerat MH och lite trevlig hundsamvaro. Flex hade med sig lilla storebror Oskar och kompisen Iris  även Kira hade med sig en kompis Nix, två ohängda ungar på ett halvår. Det lovade gott inför helgen, 8 aussies som levde rövare ;)
Mysig samvaro på kvällen med mat och dryck medans jyckarna röjde runt i trädgården. Trolla var helt såld på de yngsta voffsen hon hade verkligen hur kul som helst och fullt upp hela tiden. Det blev dags att bryta upp alldeles för fort men vi skulle upp tidigt dagen efter...

Lördag: Klockan ringde alldeles för tidigt och tiden rann iväg för fort men iväg kom vi för helgens stora event: MH
Trollas syster Kira var först ut och gjorde ett fint Mh, hon är verkligen en glad och käck tjej.
Sedan var det då Trollas tur, jag har ju verkligen varit nervös inför detta inte för T:s skull egentligen för jag hade ganska god aning om hur hon skulle reagera men för att jag vet hur jag påverkar henne när jag blir nervös och så är den onda cirkeln igång... så nu hade Paula lovat att gå med och jag kunde koppla av. Gulliga,rara Helena kom ner och hjälpte till och filma (kanske kommer längre fram) Men så till MH:t
Hon fixade kontakten bra, accepterade och följde med testledaren men är lite blyg då det gäller hantering.
Leken startar hon långsamt men blir aktiv och griper bra men vill inte gärna kampa jätteaktivt med testledaren.
Jakten då.. ja hon får verkligen inte jaga för jakt i sig har hon...så hon startar men avbryter båda ggr.
Under aktiviteten så hade hon några pip i början och gick omkring lite men lugnade sig efterhand.
Avståndsleken- hon följde figuranten utan avbrott visar något hotbeteende går fram när figg är aktiv på linjen är intresserad men vill inte leka med figgen.
Dumpen: Hon blev rädd sprang bak en bit men kom snart upp brevid mig och visade lite hot hon gick fram till den när jag stod brevid. Hon hade tydligen någon båge vid första passagen men var lite nyfiken och kikade lite på den ett par ggr.
Skrammlet:Reagerade hon ungefär lika vid men kom fram när jag satt på huk sedan hade hon släppt det.
Spöken: Hon stod framför mig visade flera hotbeteenden handlade mot båda spökerna ochgår fram när jag stod brevid och tar själv kontakt med figg.
Leken igen då ja då startar hon snabbt och är aktiv, griper med hela munnen.
Skottet. Ingen reaktion vare sig under aktivitet el. under passivitet.

Ja, jag är så nöjd med henne (och mig) hon uppförde sig som jag trodde i det stora hela. Det är ju till hennes nackdel att hon är lite blyg av sig det lyser ju igenom i många situationer men hon har mognat och jag är övertygad om att det kommer att ge med sig.

Sedan var det ju Flex tur och han är en stor och grann kille som verkligen gillar att kampa det fick både testledaren och avståndsfig. veta. Han gjorde oxå ett fint MH.

Något som var väldigt kul att höra efteråt var när beskrivaren förklarade sin bedömning. Alla tre syskon fick goda vitsord och alla tre visade mycket väl att de kunde avreagera snabbt och släppa det som hänt.

Det var  en mycket glad matte som åkte för att äta en god lunch.Trist nog så åkte de norska ekipagen hemåt efter lunchen medans  vi övriga åkte till P för mer hundbus och prat. Väl hemkomna sedan på kvällen så hade jag en väldigt trött och nöjd Trolla. Vi somnade båda som stockar.zzzzzzzzzzzzzzz

Söndag: Då var det dags för lite viltspår. Vi lade spår till alla hundar i varierande svårighetsgrader.
Efter ett par timmar så var det dags. Iris och Flex hade aldrig gjort det tidigare. Lilla Iris som verkade vara en tuff kaxig brud blev riktigt rädd över bloddoften. Nu ska man inte skrämma någon så vi tog det lugnt och hon fick pausa.
Flex tur i stället.. han var så duktig. Noggrann i spåret även han lite försiktig över doften, men han spårade sig  och Emelie fram till klöven och blev så stolt över att han funnit en sådan gobit:) Iris blev nyfiken och fick lukta på klöven.
Trollas spår härnäst.. Hon fick ett krångligare spår och eftersom vi inte spårat på hela sommaren så var jag väldigt nyfiken över hur det skulle gå.
Hon hade ett bra tryck i kopplet och höll näsan i backen bra. Hon klarade en hel del svårigheter och hittade även hon sin klöv.Hon tyckte dock att den skulle grävas ner ;)men bar den stolt till de övriga.
Fixas tur: Ett litet lättare spår även om det för den skull inte var hur lätt som helst. Hon klarade det galant :) Och kunde tom. nypa lite i den äckliga klöven :D
Sussie fick ett riktigt klurigt spår även om det var första ggr hon gick ett viltspår och då fick även Iris hänga på i släptåg. Sussie-ångvält småsprang sig genom spåret och blev väldigt glad när hon fann det som fanns i slutet. Iris tittade storögt på:)
Lotis superdamen som rann över träd och genom buskar och snår medans vi stånkade efter. Ja även där återfanns det saknade benet.
Nu var det dags för lilla Iris igen. Nu hade modet stigit och hon spårade sig fram till klöven. Blev lite tvekande till den men vi lekte lite och vips så var det en liten iris som blivit en STOR IRIS OCH MYCKET STOLT IRIS SOM BAR TILLBAKA SIN TROFE´TILL DE ÖVRIGA :D Så kul att se!

Den här dagen gav en liten extra vitaminkick till att återuppta viltspåret igen. :D

Tack alla för en väldigt trevlig helg och hoppas att alla syskon snart kan ses igen och göra något kul ihop :)