Jag hade inte hämtat mig efter gårdagskvällens hemska upptäckt när jag skulle packa inför vår lilla semester, men som den kvinna jag är så är jag van att bita ihop och det var just vad jag gjorde och sköt problemen framför mig (som en man??)
Men iväg kom vi iaf. och i några av alla mil till vårat lilla lunchstopp så funderade jag över gårdagskvällens kurstillfälle. Elviras första efter juluppehållet. Så skönt att komma igång igen och det är så mycket värt med bra instruktörer som tittar på en och kommer med konstruktiv kritik och ibland positiva hejjarop när man så behöver.
Banorna var roliga och jag insåg vad jag kan krångla till saker o ting, undras om jag kan få ha en liten M i innerfickan under banvandringarna till sommaren som kan räta ut bankrumelurerna ;)
För till sommaren så...om det nu blir några klass 2 tävlingar vill säga..Ja,ja än så länge drillas vi vidare.
Väl framme vid vårt lilla lunchstopp hos Pärlan så mötte vi upp mannen.
Vi åt en alldeles ljuvlig lunch som Kerstin gjort så jag skulle slippa laga mat det första jag gjorde i Branäs. Medans vi vuxna njöt och hade det gott så lekte o gosade barnen med Pärlan för fulla muggar, äntligen fick de se hur hon hade fått det. Hon flyttade ju ifrån oss som vuxen och hon har verkligen kommit till himmelriket:)
Sen var det en kort tur kvar..jag är glad att mannen körde det sista då vägen upp till toppen inte var av denna värld. :(
Men upp kom vi och en alldeles underbar helg kunde inledas...