Kvällen kom och träningslustan satte in. Gratis  ledarledd träningshjälp för bruksintresserade utlovades på klubben, och vem är jag då att tacka nej till sådant tillfälle...Näpp, precis. Gratis är bra :)
Trollebusan fick sitta i bilen medans vi hade lite långtradig (men säkert nyttig) teori. Sedan var det dags för lite spår med fokus på kärnan. Det var en blandad kompott av hundar som var med, unga som erfarna.  Upplägget med att ha Troll i bilen var nog bra, hon var positiv i sinnet när hon kom ut och redo för utmaningar :)
Inga schäfer eller terrier äta fasoner och tom. herrarna kunde hålla i kopplet utan bli uppätna. Spåret gick väl sådär, men det är nog värt att lägga lite tid och möda för spåra det kan hon ju.
Sedan var det dags för lite lydnadsträning. Platsliggning som gick KANON!!!!! Fastän Trolla fick besök av en busig liten schäfertik, så skönt :) 
Övrigt gick oxå bra. Extra gott då det var en hel del nya hundar för Troll. 
Lite eftersnack i stugan sånt är ju aldrig fel.
En go träning med en avslappnad fokuserad matte och en Trollboll i en go sinnesstämning :)

Den som inbillar sig att sjukgymnastik är nyttig, DEN är inte redig i huvudet! Det känns ju rätt ok när jag är där. Ja, man tar ju i och lite ont gör det ju men ändå rätt överkomligt. Men sen dagen efter och de nästkommande fyra dagarna... det är hemskt. Sådan pina.
Men somliga säger att det är nyttigt och vem är då jag som tvivlar, nej jag kämpar på och väntar på en förbättring.
Men fram tills det är dags i eftermiddag så blir det prommisar i den sköna höstluften med di små och de store och sedan lite av mitt nya projekt - rensa ut!
Sånt man samlar på hög, tidningar,kataloger,kläder ja, you name it. Så skönt när sådant är gjort även om det nu är urtrist att göra.
Och se... det är redan tisdag :)

Vart tog helgen vägen?
Visst en del goa prommisar, filmkväll som resulterade i en tjurig fru, hinderflytt, valpträff, fika i den stora staden-lyx, bio med både tår och skratt, nyskapande middag som barnen inte var så förtjusta i men som mannen och frugan och hundarna uppskattade.
Men dagarna tog slut alldeles för fort och vips så är det söndagskväll och man vill inte gå och lägga sig för snart är det dags för ytterligare en måndagsmorgon och en ny väntan på torsdag.

   SÅ JÄKLA HÄRLIGT!!!!!!!!!
Inte nog med att resultaten kommit in på hunddata så är det idag mannen med stort M kommer hem igen :)
RESULTAT? HD A OCH UA PÅ ARMBÅGAR ......SÅ LYCKLIG,LYCKLIG,LYCKLIG,LYCKLIG,LYCKLIG,LYCKLIG,LY
CKLIG,LYCKLIG!!!!

Emellanåt så hamnar jag i läsperioder och alltsedan mamsen stack boken : Marley och jag av John Grogan under näsan på mig så är jag fast.

Boken skildrar livet och kärleken till en alldeles tokig,busig hund vid namn Marley.

 Mamsen sa något om att Marley hade sina likheter med Trolla. Ja, då fanns det ju inte mycket annat att göra än att läsa denna alldeles underbara bok.

Visst många likheter fanns det men fullt sååå mycket är inte Trollboll. Men att följa denna tokhund och hans husse genom deras liv ja, det var en härlig upplevelse. Den kan varmt rekommenderas :)
En känslosam bergochdalbana!

Sedan var det någon kärlekssaga som visst var njutningsbar under tiden som jag plöjde genom den men inget som så här efteråt sitter kvar och jag tror inte ens att jag kommer ihåg titeln.

En annan bok mamsen stack till mig var: Matildas sista vals av Tamara McKinley.  Två kvinnors livsöden i den Australiska vildmarken med en så målande beskrivning att det nästan kändes som om man var där. Nu har jag alltid varit fascinerad av Australien och tycker om skildringar därifrån.
Denna bok höll mig fascinerad hela vägen fram till slutet och lämnade en tomhet kvar......men sen då? Jag vill inte sluta nu, berätta mer....

Nu senast så blev det Tusen strålande solar av Khaled Hosseini
Jag säger bara -Skrämmande! Sådana livsöden. Man kan inte undgå att bli berörd! Efter denna bok så var det inte samma känsla, utan snarare- usch vill inte tänka på den. Vilken tur att man är kvinna i Sverige, idag!

Men nu har jag inga böcker på lager, någon som har något tips på någon bra bok?

Lilla Mandisen kom hem idag alldeles likblek i ansiktet, bultande huvudvärk och illamående, så det var bara för henne att krypa ner i sängen. Så trist när barna är dåliga, så kvällens träning blev inställd. Hoppas hon kryar på sig snart.

De bara trillar på...äntligen torsdag och hela helgen framför en, i nästa ögonblick så är det söndag igen och man är full av söndagsblues.
Men trösten är, att snart är det torsdag igen :)
Haft ett par sköna träningspass med trollboll idag då det gick super :) 
Vi fick till en hel del: Aha, är det så här du vill att jag ska göra stunder. Jamen då så....sitta brevid,gåförbi,ligga brevid, vita schäfrar,glada spralliga hundar,svarta gnybollar,prickiga doggs,krulliga hundar,hästar,moppar,hästbajs, tonåringar,rullstol
ar,gubbar och kärringar= nemas problemas  

Har hamnat i en läsperiod och kastar mig över olika böcker och plöjer mig genom olika livsdraman, fnissar, rynkar pannan och tom. bryter ut i gråt emellanåt. De små har vant sig vid mina sådana perioder men Trolla blir riktigt bekymrad, idag kom hon uppkravlandes och tittade storögt och bekymrat på mig och började slicka bort tårarna på kinderna när det var torrt så började hon leka allan och busa med mig för att jag skulle bli glad igen. När hon insåg att jag ändå inte släppte taget om boken kröp hon in under armen och la sig nära,nära och grymtade lite tröstande. Hon är bara för go denna jycke :)

Så var det dags igen, nu en liten tripp till Tidaholm. Motivationen var låg och funderade skarpt på att strunta i tävlingen och stanna hemma, dra täcket över huvudet och sova länge ta en kopp te och krypa upp i fåtöljen med en god bok istället. Men... har man betalt och så, så är det väl fyskam om man inte åker..
Mamsen och jag drog i väg i regnrusket väl rustade tyckte vi..
Hm...så fort vi fått upp tältet var vi blöta så jag bör nog kolla över min rustning.
Trolla var naturligtsvis med för lite behövlig milljöträning, nu blev det inte så mycket av den varan just pga. av regnet. Var jag inte tvungen att vara i hällregnet så höll jag mig i tältet, men även där i tältet så tränades det.
Tidaholm hade ett stort fint utrymme mellan banan och tältraderna, skönt när ingen behöver gå inne i tälten för att komma fram till sin plats.
Reultaten för dagen var inget att hänga i granen precis. Två 11:e plac och en 15:e plats men den sistnämnda är jag stolt över då jag absolute inte trodde vi skulle gå runt alls. Ärt var först ut i Ho2, hon gillar inte ösregn så efter en långsam start och slalom så ökade hon allt eftersom tills en tunnelsom hon blev lite osäker på domaren var snabb i armen och en vägran + lite tidsfel. + för att sprang på efter ett tag iaf.
Agilityloppet så var jag som en michelingubbe började få ont och vart stel som attans. Vågade inte springa på men ärt 0 hinderfel men en massa tidsfel. Elvira kändes redan i starten okoncentrerad och jag blev uppgiven med disk som följd. Annars var det en lätt bana som passat Elvira som handen i handsken.
Funderade nu allvarligt på att strunta i elviras sista lopp, varför plåga mig när hon är sån där. Men som tur blev jag övertalad och gick banan hela tiden med känslan NÄE det här kommer inte gå. Min målsättning blev att nå hinder 7 då skulle jag vara nöjd.
Elvira startade, vi kom till 7:an och nådde även 14 som jag hade som nästa mål och tänk vi gick i mål ! ! 0 hinderfel och av alla hattifnatt räddningar/visningar  så blev det en del tidsfel MEN vi gick runt! Vi var så lyckliga!

Men åter till dagens miljöträning av trolleboll...man blir nästan lite mållös när man ser hur slappt en del handhar sina hundar.
I både small och large så vart det många som inte hade koll på sina hundar eller hade hundar som uppförde sig illa. Men jag tror inte jag såg någon mediumhund som uppförde sig illa(jo, någon) men inte i den utsträckningen som i small eller large. Ras eller förarproblem?
Läste någonstans om artighetsavstånd och visst är det så att vi har olika stora sådana där vi känner oss bekväma och tillfreds. I dag hittade jag Trolls, vilket naturligtsvis var skönt men samtidigt så blir jag så ledsen när man ser andra hundar som då har ett stor personlighetsfär (eller vad man ska kalla det för )där de tvingas in i stora massor utan något stöd av sin förare och de tvingas att lösa situationen själva(utfall) sen blir det ingen reaktion då heller och så upprepar sig situationen gång på gång. Jag hoppas och tror att trolls sfär minskar allteftersom vi tränar, men framför allt vill jag att hon ska lita på mig de gånger hon behöver trängas.
Men idag gick det fint och hon var så duktig :)
Det var iaf. väldigt skönt att komma hem och få lägga sig i ett varmt bad..
Det borde vara lag på fint väder vid agilitytävlingar :)