Igårkväll så hördes ett tjut från lilltösens rum (som ockuperats av mellantjejen) MAMMA... DET RYKER!!!!!! SKYNDA DIG OCH KOM!!!
Upp på bena fort som attan, för mig veterligen så är det ingen av barna som röker och varför skall det då ryka från Mandis rum?
Väl i hennes rum så ryker det en ilsken grå rök från lampsladden. Ut med kontakten fort som ögat!

Denna läslampa har suttit uppe i ett antal år och är inköpt på ett stort vanligt företag, väl märkt med våra vanliga säkerhetstämplar. Så man trodde inte sitt öga när man såg att hela sladden liksom bränts av. Och när tanken slår en om vad som kunnat hända under alla de nätter då lilltösen haft lampan tänd av rädsla över mörkret eller efter mardrömmar. Hu, hemska tanke...den röken luktade mycket giftigt och hade detta skett när vi sovit- vad hade hänt då? Visst vi har brandvarnare men hade det hjälpt?

Otäckt är det minsta man kan säga....

Att kunna ge sina grannar en hjälpande tass när det behövs :)

Grannen behövde få en sladd under den trånga altanen, vad göra? Be grannen :)
Vira ryckte ut med fanan i topp, fixade sig under och drog snöret efter sig så det är lätt att få till kabeln på bästa sätt.
Belöning? - Lever i stora lass. :)

I lördagskväll smög jag och dottern och Trolla oss iväg under mycket hyschpysch. Målet med kvällen var att överleva,inte kräkas och att göra kvällen trevlig för Trolla.
Ja, ni gissade rätt.. en lydnadstävling. Första för Trolla.
Kan meddela för de som inte vet det att lydnadstävlingar är inga lätta grejer för Hundar som är blyga och har scenskräck och mattar med prestationsångest som bla. visar sig i nattliga maror om hur uppfödarna tar tillbaka hunden för att matten är så usel ;)och lite annat..som händer och tänder

Jag var såå nervös och mådde så illa, var på väg att vända flera ggr på vägen ner till Falkenbergs Bk.
Det blir ju inte bättre att man vet att hunden känner  och blir påverkad av hur man mår. Alla som känner Trolla vet ju oxa att jag hade behövt mitt lugn för att kunna göra det så bra som möjligt för henne.

Jag kan lika gärna nu tala om att det inte blev något första pris.

Tävlingen satte igång och jag drog nr. 18 av 20. 3platsliggningar varav vi låg i den sista. Vi gick in på planen och himlen öppnade sig inte för att det berörde den lilla det minsta hon låg fint och tryggt. Från vänster nr.15 så reste sig först en schäfer hane och sedan dess granne en boxerhane det lät lite om dem men hjärtat låg fint kvar och hade stenkoll på matte. När det var typ en halvminut kvar så blev gruffet till bråk och grannen med troll till höger ställde sig upp så med 10sekunder kvar så klarade hon inte pressen längre utan sprang i full sula till mig. Vi fick naturligtsvis lägga om men skadan var skedd..hon klarade inte platsen, det blev för oroligt för henne. (fan,fan,fan sånt där behöver inte jag och absolut inte lilla Troll)
Hon spann iväg i sin oro, flippade rätt rejält kan man lugnt säga och mitt stora orosmoment-tandvisningen närmade sig med storm steg.
Det var ju inte bättre att alla hade stora regnkappor och hattar på sig. Min mage höll på att göra uppror flera ggr.
Men när det var vår tur så var det sådan tur att domaren som var en sträng men helt reko kille. Tandvisningen gick kanon och en tia på den. Vi pratade en liten stund och han skulle göra sig till och lugna Trolla genom att sitta på huk och klappa på bringan, medans matten väste mellan tänderna till hunden -bra...stilla,stilla,bra..I det läget så var hon högexplosiv vill jag lova, men skötte sig sååå fint. Vi drog en djup suck av lättnad efter dessa två otäcka moment.
Eftersom det blev så otäckt så ville jag inte bryta och åka hem utan stanna kvar och försöka göra resten positivt inför nästa gång.

Allt eftersom kvällen gick så försvann min nervositet bit för bit. Jag släppte tanken på ett bra poängresultat och försökte rikta in mig på hur jag skall agera för att lugna ner och peppa upp lilltjejen ist.

Ja, nu var det väl så att nerverna gjorde sig påminda igen när ekipage 12-13 började närma sig, men inte riktigt så illa som tidigare. Kan kanske ha något och göra med något litet svart och runt oxå.

Nåväl när det var dags för oss så hade hon fortfarande kvar lite obehagskänslor på plan så fria följet var inget att skryta med men hon växte ju närmare slutet vi kom. 6,5 i poäng fick vi. Då var hon väldigt osäker och fundersam över situationen. Sedan i läggnadet under gång så nollade hon, att lägga sig mitt framför domaren och tl +skrivare i stora regnrockar -Näpp, det ville hon inte riktigt så ett grovt dk och mycket beröm så piggnade hon till och liksom insåg jahopp, ja,ja bäst att lyssna på tanten.Men jag får nog hålla ett öga på de däringa konstiga kufarna som stenglor på mig.
Inkallningen gick finfint 9,5( han drog för ett studs? Fanns inget, men domaren dömer). Ställandet en 8:a (hm, ett dk hon gick emot mitt finger hur han nu kunde se det) Apporten som är hennes säkraste kort fick hon en 8:a på hon släppte den precis när tl sa ta föremål, så det står släpper tidigt i protokollet(minnesanteckning,behöver träna på nerslemmade apporter med smala mittpinnar)
Hopp över hinder 9,5 återigen studs. Helhet 8 med kommentaren att hon var lite seg vissa stunder.
Den segheten kom ifrån obehaget och att hon var tvungen att spana in de där typerna lite.
Men jag är såå nöjd med henne 123,5p fick vi skrapat ihop 12:a av20.
Men det viktigaste,  svansen var i topp på slutet och vi överlevde :) Jag är så stolt över min lilla guldklimp!

Så inför de andra tävlingar vi är anmälda till så kommer vi bara att träna på att komma i mål med en positiv känsla oavsett poäng.

Så till de nattliga marorna:
Uppfödare.. kom inte här och tro att ni kan ta tillbaka henne, hon är min,min,min och hon är bäst,bäst,bäst!!!!!

Japp så kan det vara ibland...och så har det verkligen varit här.
Det som har hänt är:
Hemmaklubben har haft sin årliga officiella agilitytävling. Jag vart tävlingsledare och måste säga att det var ett rent nöje med sådana duktiga funktionärer.
Trots att hela databasen försvann fredagskväll så kunde tävlingen rulla igång på lördagsmorgonen tack vare ett par flinka sekreterarhänder. Alla har verkligen ställt upp till 110% och jag är så stolt över att få tillhöra detta goa gäng.
Sedan händer ju alltid små missöden men jag måste själv tillstå att vi verkligen löste det på bästa sätt. Jag tror inte någon gick missnöjd hem av någon anledning vi kunde styra över iaf.
Lördagskvällen ägnades åt att lägga in largeekipagen och allt gick fint.

Familjen var med och vi låg i husbilen och vaktade planen inte från tävlanden utan från dessa uttråkade ungdomar som  drönar omkring.
Som tur är så slapp vi besök från "såna där".
Vaknade i ottan och gick upp och njöt av en lugn(med modifikation) morgon promenad med voffsen.
Trolla upptäckte att det rörde sig nere vid ån och lyckan var total när det började kvacka och plaska och ha sig. Anden först och Trolla efter:( , nu tog det bara en liten stund så kom hon tillbaka lite moloken...jag hoppas och tror att det bara var tillfällig sinnesförvirring då hon försvann efter den vilt flaxande fågeln. För sen så uppförde hon sig exemplariskt.

Tävlingsdagen gick ännu fortare idag det var ju bara de stora doggsen idag. Det är rätt skönt med en sådan uppdelning och det passar oss. Vi är inte så inkörda i gemet och fixar inte mastodont tävlingar ...än iaf.
Sedan kan jag tycka att det kan vara lite mysigt med en liten tävling utan stress. Att det flyter på hela tiden men utan jäkt och press, för vad har man så bråttom till? Passa på och njut av trevligt sällskap och trevlig underhållning i form av bland det roligaste som finns.

Sedan när allt var slut och jag trodde den trista biten med undanplockning var kvar.. då sa det bara svisch och alla underbara funkisar hade röjt undan alla spår. Så härligt:)
Jag hade bara en uppgift kvar att samla in våra trähunds-skyltar som visade våra tävlande vägen. Då visade det sig att de uttråkade ungdomarna eller gamlingarna hade snott 3 av de handgjorda skyltarna. Jag frågar mig till vilket nöje då?
Man blir så ledsen..tråkig avslutning på en härlig helg.

Resten av veckan har blandats med kalas för Becca som fyllde 16 i söndags och resultat och semester med familjen.

Kommer ni ihåg ramsan/sången:
Måndag gör jag ingenting,ingenting
Tisdag ser jag mig omkring,mig omkring
Onsdag går jag ut och vankar
Torsdag sitter jag i tankar
Fredag gör jag vad jag vill
Lördag stundar helgen till..

Det sammanställer större delen av min dag förutom lördagen då ....det känns som en evighet till helgen samtidigt som den kommer i raketfart. Allt beroende på vilket focus man har i tankarna. Längtan efter ... eller lätt panik inför...nja så illa är det inte. Jo jag längtar så det gör ont efter Mats men paniken är det inte så illa ställt med, bara lite lätt uppskruvat. ;)

Hundarna har iaf. fått sig en skön promenad idag, Trolla fick spårat ett kort spår men hade ingen tid till markering av pinnarna.. men jag har en plan ;)
Vi har tittat på hästar och kossor(det är en stoooor grej då jag har lite lätt koskräck) Vi fick även tvättat oss lite då det kom världens skur medans vi traskade på vår lilla tur.

Äsch att det ska finnas så mycket att göra - nä jag gör som i ramsan-INGENTING! Drar filten omkring mig och bara myser med en kopp te på altanen tills knotten blir fördj-liga.