I natt var vi med om det alla uppfödare bävar över, men naturligtsvis är vi glada över att vi har våran Viran kvar- frisk och kry om än trött och omtumlad.

Förlossningen startade igår med en rejäl tempsänkning och med den typiska bäddningen under öppningsskedet.
Sedan vid 21snåret så gick vattnet i den första valpens blåsa. Hon fick fina kraftiga värkar. Det höll i sig under ett par timmar ibland pausade hon, innan hon tog i igen. Hon såg ut att må bra förutom det faktum att det inte kom någon valp.

Vid 12 snåret så togs kontakt med Blå stjärnan och jag förvarnade om att vi var på väg, de trodde inte det var någon fara på taket men höll med om att en koll inte var fel.

Väl där och inkvarterad i valprummet så tittade ett par valpfötter fram. Hanen kom baklänges och tillråga på allt så satt han rejält fast. Förmodligen så hakade han i med revbenen på bäckenkanten. Det blev en väldigt jobbig förlossning och hoppet var inte stort när han äntligen kom ut.

Men även om han kom igång lite... så fick han aldrig upp någon cirkulation

i bakdelen och vi fick ta det tunga beslutet att ge honom en spruta.

Sedan blev det en röngten för att utröna om det fanns någon mer i viramagen. Vi blev jublande glada när vi såg en valp till i magen och gick in för att ge  henne lite näring i droppform så hon skulle återfå lite krafter.
Hon tog sig en paus och vilade sig med all rätt..hon hade verkligen haft det tufft, stackarn.

När det sedan var dags för nästa valp så klarade hon upp det fint även om hon fick lite extra hjälp med glidslem och vetrinär övervakning.
En sista kraftig värk och ut kom valpen och vårat hjärta höll på att brista.
Den här valpen var missbildad och föddes med öppet huvud och en stor gomspalt.

Vår lilla tappra tjej hade fött så vackra fina valpar men skulle inte få med någon hem, hon skulle inte få uppleva det som hela hennes kropp var förberedd på.

Men djur är fantastiska, hon hade fått möjlighet att slicka och tvätta dem och förmodligen känt att de inte var livskraftiga så även om hon naturligtsvis är medtagen så är det som hon förstår.
Då är det nog så, att det är vi som har det mest svårt att förstå....

Men som vi sagt till oss själva under hela dagen- Vi har våran Elvira kvar och det är huvudsaken!
Hon behövde inte snittas och det gör att återhämtningen kommer bli lättare för henne. Lilla snottan- mammans hjärta gråter för dig <3

Tempen föll, bäddning påbörjad....lugnet infann sig.
Det var bara en övning inför den stora dagen.

ja så här ser hon ut när hon står upp och mindre än en vecka kvar..
Hon är obekväm och magen lever rumba med henne, eller som mormors lilla kråka- ni vet.. en slank den dit och en slank den dit och en slank den in i (kisse)blåsan.

Trolla fastnade på några bilder i lördags som den duktiga fotografen Lasse Moëll tog.
Om ni blir nyfikna på fler fina agilitybilder så kika in på.. http://www.webdog.se/Agility/
Här har hon fokus på matten..

och här mitt i språnget

Åh, jag är så nöjd med mig själv :) Och det känns så skönt!

I fredags så var det dags för ett Trollbad, hon luktade skunk. Det gick relativt bra men har ni någon gång sett en Trolla när hon ska torka sig????

Hon är S J Ö V I L D och stryker sig och kastar sig och torkar sig mot allt som går att pressa sig emot. Så även mot avloppsröret från handfatet...och Trolla är hård i kroppen.... så röret sprack. Naturligtsvis så upptäcktes det senare vid tandborstningen då hela golvet blev blött. Suck! Just denna helg som min alldeles egna lilla rörmokare är borta och allt.

Vad göra? Jo det är bara att rulla upp ärmarna och sätta igång.
Åkte förbi lokala byggföretaget och införskaffade nytt vattenlås och skred sedan till verket. Tjoff,poff och lite svordomar,skruvande och vridande så voila´så var handfatet som nytt och vi slapp blöta golv och avloppsdoft.

Det var kanske rörmokare man skulle blivit :)

En helt grotesk bild på Viran när hon försöker krulla ihop sig...

Vi hade världens tur och otur i onsdagskväll, vi åkte upp till träningen bara lilla fröken Troll och jag, vi ville ladda inför helgens och årets första tävling.
Träningen gick till att börja med alldeles utomordentligt bra. Hon var vild och tokig :)

I den sena gruppen så hade krullmatte tagit fram några banor varav en hoppbana som såg spännande ut.
Troll fick vänta till sist, det pågår mobbing i vår träningsgrupp ;) patrasket säger att hon förstör hela tiden...och att vi måste laga banan efter varje gång vi kört. Jag förstår ingenting :D

I vilketfall så hade vi kört banan någon gång men det var en sekvens som jag inte riktigt fick till, tänkte till och ändrade position.  När Troll var i upphoppet mot däcket så vred jag mig dock en aning mot tunneln hon skulle till med följden att hon tittade på mig och tjongade in huvudet i däcket och hakade i med låret så att hon slet loss fastsättningen från ramen.

Därav min förfrågan efter säkerhetsdäck på agilitylistan...hu så illa det kunde gått !
(tack och lov att Trolla är Trolla och inte tar illa vid sig och blir rädd eller något sådant men det var en olycka som inte ska behöva hända)
Hon markerade rejält och hade ont. Tävlingen på lördagen såg ut som den skulle bli inställd. Trist ....

Men på torsdagen visade hon ingenting, vi var försiktiga och hade lugna koppelpromenader i varierande terräng(ett måste, annars druttar man på ändan på isgatorna här) masserade och hade oss.
Jag har gått med hök-ögona på och inte sett någonting så på lördags morse så åkte vi upp till dagens träningspass för att känna på henne.
Tre ord- VILD OCH GALEN! Men ingen hälta så bort för att möta upp Christina och lilla Freja och resan till Linköping.

När vi väl fick komma in i ridhuset så blev jag tvärilsk på en gång, förstår inte hur folk tänker...en trång läktare och så parkerar människan en 1½meters bur på bänken och när vi tagit den lilla plats som fanns brevid så kommer hon och gastar om att minsann hon behövde sittplats oxå :(
Tycker nog att man som arr. bör tala om på ett tydligt sätt vad som är tillåtet och kanske tom. avsätta en speciell plats för burar,  för sådana puckon kan tydligen inte tänka själva. Stackars smallhundsförarna, de  hade inte en chans att få en plats.

Första starten då...Troll var lite disträ eller något... Full sula var det tills jag hojtar balansen --då drar hon mot gungan och sedan en frivolt tillbaks på spåret mot balansen sedan vet jag inte riktigt vad som hände,hon tutade på bra inget konstigt  men så var hon en av ALLA de hundar som flög av gungan under kvällen så jag tog om.  Så en superdisk blev det.
Ja,ja bara att ladda om..
Christina fick oxå anledning att ladda om men gjorde ett bra lopp iaf.

Det var verkligen många hundar som flög gungan i alla storlekar konstigt, den blev kontroll mätt men visade sig att var riktig men något konstigt var det.

Så var det dags för hopploppet- banan kändes kanon fanns någon sekvens där det kändes som om T skulle kunna flyta ut lite men annars så kunde vi minsann fixa den. Håhåjaja... Högtflygande ego! På något sätt så antog jag bara att hon skulle ta ett hinder som jag inte gett besked om och sedan dök hon in i nästa innan jag hann säga T.
Men resten...kändes kanon, den sekvensen som kunde ställt till med trubbel gick finfint så trots en superdisk är jag så här glad- :D
Christina ville väl inte vara sämre och gjorde mig sällskap och även de fick till ett fint lopp.

Summan av kardemumman var vi fick en härlig eftermiddag/kväll på ett av de bästa sätten som går, äntligen är säsongen igång :)
Tack för trevligt sällskap. :)

Så letas och kollas det vid varenda kissetur...vilken håla ska jag använda mig av? Snö? Bryr jag mig inte om...måste kolla hålor....naturen kallar...måste kolla efter en bra håla...