Vardagens smågnäll känns så fjuttigt när det väl händer något som ruskar om en. Helt oförberett och brutalt.
Då blir man helt plötsligt enormt tacksam för varje sekund man får tillsammans och alla triviala meningsskiljaktigheter får ett löjligt ljus över sig. Man inser vad som är viktigt här i livet...

Livet är härligt :) Nu när det är som det ska vara.
Nog för att den efterlängtande mannen skulle komma hem tidigt men det var alldeles för lång tid kvar när jag vaknade tidigt ! på morgonen. Så när mogonrutiner bestående av en god frukost och alldeles för många cappuchinon hade intagits så var det fortfarande lång tid kvar...

Nja, ut med de små på en härlig morgonprommis sedan hem igen för mera cappuchino fortfarande mycket tid kvar(att man kan längta så) men så var det dags för Trollas prommis, lillkillen fick i uppdrag att hämta på flyget. Trolla och jag stivade iväg och vi gick i ett härligt tempo. Vi gick och gick vi passade på att hälsa på fåren i hagen (så söta nosmotnos<3) fortsatte att stiva på.

Allt sedan jag blev utmanad så har jag inte legat under 10 000steg/dag utan legat runt 14-17000 steg /dag. Någon dag mer någon dag mindre.
Utan att använda någon omvandlare som vissa kanske gör. Den enda gång jag tillåter mig att använda något annat än stegräknarens steg är när jag vet hur lång en sträcka är och den faktiskt inte registrerat alla steg.
Det är iaf. härligt och på något underligt sätt väldigt motiverande att lyfta på locket och titta på alla de där härliga siffrorna som lyser av hälsa och välmående mot en :)

Vidare på vår promenad mot mannen med stort M  nu började vi närma oss det stora centrumet i hålan och titta vilken bil som kom och svängde in i kanten, Trolla blev VÄLDIGT förvånad när vår bil kom och hon fick hoppa in i buren :) och tänk...där satt han!!!! Äntligen!!!
Det var inte bara jag som blev glad utan även Trolla strålade av glädje :)
Ja hela familjen såklart :)

Ja, det är precis vad matte är, hon bara klagar och klagar dagarna i ända. Men i all hennes klagan om muskler(?) i smalben så börjar jag se en ände på en del av klagolåten för snart så är vi fulltaliga i flocken och det ska bli sååå härligt :)
Tass och nospuss/Trolla

Har folk ingen skam i kroppen?

Hur tänker folk när de stjäl ett par träningsskor? Visserligen ganska så nya och av bra kvalitet men....?

De glömdes kvar i omklädesrummet bland de som skulle till sjukgymnastiken och mammorna och bebisarna som skulle babysimma. Trött och öm efter sjukgymnastik åkte jag utan dem.  En timme senare  upptäcktes förlusten då var de spårlöst försvunna.

Ett par skor som min kropp mådde bra av med dämpning på rätt ställen. Synd jag hade verkligen behövt dem nu och inte har jag råd att köpa nya av samma kvalitet heller.

Man får verkligen hoppas att de gör ont i samvetet och att de hittar hem igen även om det är föga troligt.

Trevlig aktiv helg.

Vi hann med agilityträning med en massa aussies och en ung bc. Trollas syster Kira var bla. med. Kul att se en massa likheter som är rakt nedstigande från mamma Sussiebus.
Har en del att fundera på just nu med svängar och förberedelser innan....hmmmm..*knakar*

Sedan på kvällen -  middag och porrstuga !  Ja tvåbeningarna passade på att äta och stilla hungern på ett mer civiliserat sätt än de fyrbenta ungdomarna. De unga -en kortbent svarting och en högbent röding roade sig helhjärtat båda på olika sätt. Röding gillar brottning och gnavvel medans den lille svarte hade helt andra preferenser.... De vuxna fyrfotingarna de visste naturligtsvis hur man för sig och hur man kan få både en och två bitar.

Det var några trötta hundar som tränades lite till  innan avfärd, ja fröken röd var inte så trött så efter lite telefonsamtal så åktes det till skogs för lite viltspår.

Blev ett bra spår för Trolla, även om hon måste kolla av sidospår så blir jag allt mer säkrare på när det är "koll" eller äkta spår. Även i starten är hon lugnare och får ta sig tid till att suga i sig spåret.
Stackars mamma sussie fick ett riktigt skitbökigt spår men som den arbetsmaskin hon är så snoffsade hon bara på tills klöven återfanns. Hon bar klöven så stolt så stolt :)

Sedan var faktiskt även fröken röd lite trött och väldigt belåten :)

Vem är jag att säga nej till en utmaning?
Nä, det funkar ju inte, så jag antog den fylld av entusiasm och fylld av uppdämd energi efter en dag av stilla leverne. Varav denna stillhet behöver vi inte orda om det är bara trista ting.

Utmaningen går ut på att gå till .Amsterdam på 100 dgr. Grejen är att det är 750km, hua! Men jag kan vinna en spa-helg, och det är ju inte fel :) Min utmanare tävlar med sitt jobb och ska gå till Berlin dit är det baaara 545km,plättlätt ;). 
Snabbt fram med den gamla stegräknaren och provgå lite så den är inställd.
Målsättningen per dag är ju 10 000 steg och det borde ju inte vara några problem. Men är man lite av en tävlingsmänniska så vill man ju nå fram fort,fort,fort och med mig finns risken att jag kroknar efter en tid.
Så stöd och pepp behövs :)

Dagens steg fram tills nu ca. 21.30 är 16.207 får se vad morgondagen för med sig. Nattinatti

Helgen har varit agility i stora lass. Borde vara gla, men kvar finns bara en unken känsla av missnöjdhet.
Denna gång var det di smås tur att stå i centrum, Trollebus och gammeltanten fick nöja sig med att hålla igång övriga familjen- vilket det klarat med guldstjärna i kanten.
Ärt ut först i hopp och var så okoncentrerad så hon kunde inte ta den enklaste vägdirigeringen utan det blev disk med stort D.

Lite fokusering och omladdning till agilityloppet gjorde att vi var redo.

Ärtgullet var först ut i agilityloppet och satte en fin nolla. Vi hade säkert kunna tjäna in lite tid här och var men hon sprang på fint för att vara en lite för rund Ärta som hittat godispåsen i träningsväskan.

Elvira som då hade sin första start för dagen kändes taggad och redo.
Jag vet ju aldrig vilken typ av hund jag har med mig in på banan när det gäller henne, är det superviran som bara är en förlängning av min tanke eller tokvirr som drabbas av kortslutningar och spatt här och var. Detta är ju så frustrerande.
Men i vilket fall så gick loppet kanon tills näst sista hindret, då tog hon ramen med en disk på posten eftersom vi bara körde på. Jag hade anat en armviftning vid balansen så vi hade ju inte varit nollade ändå så det loppet var ju inget att gråta över. Men det lovade ju ändå gott inför nästa och det sista loppet för hon hade ju nästan varit den förlängda tanken.

Men.....

Inför det loppet händer något både med mig själv och virrepinnen. Kan det vara jag med mina tankegångar som påverkar? En fråga ställd med bara en uns av ironi bakom. Medans jag står vid startområdet så dyker alla nedsättande tankar upp medans ett efter ett duktigt ekipage springer över plan på denna lätta 3 bana.

I detta lopp förvandlas hon till en hoppifnatt vira med en lika fnatti matte. Vi kom runt men med ca. 30 fel pga. hopp på mig. Sedan blev det nog mer fel pga missvisningar och tiden. Skit och blä och urk!
Så nu är det nog dags för en uppryckning av matten som faktiskt får inse betydelsen av negativa tankar och hon får se till att kunna fokusera på det som faktiskt är viktigt just där och just för stunden !

Annars var dagen trevlig med mycket trevligt resesällskap. Jeanette fick lärt sig betydelsen av att kunna sin mobil för att slippa svara- JAG ÄÄÄRR VAKEN! * ASG* Marie är begåvad i mer än att köra hund hon snattrar så att framsätespassagerare inte somnar -DET är bra :) Jessica var väl den som verkligen åstadkom ett riktigt resultat en sm-nolla, grattis till dig :)Att hon överröstade Viran snarkningarna stundtals gjorde inget :)

Ja, Ärtans nollade lopp som jag var så nöjd med, det räckte inte till pinnplats. En aning(ironi?) surt. Men jag försöker vara glad för nollan iaf.

Väl hemma så stupade jag innanför dörren trots trollebus och Lizzies försök till matte samvaro.

Även söndagen innebar lite agilitysamvaro fast på klubbnivå och utan egna doggs. En härlig dag med goa folk där man ser stora framsteg bara på några veckor. Krull matte var med och styrde upp och trots detta gick tiden alldeles för fort. Som tur är hade vi fått urgod hemmabakt fika av Cecilia.
Men redan här kan man ana lite prestations ångest hos en del. Tänk om man hade någon bra lösning på det..

Det får bli ett vinterprojekt tror jag, åtminstone för min egna del.

För någon dag sedan skrev jag ett inlägg om kurser(djungel) och döm om min förvåning när jag efter kvällens träning sitter och ögnar genom Hundsport som kom med posten idag och det är ett inslag om att välja hundkurs. Nästan lite läskigt....trevligt att vi verkar dela samma uppfattning i stort iaf.

En liten resumé över dagen: Troll fick ett lydnadspass bland en del kändisar och okändisar. Ett stort MVG på uppförande till lilltösen. Ett IG på läggande under gång-det var bara helt omöjligt idag, ja,ja det kommer tillbaks det är jag övertygad om. Vi har ju kört budföring inom familjen tidigare, idag prövades att använda en mottagare som alltid har fått en uppsträckning av Trolla när vi mötts. Men idag gick det så fint inga problem där inte :)Kul.

Senare fick gammeltanten egentid i skogen och tänk vi hittade ett ställe det hade regnat korv (hon är lätt att överraska :) ) Hon var helt salig där hon stod i ett korvhav mitt i skogen. Ännu bättre blev det när en ekorre sprang  upp i ett träd mitt framför nosen på henne-hon är helt såld på ekorrar.

Kvällsträningen var lika kul som vanligt. Ny lokal, som öppnar upp för nya bantyper med en matta som var behaglig att springa på. Trolla fick bättre fäste och slipper halka runt och riskera skador. Men attsickens så svårt det ska vara att placera sig rätt inte bara med huvudet utan även rent fysiskt.

Väl hemma så var det dags för vardagstjöt med läxor och städtjöt,urk!