Kurs tillfälle i kväll.
Laddad, förväntansfull, på G. Vi hade värmt upp samarbetet hemmavid med lite trix och några svängövningar och slalomingångar.
Det funkade bra, vi var i balans båda två.

MEN

Väl där på den första banan så blev det tilt i lilla huvudet (mitt el. hundens låter jag vara osagt)
Hade lagt ut lock på kontaktfälten men hon började bara snosa runt ÖVERALLT, suck. Om igen, denna gång utan lock fortfarande tilt. Missar hinder o blir knasig. Irritationen stegrar sig, istället för att sätta sig o lugnt fundera över vad det är som gör banan så omöjlig för oss när den egentligen skulle varit en bana som passade Virran som tassen i handsken. Till slut går vi därifrån med en olöst uppgift vilket inte kändes bra men att bli mer frustrerad hade inte varit någon käck ide.

Till nästa bana och den gick faktiskt ganska bra trots vissa störningsmoment såsom instruktören som gömmer sig liggande bakom tunneln ;) :)
Bra bakbytesträning blev det iaf. Bäst var det när xx var tyst o inte la sig i ;)
Men bra störningsträning:)

Banombyggnad till en bana med utmaning. Starten var dock den samma som föregående och hon missar hinder 4 någon gång och DÅ trillar poletten ner.. jag drar med mig henne ut från A:et med följd av det blir förvirring för lilla Virr. Hon gör ju som hon är van att gå på kroppen o jag blir superirritabel när hon missar o tar om, o det blir samma igen..
SÅ när jag höll ut linjen från A:et så tog hon rätt hinder och banan gick fint även den sista klurigheten funkade när jag visade rätt med kroppen o knoppen..

Sen mer bakbyte o snurr o Viran visar att HON är duktig bara matte jobbar hela tiden, håller kvar o inte ger sig och att hon har koll på linjer,kroppen hinder o hunden.

Kommer jag ihåg detta tills nästa gång? Gärna då innan det blir tilt hos oss båda. Tur att hon är så förlåtande trots en sån matte..
Mattes lilla hjärtegull <3