Ja det är precis som hon är, min lillastora tjej! :)

Vi har idag varit o hälsat på hos bäna för första gången. 
Hon fick vara i bilen medans jag blev informerad o fåren hämtas upp till fållan.
Alltså jag är helt såld på detta..får se om Trollis blir det med.
Det visades upp lite, innan jag skulle ta ut Trolla men snart var det dags för det stora ögoblicket.
Jag trodde nog att hon skulle visa större intresse för djuren än vad hon gjorde men intresset stegrades. Vi gick utanför fållan först med o sedan utan koppel. Hon pausade i bilen ett tag, sedan var det dags igen.
Vad en liten paus kan göra mycket. Intresset hade växt betydligt o med det kom lite skall oxå (mindre trevligt).
Nu fick vi gå in i fållan, i koppel såklart..
Hmmm, spänningen stegrades. Det gick fint ett tag men sen blev det lite mycket spring o drag i kopplet, så dags för en ny paus.
Nästa omgång så fick JAG vara i fållan mitt bland lammen medans Trolla rörde sig runt fållan.
Ja, vi höll på o dona och jag fick lära mig massor som balans o liknande(det saknades hos Trolla idag) Och hjälp, vad jag insåg att vi måste TRÄNA MYCKET MER PÅ LYDNADEN. 
Men kul var det och jag hoppas jag får komma dit snart igen.
Jag skulle ju börjat på vallkurs på måndag men det blir för långt o åka, så jag får hoppas på plats till vår/sommaren på nämre avstånd.

Sen har vi tränat agility ikväll igen. Härliga instruktörer ;) =)
Gott när man får nya ideer o så skönt att ha någon som tittar på en o talar om vad som är galet. Även om det innebär att det är allt som man gör =)

Hade en diskussion om våra sandade balanshinder (på klubben) för ett tag sedan, det var några som sa att de var så läskiga att deras hundar inte ville gå på dem. Till dem ..          Övning ger färdighet!
Ikväll blev Elvira till en krypande padda när hon för 1:a ggr gick på en mattklädd balans inomhus. Men efter ett par ggr så var det lätt som en plätt :) Alltså bara träna på, på alla möjliga o omöjliga hinder o miljöer.

När jag kom hem så hade jag en väldigt glad Trolla som väntade på mig. Att ta det lugnt fanns inte i hennes vokabulär, så ett lätt blåfärgat ögonbryn och en fläskläpp pryder numera matten.
Hon saknade sin matte så till den milda grad att hon hade öppnat dörren o gått ut efter mig men när hon insåg att jag inte var kvar hemma så gick hon in på tomten igen =) Så nu blir det till att Trolla-säkra ytterdörren eller låsa när man går hemifrån.
Kram på er alla

Aaaarrrggghhh! Jag blir så trött o besviken, ledsen och uppgiven o glad o faktiskt lite helt jävla svenskt avundsjuk oxå.

Får se hur mycket av texten som får stå kvar...det är hemskt o inse vilken dålig människa man är o inte vill man ståta med det heller men jag behöver får plita av mig lite så att det kan läggas bakom mig o jag kan se framåt igen.

Igår var det årets sista officiella agilitytävling för mig o mina voffs. Vem vet kanske de allra sista någonsin..
Jag var laddad, målsättning var nollade lopp -men jag skulle vara nöjd även med mindre bra resultat bara känslan av samspel infann sig. Inte så svårt eller hur?
Sen hade vi inte de bästa av förutsättningar. Som för lite sömn efter ett megagräl med maken, alldeles för mycket snurrade runt i huvudet. Mycket värk så jag vart tvungen o pilla i mig lite painkillers gör inte saken bättre inte lätt o fokusera då.
Det började iaf. med Ag. klass 1  Alice o Tintin o Gizmo försvarade klubbens heder. Tintin gör ett finfint nollat lopp, Alice får till ett megafint nollat lopp.Tintin 4:a o pinne o uppflyttad, Alice delad 7:a o precis utanför pinnplats igen.
Så j-a typiskt.
Sen så trillade dagen på Nellie,Cosmos och Edit o Wilma som gjorde fina lopp tyvärr alltid något litet fel. Akira slår däremot till o nollar o blir uppflyttad till Ag 2:an. Sedan äntligen så är det dags för klass 2!
Då vänder de på startordningen???!!! och kör tvärtom med L,M,S.
Man funderar ju ..varför gör man så? Men jag är glad att någon anordnar tävlingar så jag tar voffsen på promenader och njuter av att titta på agility istället.
När det äntligen är min tur så startar Ärtan först och allt gick fint tills jag inte hinner placera mig där jag vill o visar lite väl fel med kroppen o hon diskar ut sig genom att göra som jag visar. Hon tar balansen MEN jag är nöjd med loppet FÖR att jag kunde samla ihop mig o köra resten av banan ut som hon förövrigt gjorde felfritt. Detta brukar jag ha svårt med då det liksom redan är kört..
Sen var det då Virans tur som idag borde heta galningen el. nåt likn.
Hon kollade in domaren i starten som visslade o gav handtecken o hon bara schvischa iväg..Hon kunde banan tyvärr var det inte samma som domarens. Jag blev så besviken så att det inte finns ord, nog för att hon kan vara tokig men det var nog över ett år sedan som hon var så här.
Jaha, bara försöka ladda om. Mer väntan.
Från Ho1 Kommer jag inte ens ihåg placeringar ifrån, jag vet bara att Akira tog pinne igen och numera ett helt o hållet klass 2ekipage. (GRATTIS!)

Sedan så vände de igen startordning så först ut i 2:an var Wilma hon gjorde ett fint nollat lopp tyvärr så fanns det fler o snabbare ekipage så det blev ingen pinne, denna gång. Sedan tillslut så var det Ärt o Virrs o Tintins tur igen. Först ut av oss var Tintin, han gick som en raket o kom i mål felfri sen så startade galningen! Hon höll koll på domaren, han blåste o visade fram ..JAG HANN KNAPPT AV MED KOPPLET så for hon iväg på egna strapatser. Jag blev så sjukt besviken så jag gick av plan.Sen så var det ärts tur o det var lite synd om henne. Det var svårt att ladda om efter galningen. Men hon gjorde så gott hon kunde tyvärr en vägran på slalomet så långt ner i resultatslistan. Men hon gick i mål iaf :) Tintin han vann klassen så de fick sin första pinne i ho2. Kul, eller?
Jo visst tycker jag det(idag) men(igår) i besvikelsens hetta så tänkte jag bara .....något mindre moget..
Men efter en jäkligt lång tävlingsdag så är summan av kardemumman: 
Jag o mina hundar är urdåliga ekipage som inte lyckas få till det. Vi har inte ute på banorna att göra.Vi drar ett stort täcke över oss istället eller så går till skogs..
Uppdatering:
Vi drog till skogs ett tag o lät vindarna ruska stora delar av besvikelsen ur oss. 
M.A.O Dags o ta nya tag!     
               

Vilka härliga hundar man har :)
När jag har en riktig skitdag så kan de oftast få mig att dra på smilbanden.
Senast som idag. Smilla var på besök och jag har varit lite rädd att Trolla ska bryta benen på lilla Smilla (pytteliten d/s). Men jag hade inte behövt o oroa mig..Denna underbara Trollabolla lekte så fint med henne och efter en liten stund så jagade Smilla runt Trolla som låtsades vara lite rädd för henne.
Det är härligt att bara kunna stå och se på deras rollspel. Sen kommer gammeltanterna och vill vara med och då ändras rollerna men fortfarande så försiktig och inte  så burdus o klumpig o gåpåig som när hon busar med Boxer-jippie.
Sedan så hjälptes de åt att gräva ur jordgubbslandet, det ska bli gräsmatta där så de får gärna jämna till jorden lite ;)
De är så mysiga....fast inte uppe i sängen med regnvåta,leriga tassar !!!
Åhhhh, stöööööööööööööön!

Hur är det? Handen på hjärtat. Hur många mer än mig är bloggberoende???
Åtminstone jag har en hel del bloggar jag följer slaviskt o bara måste kolla in. Och ouppdaterat är hemskt!!
Det är ju både kändisars o okändisars bloggar som granskas. Jag tycker allt att det är lite kul o få en liten inblick i någon annans liv oavsett om det handlar om livet i stort eller som i de allra flesta fall- Hundar o träning av hundar.
Men samtidigt kan det vara lite läskigt oxå, hörde i somras om hur tjuvar kollade bloggar o gjorde inbrott där de visste inte någon skulle vara hemma. Allt pga av bloggen. Så det gäller nog att tänka sig för vad man skriver.
Likaså det här med foton, har haft en dust med tonårstjejen, vilka kort lägger man ut och om hur man känner sig om man hamnar på någon annans fotodagbok på någon bild man inte vill visa upp för hela världen. Det är ju så mycket känslor i svallning under den perioden. Ena stunden bästis för att i nästa vara värsta fiender.
Men det är tur att barnen är kloka :)
Men man tycker ju att man borde sortera ut de bloggar man följer o bara välja sådana som får en på gott humör.? Men ikke sa Nicke, jag har några som jag bara måååste kolla fastän det slutar med att jag bara är irriterad, arg, ledsen. Åh, vad jag blir trött på mig själv. Näpp, hädanefter ska jag bara läsa goa bloggar :)
Ha det gott :D

Så var ordningen återställd och vardagen här igen...
Så här kommer en sammanfattning av helgen:
Var på lydnadstävling med Ärtan på Marks Bk i lördags och blev en vinnare IGEN!!
Ja, inte poängsmässigt men vi fixade vårt mål! Jippie!

Mitt mål med lydnaden är att hon ska kunna känna sig trygg o glad på plan.
Med ökad trygghet o glädje så kommer resultaten, för jag vet vad hon kan.
Det är ingen lätt sak för Ärtan att gå ut på plan efter det som hände så att vi har kommit hit där vi är nu är en jättegrej för oss. =D

Men det ger mig oxå en uppgift, vilket jag tror jag blir bättre o bättre på, att hålla nerverna i schack. Jag kan inte gå in på plan med fjärilar i magen för hur skulle jag kunna förmedla ett lugn till henne då?
Det är lite kul o titta sig runt på sina medtävlanden när de är vita i ansiktet av nervositet och egentligen, hur kul har dem just då?

Jag fick iaf startnr.2 (7st i min grupp)och skulle ligga platsen mellan 2 jack russlar.
Platsen gick fint fram tills vårt mardrömssenario. En stabyhoun gick upp och börja springa runt, den drog med sig båda j.russlarna och en malinois. Sekunderna tickade på långsamt. Ärtan höll stenkoll på mig(pussgurkan) men när både matte o husse gick tillbaka med sina Jr. då vart det nära att hon klev upp.När det bara var 2 sekunder kvar så ställde sig Vinna upp, stackars Helena. Men GULLÄRTAN låg kvar o kändes trots allt ganska så cool.
Men det är klart att hon blev påverkad av det som hände o det speglar sig i resultatet.
PLATSEN:10P
TANDVISN. 10P
Oxå här ett framsteg eftersom gubbar är lite läskiga och oftast har de inget hyfs utan ska gräva runt i munnen.
LINFÖRIGHET: 6,5P Ja, det blåste... så det var nog därför ;) Bad day ,helt enkelt.
LÄGGANDE: 0P Hon blev osäker(kanske inte hörde i blåsten) o det behövdes fler kommando
INKALLNING: 10P Som ett skott =)
STÄLLANDE: 0P Nu tänkte jag att hon skulle höra iaf o tog i för kung o fosterland vilket resulterade i att hon satte sig av blotta förskräckelsen.
APPORTERING:9,5P Lite tveksam i tagandet
HOPP: 10P 
HELHET:8,5
Resultat: 134p 
Jag borde hjälpt henne mer vid läggandet o ställandet för där kom osäkerheten fram men det är bara att jobba vidare, därimellan så var svansen hög o glad o öronen pigga o alerta.

Ett jättegrattis till Helena o Vinna som trots missad platsliggning klarade av ett 1:a pris. De är sååå duktiga =D





 

Ja så har väl dagen sett ut på ett ungefär. Det kan inte vara speciellt lätt jobb att vara sotare. I min barndom så hade vi en golden som var världens snällaste -tills sotaren kom...då blev hon som Cujo, ett rasande monster.
Så jag var lite orolig hur voffsen skulle reagera idag när det var dags för mojjens besök. Ha, lite utskälld blev han men inte mer än någon annan.
Skönt!
Nu var sotningen snabbt överstökad så jag hann iväg till lydnadsträningen med gänget.

Vi var inte så många idag bara 4 på plan samtidigt.
Träningen gick jättefint med mina mått mätt. Jag hade en glad Ärta som kände sig som en kung idag o då är jag så nöjd :)
Den enda smolken i bägaren var platsliggningen. Hon ligger platsen och är trygg på den eller.. så har det varit sedan vi kom igång med träningen igen.
Men idag så kliade det i ljumsken på henne så hon satte sig 2!! ggr, visserligen så kunde jag lägga henne på en gång igen men ändå.
Humhum hoppas det bara var ett kryp som killade på prinsessan.
För hon såg iaf inte orolig el obekväm ut... o de låg i 4½min. Så hon får ändå godkänt.
Sen när det var Trollas tur hade de flesta åkt hem hon fick busa lite och lite fritt följ,mer bus, sitt kvar,mer bus och inkallning, ligga o ta det lugnt och leka o busa ännu mer med matte. Kändes bra :) 
Hem o vila o ladda inför kvällens träning.

Då är det jag o virr som drillas, ikväll var vi inomhus på matta. Ny upplevelse, kul.
Det var ett kuligt pass med många omtagningar
Jag kunde göra framförbytet som jag inte trodde mig hinna och fick en mycket bättre väg in i tunneln.
Men oj så plågsamt medveten jag blir på våra brister. Först o främst min egna kondis både fysiska o mentala. Nu är jag väl nästan helt återställd till det bedrövliga stadiumet som var innan jag fick körtelfebern o borrelian med bara de vanliga krämporna. Så det är nog dags o ta sig i kragen.
Men sedan har vi ju en grythund(ja nästan iaf) som inte vill in i tunneln ibland och tycker att jag är fullständigt loss när jag vill bakombyta tunneln. Aaargh, blir så trött..Alltså vissa perioder funkar det finfint men så helt plötsligt så litar hon inte på att jag vet vägen. Och s-hindret sätter jag på henne någon typ av mentalspärr eller nåt för hemma funkar det fint men där...
Näpp det är dags o bryta ihop, slänga i sig några painkillers o ta nya tag i morrn.

Idag kom Smilla förbi en stund och det blev bus för hela slanten.
Man skulle ju kunna tro att hon väljer att busa med någon i sin egen storlek, men nejdå, Trolla ska det vara.
Trolla är så försiktig och ligger ner o busar. Men när hon får ett gott Smillalår i munnen så måste man bara tugga lite.Sen så gäller det o kunna hålla fast henne oxå, vilket inte alltid är det lättaste.

Träffade Jeanette med hennes voffs lite senare på klubben vi planerade(tjöta) lite inne i stugan och Trolla snosade runt därinne. j:s hundar är väluppfostrade så de la sig till rätta o vilade, inte som T, helt plötsligt hade hon hittat backen med allehanda lydnadspryttlar och kom bärande på en hög med koner. Hon e för go den hunden*hahaha*

Sen körde vi gungan några ggr.
Lite konstigt att gå på underlaget med gungningen var inte speciellt läskig.
Skönt:)