En uppdatering innehållande just det rubriken lovade kommer här:

I fredags hade jag återbesök på ortopeden för mitt knä. Jag var glad och sprudlande kände mig (nästan) helt återställd (åtminstone när jag inte la press på knät) herreminje jag kunde ju ränna runt i skogen efter Trollboll så det var väl inga problemas....?  Hö... så trodde jag.

Ortopeden kom in och kände på knäet och suckade....-nja det här såg inte så bra ut...du får ha en (jävla) ställning i ett litet tag. Du är kobent (!) (att han hade mage att säga så till lilla mig)och har redan en  felställning i knäet.
Ja ja skit oxå men ett liiiitet tag är ju ingen fara tänkte jag i min enfald och tänkte mig ett skydd liknande man kan se på apotek och i sportaffärer. Jo tjohejsan.... en megaställning ska jag dra runt med i hela 5 veckor!!!! Fy fasiken Nu är det lite synd om mig igen faktiskt.

Och inte mindre synd om mig blev det när förkylningen tog min kropp i besittning. Ni vet den gamla reklamen när det är en man som beklagar sig och jämför förkylning med att föda barn och förkylningen var värre.. Jag är benägen att hålla med honom... usch vad det killas i näsan och svider i gommen och bränner i halsen febern bränner i kroppen och lederna skulle jag kunna hugga av mig utan problem... snörvelsnörvel atschooooprosit.

Måndag var kurskväll och det vill man ju inte missa så palta på sig massor av kläder och tänk jag mådde genast mycke bättre. De är så duktiga och det är så härligt att få drilla dem lite och skratta i mängder. Ett skönt gäng mao.
Nu på torsdag är det dags för nästa sköna gäng och då är det redan sista gången. De har blivit så duktiga- härligt!
Får se om vi kan hitta på något kul som avslutningsgrej.

Igår morse vaknade jag av lillsnottan stod och drog i mig....Maaaamma vakna då...-öh...va? - Ja men vakna då, kom med mig till köket. - Nääääe jag har knappt fått en blund i natt så jag behöver soooova- Men mamma köksfläkten morrar och låter konstigt.
Nu blev jag en aning irriterad och undrade hur gammal dottern egentligen var men stövlade iaf. upp (utan ställning då den tar minst en kvart att komma i) in i köket och fram till den "hemska" fläkten. Lyssnade och lyssnade och hörde väl ingenting. Mörk i ögonen skulle jag stappla in i sängen igen DÅ det morrade till i den. Eller morr är fel beskrivning ett mellanting mellan morr och krafs var det nog.
Jahopp, mus eller fågel. Fågel gör mig ingenting men tanken att släppa ut en mus på min spis tilltlade mig inget vidare så det blav att ringa my hero. Min man i de blå blåbyxorna, min räddare i nöden. Dottern gick iväg till skolan och jag fick lyssna på de otäcka ljuden alldeles ensam till den röda bilen rullade in på parkeringen. Äntligen!
Såg hur han spände musklerna när han fick vara hjälte och tömma kryddhyllan på alla miljoners atteraljer och skruva ner hyllan för att komma åt dörren för krabaten som gömde sig därinne. I detta läget hade jag klivit åt sidan för det som skulle komma....och vips så flög det ut en liten brun fågel från fläktröret. Stackarn men den var glad och lycklig när den fick komma ut i det fria och aktar sig nog för att värma sig ovanpå skorstenar hädanefter.
Men, nu kan den tryggt värma sig hos oss för nu så fick vi äntligen upp både kallrasskydd och galler. Och mamman kan sova lugn utan morrande köksfläktar.

När dagen ändå blivit morgon så var det dags att ta itu med dagens göromål...hade fått nytt försäkringsbrev med nya villkor och gör väl som så många andra - lägger det i skåpet och ska kolla på det sen..
Men vid nogrannare kontroll så saknade två hundar rabatt för att de är kastrerade(för tikar är så mycket dyrare), en hund som varit kastrerad sen 98 hade fått kejsarsnitt 07???? och därför tappat sin intjänade rabatt. När detta uppdagades och rättades till och jag skulle kolla den 3:e hundens status så gick det inte att ändra i systemet eftersom vi ändrat de tidigare två hundarnas uppgifter, så återkom imorgon.  SUCK!!! Men jag ska nog kolla lite till så det blir rätt och så ska jag kräva att få reda på hur stor rabatt det blev med ändringen för det kunde han inte heller se...Ny på jobbet?? Ja, ja tålamod...

Sonen och flickvän kom hem ett tag och när de sedan gick så sprang en liten skogsmus ute på parkeringen, tror sonen har hört talas om berikning för han släppte ut lilla Ärtan och på två röda fanns ingen skogsmus mer. Och lilla Ärtan var väldigt nöjd med sig själv. Duktig tjej. Ännu bättre blev det när mannen kommenterade- ja vi kanske skulle ha staket runt hela tomten, då kanske vi slipper de små gnagarna i källaren.
Mitt fejs såg ut så här

 

Myran & Matte

14 oktober 2009 17:51

Nämen det var väl själve f-n!!!! Vi som var överens om att du var "nästan" helt okej. Ställning - usch! Snuva - mera usch! Musfågel - mest knäppt!

Kramis på dig i bedrövelsen

http://www.myrancardigan.se

 

Linda & Real

14 oktober 2009 19:38

Tack för din fina hälsning! Låter lite kämpigt med ställning, snuva och allt.. och fåglar och möss, riktig full fart:) Sköt om er nu och vila upp dig ordentligt! Kram

http://www.segerstorpshundar.se

 

Christina

14 oktober 2009 20:33

Det är synd om dig Camilla! Jag trodde faktiskt att du var bra i knät. Chanel är ju en råttjägare av rang, kanske ska föreslå det där med staket runt hela huset jag med :)
kramar

 

eva marie

15 oktober 2009 07:49

Tack! och GRATTIS själv till Gdk anlag - gud vad coolt! :D Hoppas nu att knäet rekar till sig - håller tummarna! Kramar om

http://propiraya.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har flyttat till http://ärteplättens.hemsida24.se  Varmt Välkomna :) ...

Öh, det har visst varit lite öde här ett tag men nu så kanske blogglustan kommer igång igen. En hel del händer och MYCKET planeras i snar framtid.   Vi har tex. varit på ett underbart kennelläger kika gärna in på Annelie-Lojocas sida eller varför...

Vad är det för en dag? Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nä det är Ärtans födelsedag   Lilla gullefjunet blir 10 år idag   och som alltid när det är kallt så fryser öronen..   ...

Hade en jobbig natt nyligen och låg och funderade över året som gått.Phu, fy fasiken så skönt att det är över och jag välkomnar 2011 med öppna armar. Hela förra året stod för oro och skador och sjukdomar.Januari startade med en viss nyfikenhet i...