Natten mellan fredagen och lördagen så hade det snöat så på morgonen hade det fallit ca. 20cm snö och det var kaos överallt med bilar som inte kom fram innan räddarna i de oranga farkosterna kommit fram o skopat rent.
Vi åkte ut i skogen även idag och hade med voffsen medans mannen o sonen riskerade hälsan i utförsbackarna ;)
Under morgontimmarna ökade vinden o snön började vina igen. Gondolen stoppades för blåstens skull och det började gå bussar mellan dalen o toppen. Stackars de förarna ! Även om de har vana så kan det inte varit roligt att köra den vägen. Vinden ökade så mycket att de flesta backar stängdes av, detta märkte inte jag o tjejerna så mycket av men visst så blåste spåren igen på sina ställen så jag är glad att vi tog de korta spåren där man aldrig hade så långt till stugan o värmen. Beccisen tappade sin mobil under någon av dessa rundor :0
Denna dag blev tidig eftersom vädret bara blev sämre o sämre. Så hem o mysa i stugan.
Vi hade blivit varnade för de dåliga sängarna och visst nattsömnen har inte varit så god. Det kan inte vara lätt att bygga hus på ett berg o få det rakt o så för det kändes som om sängen lutade så efter vi snurrat runt så blev nattsömnen lite bättre :) Jag är överlycklig att jag packat ner min backontrack halsvärmare  annars hade jag nog inte fått någon sömn alls.
Senare på eftermiddagen så helt plötsligt så mojnade det av o sprack upp och det blev så vackert så vi tog oss en härlig promenad, bla. för att se om vi kunde hitta den tappade mobilen. Men den var borta.
På  avresemorgonen så var det helt klart väder o solen sken, en sån härlig dag. Det hade ju varken blivit scotersafari el hundspann pga, vädret dagen innan och hade inte alla andra kommit på den ide´n idag nu när det vackra vädret infunnit sig så...  Men det är klart då finns de attraktionerna kvar tills nästa gång, för en nästa gång blir det helt klart :)
Innan vi åkte så  kollade vi med receptionen efter mobilen(halmstrå, jag vet) och vet ni vad? Där låg den! Någon snäll människa hade hittat den i snödrivorna o lämnat in den :) En sån härlig dag :)
Resan hem gick bra o jag stupade i min egna goa säng som man inte behöver vända sig i för att ligga rakt o skönt :)

Dagen börjades med en riktig långprommis med voffsen så de skulle vara tillfreds när vi fixade med skidor o liftkort o sånt. Jag o becca klev upp när mörkret låg runt stugorna och var lagom tillbaks när frukosten stod på bordet..lagomt rödrosiga o varma :)
Sen skulle vi upp till toppen för att åka gondolen ner till dalen o skiduthyrningen detta innebar att vi fick plumsa upp för en j-kligt jobbig väg med två envisa män som vet preeeecis vilken väg som är kortast o lättast..Ja eller hur?? Men upp kom vi till slut o jag vågade åka i gondolen fast jag är så höjdrädd(ja,ja det var mulet,men ändå ;))
Att bli skidekiperad gick ganska lätt och sen upp igen då blev det lite pinsamt.
Jag o tjejerna skulle åka längdskidor och eftersom jag inte stått på längdskidor på över 20år efter en katastrof i början av vårat förhållande så vågade jag inte åka ner till spårcentralen utan vi fick glatt gå ner bärandes på skidorna till vissas fniss..
Jag var rätt så duktig i barn och ungdomens dagar på att åka längd, det gick snabbt och lätt i spåret och  jag skrattade rått åt andras tarvliga försök att stå på benen. Så när jag för över 20år sedan skulle ut o åka skidor i skogarna ihop med  mannen i mitt liv så var jag rätt kaxig. Det skulle jag inte varit, för jag kom inte 100m utan föll som en fura hela tiden och jag gav till slut upp, sparkade av mig skidorna och gick svärandes tillbaka till parkeringen.
Så nu var jag rätt nervös hur det skulle gå. Men efter en lite svajig start så gick det rätt hyffsat. Men balansen var inte den bästa och barna lärde sig att inte åka på spåret brevid, då kan mamman dra med dem i fördärvet*asg* Så till den milda grad att man inte kommer upp själv utan måste få hjälp av snälla män som förstod vårt dilemma. Man har inte krafter kvar att resa sig med när man skrattar så man kiknar, 1 ostadig mamma, o 2 fnittriga tjejor i spåret ja det är bara så att man inte kan rå för att man blockerar hela spåret en lång stund med en salig röra av skidor o stavar o döttrar o mammor.
Men snart kom de gamla talangerna tebax och jag utmanade mig själv med att ta med voffsen i spåret. Så när vi hade käkat lite lunch och hämtat  voffsen så var det dags. De små-inga problem. Ärtan sprang på bra och det gick finfint. Elvira var det lite si o så med men till slut förstod hon hur det funka. Sen det stora eldprovet..Trolla-bulldozer.. Jag ska inte lägga in någon ljudfil här i bloggen, ni får fantisera själva hur det lät när hon drog iväg i hundratioknyck  och ökade o ökade o ökade och jag inte kunde stanna...men när vi till slut stod still så omorganiserade vi oss o Becca var stoppknölen framför oss. Det funkade och hon kom på en ny lek -hoppa hage över skidorna, bakom mig, ibland missade hon o trampade på o det blev tvärstopp!       . . . . 
Men vad kul vi hade och allteftersom så blev vi duktigare o duktigare:)
Mannen o sonen mötte upp oss och vi gjorde en god middag, bastade och myste.

Jag hade inte hämtat mig efter gårdagskvällens hemska upptäckt när jag skulle packa inför vår lilla semester, men som den kvinna jag är så är jag van att bita ihop och det var just vad jag gjorde och sköt problemen framför mig (som en man??)
Men iväg kom vi iaf. och i några av alla mil till vårat lilla lunchstopp så funderade jag över gårdagskvällens kurstillfälle. Elviras första efter juluppehållet. Så skönt att komma igång igen och det är så mycket värt med bra instruktörer som tittar på en och kommer med konstruktiv kritik och ibland positiva hejjarop när man så behöver.
Banorna var roliga och jag insåg vad jag kan krångla till saker o ting, undras om jag kan få ha en liten M i innerfickan under banvandringarna till sommaren som kan räta ut bankrumelurerna ;)
För till sommaren så...om det nu blir några klass 2 tävlingar vill säga..Ja,ja än så länge drillas vi vidare.
Väl framme vid vårt lilla lunchstopp hos Pärlan så mötte vi upp mannen.
Vi åt en alldeles ljuvlig lunch som Kerstin gjort så jag skulle slippa laga mat det första jag gjorde i Branäs. Medans vi vuxna njöt och hade det gott så lekte o gosade barnen med Pärlan för fulla muggar, äntligen fick de se hur hon hade fått det. Hon flyttade ju ifrån oss som vuxen och hon har verkligen kommit till himmelriket:)
Sen var det en kort tur kvar..jag är glad att mannen körde det sista då vägen upp till toppen inte var av denna värld. :(
Men upp kom vi och en alldeles underbar helg kunde inledas...

Det är ett MUSBO!!!!!!!

Fyyyyyy så äckligt ! Den lilla musen, jo jag skriver i singularis. För jag blåvägrar tro att det bor mer än ett styck äckligt kryp som boat i en väska som stod undangömd med några gamla hundmatskulor inne i mitt hus.
Men det förklarar ju varför jag hört konstiga ljud från "någonstans".

Urk, säger jag bara!

Men jag har inte tid med en musjakt just nu så jag stänger resolut dörren till krypinet där musen boat in sig i en gammal väska med några äckliga torra hundkulor.

Men såsnart jag får tid så ska jag släppa in voffsen i det lilla krypinet men det kräver ju att jag plockar undan en del pinaler som samlats på hög därinne som det så gärna gör i sådana där små krypin. Sen för säkerhetskull ska jag nog ta vägen förbi affären o införskaffa några fällor.

Men det ska inte behövas då mina råttehunnar är så rastypiska som de kan bli :)

Vad tror ni det här är???

Vaknade  efter många snoozningar idag,  huvudet o kroppen värker och jag har egentligen bara lust att dra täcket över huvudet igen..men när jag kikar ut ser jag att solen trevar sig osäkert fram bakom molnen och vis av gårdagen så fick jag snabbt hoppat i kläderna, att voffsen var med på noterna ja det fattar ni?
Ut i skogen knallade vi o fastän jag såg att solen lyste däruppe på himlen så orkade den sig inte riktigt ända ner till mossan..men snart så sprack skogen upp o vips så ljust det blev.
Jag hade kameran med mig och fick provat lite och övning säger de ju ska ge färdighet. Sedan när det är,  ja det är en helt annan femma..
Nu är det dags för lite frunch iaf.
Kram

Först av allt vill jag säga tack till alla snälla kommentarer om min lilla Trollabolla som jag fått under veckan.. Hon ÄR rastypisk men än så länge ung o under utveckling.. Men visst är det en aussie, inget tvivel.

Jag hade tänkt att ta det perfekta kortet med min nya kamera för att kunna visa er alla hur vacker lilla Trolla(Force Galaxie`s Furstin Libelle) är men jag måste nog gå kurs först så jag lyckas fånga den röda skönheten på bild.
Men så länge kan jag ge er en länk till en sida som numera pryds av lillfia.Trollas mamma(Sussie) är oxå med på bild där:)
http://www.elinochvera.se  en sida med fina bilder...
Kul:)

Något annat som är kul är ju träning, träning i stora lass. Efter sett bilder på brorsans agilitytränande så förstår vi att vi skulle nog börjat förlänge sedan!
Vi har tagit det lilla lugna med träning så hon skulle bli helt återställd men nu har vi iaf. börjat lite lätt.

G såg lite frågande ut när hon kom idag. -Har du sovit här eller???

Ett litet pass igår(när G var på hemgång), vilket var skitskoj eftersom jag förutom träna Trolla o Viran fick låna de STORA VOFFSEN o köra några ggr. Jag tyckte JAG var skitduktig, att dogsen ÄR DET ja det det vet vi redan;) men sen vad P o M tycker är en helt annan sak...Mannen var med som fotograf, av 378 bilder ingen bild som jag tycker duger...men det är bra då följer han med fler ggr förhoppningsvis(uträknat? ) men imorse sov han gott när jag packade in voffsen o begav mig till dagens träningspass som kändes och blev kanon :)

Framåtövningen funkade kanon. O platten, ja den är kul,kul,kul. Allra helst idag när Felix o Trolla fick ett riktigt aussierace o det gick undan som bara den.. Tokstollar!
Viran fick sig en riktig genomkörare oxå. Svängar och åter svängar, bakombyten o ännu mer bakombyten.  Sååå bra träning!!!!
Gott,gott,gott:)

Hann tom. till tippen innan de stängde vilket kändes kanon efter kört runt med massa skräp i bilen i en hel vecka.
Nu tycker jag att jag gjort mig förtjänt av en kopp te o en god bok under en varm filt...Kanske blir det Camilla o Gudruns bok: att lära in och ut. Vi får se... Te o filt blir det iaf...
Kram

Nu är den borta,nu är den borta det var väl tråkigt-Usch,usch..