Vad det är härligt när man gjort ett träningspass utan att tappa vare sig huvud eller humör. Det kanske var bra att inte starta först.
Hm varför börjar alltid de små?
Visst blev det galet emellanåt men det kändes som om jag (med viss hjälp av P o M) hittade orsaken till varför o kunde åtgärda felen.
Sen fick jag ta det att jag blev alldeles yr när virr hade lite väl mycke ludd i huvet. Ja det var som M sa: Ta´t lugnt o ta om o det gjorde jag... om o om o om o om igen..in o ut ut o in in o ut igen.Hm det var väl en låt som gick ungefär så där? Den var väldigt passande till virrs pass *asg*
Men till slut så fick vi väl till det, tror jag, eller om det var balansnerven som gav upp. :)
Det goda humöret blev än bättre när jag kom hem o barnen hade bakat.
God fika o läxläsning och härligt mysprat med barnen kan en onsdagskväll bli bättre? Må gott o ta hand om er :)

Just idag när tvättstugan är full med tvätt och Trolla är redo för att hjälpa mig att ladda maskinen full, gång på gång. Just då händer det som inte får ske.
Tvättmaskinens motor el. nåt annat, som varken jag eller Trolla förstår oss på, har dragit sin sista suck och står ohjälpligt still och vägrar att röra sig en millimeter.
Kvar är en fylld maskin med ohjälpligt smutsig tvätt som inte kommer att bli ren i den här maskinen. Maskinen som har varit en trogen kamrat i alldeles för få år. Den har verkligen fått bekänna färg och gjort det med bravur.
Hittintills vill säga.
Just nu är Trolla o jag bara skitsura på den.
Tvätthögen kommer bara att växa och nån(o vem kan det vara?) får punga ut med en massa silvermynt på en ny kompis som håller alldeles för kort tid.
Håhåjaja..