Eftersom jag inte har något liv enligt den bensintörstande 18åringen så fick jag den stora äran att köra hans volvo till ombesiktningen för den sista ok stämpeln i bakkärran. Nu hade ju inte detta behövts om den superupptagne tonåringen haft tid till att byta den sak som enligt en ilsket lysande lampa på kontrollpanelen inte fungerade som den skulle. Men som alla vet så har ju ungdomar obegränsat med cash så länge kontot står på + och man har väldigt mycket att göra på ett helt ledigt sommarlov så saker och ting hinns ju inte med, det finns ju så mycket viktigare saker att göra såsom pussa på tjejen och hänga med kompisar och drömma om tiden när man kan glida runt i egna kärran och inte att förglömma man måste sova oxå. Kostnader och extra jobb med besiktning x 2 det bekymrar dem inte för fem öre. Kontot står fortfarande på plus och lilla mamsen fick gjort något meningsfullt idag i sin annars så meningslösa tillvaro.
Lyckan är total !

Kvällsuppdatering.... har varit på kurs med Trollabus ikväll.
Innan kursen startade så fick vi övat lite kontaktfält och det gick kanon :) Nu börjar hon förstå vad jag vill att hon ska göra, nån gång får hon inte riktigt stopp på kroppen men viljan finns, så nu blir det operation övertalning av mannen så det kan byggas en balans till utsmyckning av tomten. Men så till kursen som var lyxigt nog inomhus så vi slapp regnet:)
Hon är så duktig lilla Troll och va bra det kunnat bli om nu jag var lika duktig men det är inte så lätt att tänka om från litet till stort, lugnt till snabbt, virrigt till självklart. Tur då att vi har goa instruktörer med ett enormt tålamod.
 Men det känns som om vi är på rätt väg även om vi självklart har mycket att fila på innan vi är samkörda som ett team.
Det var två glada och nöjda tjejer som kom hem ikväll. :)

Gårdagskvällens agilitymöte avlöpte smärtfritt med många fina ideer inför framtiden. Som alltid när vi ses så rinner tiden iväg och även ibland diskussionerna men vi sansade oss och fick fram bra förslag som ska läggas fram inför styrelsen inom en snar framtid.
 Fin träning för troll blev det oxå (ja,ja för mig oxå)
Idag har jag varit för att snoffsa till mig lite, nu vet jag inte om snoffsfaktorn steg något nämnvärt men kalufsen har kapats och det gråa har fått en mörkare nyans. Hade bokat in lite träning med Krullsmatte men tiden sprang iväg så jag trodde att det inte skulle bli något. När jag väl kom fram tog ångesten tag i magen ... där var många som var med på tävlingen som jag bröt. Usch.. Men den värme jag möttes av den värmde ända in i märgen.Så skönt, TACK!!
Även om jag inte är enig i alla tankar kring hunderiet så känns det skönt med stöd och vetskapen om att jag inte behöver skämmas och gömma mig/oss.
Nu vet jag att vi kommer att komma ur detta men på vägen dit så kan jag behöva stöd och peppning. Så tack alla ni som finns där.

Att få vara frisk står ju oftast högt upp på folks önskelista i livet.
Sedan kommer kanske våra nära och käras hälsa eller de kanske står på förstaplatsen så att de kan ta hand om oss ifall vi behöver lite öm omvårdnad.
Men en frisk bil är ju inte fel det heller. Sedan 15.45 kan jag köra säkert igen(el. så säkert som det är med mig bakom ratten)men nu så är bilen lagad och jag behöver inte gissa hur fort jag kör eller kisa för att se gps:ens små siffror med bristande koncentration på vägen som följd.
Men nu är det dags att införa högkostnadskort hos bildoktorn, det är inte klokt så dyrt det är för att bara byta ut en kontakt och några ärgade små ploppar. 3300kr fattigare blev jag om man nu skulle ta bort en nolla så hade det mer passant min plånbok, men sådan tur har jag inte,urk. Allt vore väl ändå ganska ok om jag var helt övertygad om att bilen var helt återställd och inte drabbats av några följdsjukdomar men jag är inte helt övertygad. Färddatorn och bensinmätaren uppför sig lite lustigt. Men jag får väl ge den lite tid att repa sig innan ett eventuellt återbesök.
Något annat som är trevligt är en frisk dator men just nu så gör tekniska prylar i min närvaro uppror. Gamla trotjänaren har drabbats av något otäckt virus som inte vill rensas bort trots mediciner och god omvårdnad. Tror att jag ska bära den till toppen på berget och slänga den utför etterstupan för det är väl så det funkar i dagens Sverige?

Satte oss i bilen och hade bara med oss de stora dogsen, den yngste och gammeltanten, barnen lämnade vi hemma. På agendan stod det en utflykt till Baldersnäs och ett besök vid den gamla sommarstugan.
En underbar dag med underbart väder och tänk vad mycket man hinner säga varann när inga barn eller andra sysslor avbryter. Tom tystnaden kändes talande emellanåt. En riktig vuxendag där framtidsplaner blandade med minnen avhandlades. Mmmmmmmmmmmmm
Baldersnäs var så mycket mindre än vad jag trott- tänk vad reklam kan göra. Men det var vackert och vi fick se fina uppvisningar så vi var nöjda när vi styrde kosan mot kroppefjäll och där vi hade stugan.
Långt om länge kom vi fram och det var så vackert :) Kändes skönt att vi lämnat över till någon som tagit hand om stugan så väl. Minnerna föll över oss när vi stod där och tittade(tur att inte ägarna var där) Allén in till stugan som jag föll för när vi tittade på stugan för första gången och lilla friggeboden vi byggde, och titta där borta är röret som Laban kröp igenom och höll på att fastna i. Men även det viktigaste av allt det var här som T blev till...många fina minnen vi hade mycket att fundera över/prata om när vi styrde kosan hemåt. En härlig dag kräver en härlig avslutning så vi stannade och åt en god middag på restaurang. En mysig dag på tu man hand-det är nog något man borde göra oftare.

Tävling på Kungsbackas Bhk och jag var verkligen inte motiverad. Hade tänkt att skita i den men blev övertalad av mannen att åka. Ja,ja tänkte jag, jag samåker med mamsen och kan ju faktiskt åka hem efter hennes lopp. Så upp i ottan och iväg. Jag hade även tagit med gammeltanten som sällskapsdam till fröken Troll.
Hon är för go denna gamla tant, trots åksjuka och medicinering så är hon bara sååå glad så att hon nästan kan krypa ur skinnet :)
Mamma startade med lilla A och gjorde ett jättefint agilitylopp, de gick verkligen fint och gick upp på en 2:a plac men tyvärr så fick de 1,nåt i tidsfel. Så jäkla trist! Hon kanske hade några vida svängar men sprang ändå på  bra så det är så j-a retfullt. Men hon laddade om till hopploppet det såg jag inte men hon lyckades komma 6:a tror jag, oxå med 0hinderfel men med någon retlig sekund i tidsfel.
Nu var det dags för mig..jo jag hade blivit lite sugen. Det verkade som roliga banor så upp och värma upp dogsen och mig själv.
Ärtan först ut och hon gick som en racerråtta(för att vara Ärtan) jag fick tydligen något fel på kontakten(?)och sedan var slalomet en port för lång så ett omtag där i men jag hamnade 9:a tror jag med en finfin tid i jämförelse. Kul. Elvira då.. hon är ett kapitel för sig den hunden. Hon kändes fokuserad men efter hinder nr.1 fick hon en Elvira-elektriskstöt som omprogramerade henne till att ta mitt hoppkommando som BALANSEN hon var bara tvungen att sätta tassarna därpå innan hon kunde fortsätta banan utan fel. Blir så trött på henne ibland men samtidigt så kan man inte låta bli att glädjas utav denna hund som är så speciell.  Man vet aldrig hur hon är, man kan aldrig säga att nu har hon D utan rätt som det är så blir hon bara Virr.  Rörigt? Ja precis så är det.
Något som jag upplevde som trist var att jag hann inte gå av banan innan det var banvandring för hoppklassen så fort bort och lämna hund och snabbt tillbaka för att banvandra. Vare sig Ärt el. Virr fick gått av sig och upplevt riktig belöning för väl utfört arbete. Jag gick banan med trötta ben och kände mig nedslagen i skorna för det var verkligen en springbana utan större handlingsvårigheter. Den enda svårigheten jag såg var egentligen slalomet efter tunneln. Bort för att hämta upp Ärt så hon fick röra upp sig igen. Min tur på banan- det fick finfint och hon sprang på hyffsat och tom. mina betongklumpar till ben rörde sig hyffsat kom imål med 0fel och en tid som räckte till en 3:e plac. Trodde det bara var 3 pinnar så sedan höll jag tummen hårt och det fungerade fint tills nästsista startande vilket var Elin från klubben. Hon gick in och nollade på en finfin tid och sänkte mig till en 4:e plac. Hm..mumlade fram ett grattis och gick besviket bort till tältet. Men se då kom en liten go tjej springande och talade om att det minsann var 4.a pinnar som utdelades. Så min lilla Ärt fick sin första hopppinne i 2:an :) Så härligt! Nu var det faktiskt riktigt roligt att tävla igen så jag besämde mig för att starta Virr i hopp3 oxå. Hm.. resultat, där jag kan väl säga att det fanns ett tunnelsug utan dess like och att det tyvärr inte var rätt tunnel som lockade så förföriskt på henne.
Vad det anbelangar de andra dogsen så fick de sin träningskvot uppfyllda oxå med beröm godkänt :)

.....eller står jag på randen till ett sammanbrott?
Frågan har jag ställt mig efter en helg fylld av känsloutbrott utan dess like.
Det som lutar åt det gravida hållet är väl att jag nästan började grina när jag såg ett agilitylopp som var snyggt,snabbt och där föraren kom i mål vilt skrikande av ren glädje. Det snörpte ända ner i tårna och jag fick hosta till och blinka lite snabbare så att ingen skulle se. Men iof. så började krullsmatte nästan oxå grina då grannen brevis oss berättade om sin stora omöjliga dröm.
Det som talar för ett sammanbrott är väl hela livet just för tillfället då.
Det dras och slits ifrån alla kanter och håll. Aldrig att man kan känna sig tillfreds utan att behöva ha "kramp i magen" för något som bordes göras eller att någon anser något.

MEN efter allt det trista så har jag haft en hundfylld  helg i Frövi :)
Fredagen kom med packning och förberedelser inför helgen. Naturligtsvis så var det strul i form av att vi inte fick gång pumpen till vattnet inne i husbilen. Blir ju liiite jobbigare utan rinnande vatten, men,men. Hundarna de hade fullt jobb med att hålla koll på allt (GLÖM INTE MIG!!!! SKREK DE SMÅ OCH STORA TROLLA,mest hela tiden)
Skulle möta upp Marie och Jeanette vid klubben för lydnadstävlingen först o senare avfärd till Frövi. När jag glatt vrider om startnyckeln så suckar inte bilen ens, det händer NADA, INGENTING!! PANIK!!
Men typ en trekvart för sen och med 4par startkablar så var vi på väg iaf.
Marie visade sig vara opåverkad av detta orosmoment och satte sitt och Cosmos sista 1:a pris och fick sitt efterlängtade LP1. Så duktiga :)
Jeanette och Shiwa körde klass 2 och hon gjorde framsteg och även de var duktiga.
Jag har efter kvällen då bestämt mig för att ta en time out från lydnaden tills T har fyllt 10 eller nåt.. Det hade nog varit lite mycket för lilla damen och hon lik sin matte överreagerade i stort.Skillnaden var väl att min reaktion vart en aning fördröjd och det var mina resekamrater o några vänner som fick ta emot den, hoppas inte jag förstörde er glädje för mycket iaf.
Men vi fick packat in oss(3tjejer och 7hundar) kom iväg mot Frövi sent omsider och landade vid halv 3.
Upp med tältet och burar och sedan somnade vi gott vid halvfyrasnåret. Kändes inte kul när klockan ringde vid 6,30 på morgonen. Vi såg ju inte så bra i mörkret när vi kom utan var tvungna att hitta en bättre plats. Vi fick en som var perfekt!
Så här i efteråt så kommer jag inte ihåg allas lopp och placeringar men mina första lopp i ag. var så sköna att köra, hunden var där den skulle (nästan)hela tiden. Ärtan hade lite klurigt vid en tunnelingång där jag påminde henne flera ggr och hon tittade frågande på mig-vilken j-a ingång? tills hon dunkade in itunneln=5fel. Elvira gjorde ett snabbt fint lopp och hade hon inte tänkt leka flygfisk på balansen så hade hon gått in som 2:a men nu fick hon nöja sig med en 5:e plac, pris o rosett. Hoppet tror jag Viran diskade sig i men Ärtan kom runt med 0,43 tidsfel. Duktiga tjejer.
Jeanette fick rosett med Cajsa i något lopp och medans Marie och jag väntade på Jeanette så tröstade vi oss med några glas vin, en härlig avslutning på en fin agiitydag. Ja,ja något mer slank väl ner sedan till maten oxå.
Söndagen då.. Disk med båda i agilityn.Sedan var det Elviras hopp lopp-det är nog det jag är mest nöjd med under hela helgen. En alldeles omöjlig start för virr som vi löste!!!!!!! Om det berodde på min omsättning i starten och allvaret i rösten eller om det var något annat, det spelar mindre eller ingen roll, för hon löste det galant :) 0 hinderfel och0,87 tidsfel. Vi gjorde det och jag fick nästan en liten tår i ögat igen.
Summan av kardemumman var  och är iaf -Jag hade en härlig helg trots känslosam berg och dalbana tack tjejer för härligt resesällskap. Det var roliga och sina håll kluriga banor där jag fick öva mig i att hålla fokus men det innebär ett besök i sportaffären inom närmsta tiden för att se om de fått in min storlek än, det är inte lätt för en liten Ärtig Virra att ha koll på morsans handling när hon drar i bh-banden hela tiden.

Vi hade många planer inför helgen... tyvärr så blev det inte så mycket som gick som det skulle.
Men lite blev bra iaf. som tex. lite nya platter vid ingången på tomten. Kräftorna var VÄLDIGT goda. Lite hundpromenader blev det oxå med fokusering på att inte dra och då var det nolltolerans annars så skrek tanten i högan sky. Voffsen gick som små ljus åtminstone tills vi mötte en utböling som man skulle rädda matten ifrån. Då *censur*...tänker högt *hoppas jag inte möter dem igen.*
Omändringen av planerna härleder till sjukgymnastiksbesöket tidigare i veckan alltså yrseln kvarstår och mera värk än vanligt. Hm.. och så säger de att sånt ska vara bra för kroppen-Ha ! Vet inte om jag köper det.. Men jag är inte den som ger upp på en gång..