Stress,stress och åter lite stress. Varför är det så att allt kul ska hända på samma gång?
Och varför kan man inte ha en kropp som klarar upp det? Ja,ja nog om tråkigheter och till det kuliga..

Hade fått tag i en tid för ett öppen klass spår för Trollfia idag. Hade ringt den bästaste coachen fick fullservice i form av limosine(nästan)körning, tom. akutstoppen på bensinstationerna för akutnervöskissningar klarade hon av med bravur en fin pepp av nervös matte och trevligt sällskap såklart.

Väl framme så möttes vi av en trevlig domare som lugnade den nervösa matten - Höhö, det här kommer nog att gå bra...-jo tjena tänkte jag och försökte komma ihåg positiva tankar och pepp.

Väl i spåret så tuffade fröken på i ett nice tempo. Ringade lite i första vinkeln.  
Över bäckar och över äng in i buskiga skogar inga problem. Hon markerade ett viltspår under sträcka 3 men jobbar vidare bra och i vinkel nr 3 så var det återgång vilket hon löste bra.   
Under sträcka 4 och i 4:e vinkeln så var det bloduppehåll och det löste gullfian galant.
Under sträcka 5 så vart det inga problem och här stannar vi till för skottet.  
Här sitter hon helt oberörd medans domaren skjuter av skottet.  
Sedan var det bara att ta sig fram till slutet. Jag blev en aningens nervös då hon började ringa igen, men jag hade såklart inte behövt vara orolig då hon såklart hittade klöven.   
42 poäng av 42 möjliga
Så nu är det bara en 1:a kvar.....
Sedan så bjöd den bästaste av coachar på en fin firar fika innan vi jagade hem och resan på nästa äventyr började...fortsättning följer..