En uppdatering innehållande just det rubriken lovade kommer här:

I fredags hade jag återbesök på ortopeden för mitt knä. Jag var glad och sprudlande kände mig (nästan) helt återställd (åtminstone när jag inte la press på knät) herreminje jag kunde ju ränna runt i skogen efter Trollboll så det var väl inga problemas....?  Hö... så trodde jag.

Ortopeden kom in och kände på knäet och suckade....-nja det här såg inte så bra ut...du får ha en (jävla) ställning i ett litet tag. Du är kobent (!) (att han hade mage att säga så till lilla mig)och har redan en  felställning i knäet.
Ja ja skit oxå men ett liiiitet tag är ju ingen fara tänkte jag i min enfald och tänkte mig ett skydd liknande man kan se på apotek och i sportaffärer. Jo tjohejsan.... en megaställning ska jag dra runt med i hela 5 veckor!!!! Fy fasiken Nu är det lite synd om mig igen faktiskt.

Och inte mindre synd om mig blev det när förkylningen tog min kropp i besittning. Ni vet den gamla reklamen när det är en man som beklagar sig och jämför förkylning med att föda barn och förkylningen var värre.. Jag är benägen att hålla med honom... usch vad det killas i näsan och svider i gommen och bränner i halsen febern bränner i kroppen och lederna skulle jag kunna hugga av mig utan problem... snörvelsnörvel atschooooprosit.

Måndag var kurskväll och det vill man ju inte missa så palta på sig massor av kläder och tänk jag mådde genast mycke bättre. De är så duktiga och det är så härligt att få drilla dem lite och skratta i mängder. Ett skönt gäng mao.
Nu på torsdag är det dags för nästa sköna gäng och då är det redan sista gången. De har blivit så duktiga- härligt!
Får se om vi kan hitta på något kul som avslutningsgrej.

Igår morse vaknade jag av lillsnottan stod och drog i mig....Maaaamma vakna då...-öh...va? - Ja men vakna då, kom med mig till köket. - Nääääe jag har knappt fått en blund i natt så jag behöver soooova- Men mamma köksfläkten morrar och låter konstigt.
Nu blev jag en aning irriterad och undrade hur gammal dottern egentligen var men stövlade iaf. upp (utan ställning då den tar minst en kvart att komma i) in i köket och fram till den "hemska" fläkten. Lyssnade och lyssnade och hörde väl ingenting. Mörk i ögonen skulle jag stappla in i sängen igen DÅ det morrade till i den. Eller morr är fel beskrivning ett mellanting mellan morr och krafs var det nog.
Jahopp, mus eller fågel. Fågel gör mig ingenting men tanken att släppa ut en mus på min spis tilltlade mig inget vidare så det blav att ringa my hero. Min man i de blå blåbyxorna, min räddare i nöden. Dottern gick iväg till skolan och jag fick lyssna på de otäcka ljuden alldeles ensam till den röda bilen rullade in på parkeringen. Äntligen!
Såg hur han spände musklerna när han fick vara hjälte och tömma kryddhyllan på alla miljoners atteraljer och skruva ner hyllan för att komma åt dörren för krabaten som gömde sig därinne. I detta läget hade jag klivit åt sidan för det som skulle komma....och vips så flög det ut en liten brun fågel från fläktröret. Stackarn men den var glad och lycklig när den fick komma ut i det fria och aktar sig nog för att värma sig ovanpå skorstenar hädanefter.
Men, nu kan den tryggt värma sig hos oss för nu så fick vi äntligen upp både kallrasskydd och galler. Och mamman kan sova lugn utan morrande köksfläktar.

När dagen ändå blivit morgon så var det dags att ta itu med dagens göromål...hade fått nytt försäkringsbrev med nya villkor och gör väl som så många andra - lägger det i skåpet och ska kolla på det sen..
Men vid nogrannare kontroll så saknade två hundar rabatt för att de är kastrerade(för tikar är så mycket dyrare), en hund som varit kastrerad sen 98 hade fått kejsarsnitt 07???? och därför tappat sin intjänade rabatt. När detta uppdagades och rättades till och jag skulle kolla den 3:e hundens status så gick det inte att ändra i systemet eftersom vi ändrat de tidigare två hundarnas uppgifter, så återkom imorgon.  SUCK!!! Men jag ska nog kolla lite till så det blir rätt och så ska jag kräva att få reda på hur stor rabatt det blev med ändringen för det kunde han inte heller se...Ny på jobbet?? Ja, ja tålamod...

Sonen och flickvän kom hem ett tag och när de sedan gick så sprang en liten skogsmus ute på parkeringen, tror sonen har hört talas om berikning för han släppte ut lilla Ärtan och på två röda fanns ingen skogsmus mer. Och lilla Ärtan var väldigt nöjd med sig själv. Duktig tjej. Ännu bättre blev det när mannen kommenterade- ja vi kanske skulle ha staket runt hela tomten, då kanske vi slipper de små gnagarna i källaren.
Mitt fejs såg ut så här

...Två kvar



En liten förtydling

Idag var vi ute igen i Floda skogarna för att se vad som kunde finnas gömt därinne..
Jag var väldigt orolig för sist så hade hon ju ett "lätt"*ironi* kryssande spårsätt och nu så hade det varit full storm sedan spåret blev lagt och lite regn oxå, så hur skulle detta spår gå?
Hade haft lite brainstorming med Eva och vi kom ju fram till att blodets beskaffenhet kunde ju oxå påverka en del så jag fick lite nötblod av snälla människan och Trolla fick ett spår fram till middagen dagen innan

Spårprovs morgonen kom med vackert väder i håret.  Håret fick några lätta stänk precis i början av provet men sen torkade det upp igen. Värre var det med fötterna, så blött i markerna en sån tur att jag hade stövlarna på.

Trolla tog sig an spåret snabbt och spårade sedan som en gud. Spårnoga *puss till gurkan* Intet mycket kryssande. Fick hjärtat i halsgropen när hon plötsligt vänder tillbaka och ringar en stund innan hon kommer på´t igen.
Väl framme vid skottplatsen och Trolla satt så fint. Skottet brann av utan någon reaktion hos henne och vi spårade fram till klöven.  Så skönt, vår första 1:a i öppenklass var i hamn. Så nu är det bara två kvar....

Troligen så hade det varit vilt vid platsen där hon ringade och hon behövde övertyga sig att hon var rätt. Duktig liten snutta.

Mycket att göra och bloggen underhålls inte lika ofta men ibland har jag tid (och lust) att uppdatera.

Vi tränar på allt efter förmåga (både min och hundarnas) och tänk, ibland ger det resultat.

I tisdags var Trolla och jag och hälsade på i skogarna i Floda och träffade viltspårdomare Stig-Åke. Matten var såklart supernervös och undrade vad jag gett mig in på men Trolla fröken hade en fin attityd och var lugn och fin.

Vi fick instruktioner och iväg det bar -över stock och sten in i ris och över bäckar. Många gånger trodde jag nog att hon var ute och cyklade men så....tänk efter stund så var den där - den efterlängtade klöven.

Lilla snuttan hade gjort sitt anlagspår och blivit godkänd   

Så nu är det att öva lite till och satsa på öppet spår. Bara knät blir bra så....

Dagen efter så var det dags att åka iväg till V:a djursjukhuset för en check av den lillas ögon. Det är ju så att man ska vara frisk för att få gå i avel. Trollas uppfödare- Kennel Force Galaxie's( www.lotis.se/ ) har ju planerat en kull nu vid hennes nästa löp så det var ju så dags för en koll.

Såklart var det helt ok så hon fick den gröna OK stämpeln i rumpan. Härligt!!

Framtiden är spännande!