Äntligen är den på plats och helt klart godkänd av fröken Elvira :)

Det verkar som om det är valpboom överallt just nu..
Åkte för att spana in boxer valparna.
Alla valpar är ju ljuvliga :) förutom just Boxer valpar.


Väl framme så blev man överfallen av en hel drös av ohängda boxrar och då pratar jag vuxna jyckar ;) Återseendet blir alltid så ömt efter en tids frånvaro och då menar jag inte ömt som i kärleksfullt ömt utan i den betydelsen av blåmärken och svansrappningar och knockningar..
 
Men jag lyckade trassla mig in i lejonkulan och blev genast överfallen av 9 MONSTER!
En blandning av krokodiler,pirayor och lejon var just vad de var.
När man ville pussa på och sticka ner näsan för att snuffsa lite bebislukt ja då uppstod blodvite genast. När H sa till mig att behålla skorna på så trodde jag i min enfald att det var för att skona mina sockar från valpkiss men jag fick snabbt bilden klar för mig- Det var för att jag skulle kunna gå därifrån för egen maskin sedan. Hade jag stoppat ner foten i strumplästen så hade vildingarna ätit upp den på två röda...

Men på håll utan några kroppsdelar i närheten så var de urgulliga ;)

Jag tror lilla Heffa som jag förövrigt tycker borde heta Puffa (det var ju så hon lät :)) kommer bli ett trevligt inslag i den övriga boxerfamiljen om ett år eller så  och då endast på behörigt avstånd från svansrappningar och knockouter ;)

Det var inte så svårt att åka därifrån hem till vår alldeles egna valpmage och känna hälsningen från xxx:s små puffar för de/den kommer ju aldrig bli ett sådana monster som Boxerpirayorna :)      Eller?

Här trillar vardagen på med den stora skillnaden att jag dragit på mig ett ryggskott som gör förgjordat ont och det stör både vardagen som skönhetsömnen.
Har aldrig tidigare haft ett ryggskott vilket är glädjande såklart men när jag trodde jag var döende i njursvikt eller något liknande så känns ett ryggskott ganska så fjuttigt.


Men lite konfunderad är jag allt, har alltid trott att det gör ont att röra sig vid ett ryggskott men inte här inte, jag kan både böja fram och bak och sidledes utan några skrik och nära dödenupplevelser men ändå så jäkla ont hela tiden!

Fröken doktor trodde nog inte jag var riktigt klok men hon hade diagnosen  klar- Ryggskott.
  Jahopp, inga råd fick jag heller, men jag antar att rörelse är bra så imorgon blir det besök hos boxerbäbisar - rena rama krokodilerna har jag hört. Myspys...sedan så ska de egna doggsen få en träningstund.

Elviras träning består just nu i att leta bra gropar utomhus, hon har ett par stycken som hon besöker och inspekterar varje gång hon ska kisselera (och det är ofta!) för det är nog ingen gasboll hon huserar i magen för då hade hon varit högexplosiv vid det här lagen.

Det puttas och rör sig rejält därinne nu. Hon har haft en period av mindre matlust igen och det är så frustrerande jobbigt att locka och pocka för att hon ska få i sig något.

Idag har hon gått 7 fulla veckor och det börjar hända saker med hennes juver. Hon har inte breddat sig så mycket men är ändå så mycket större denna gången så vi håller alla tummar och tår för mer än en valp.
Kram till er alla :)

Hade en riktig träningsdag igår igen.  :)

Ett par timmar med Christina o lilltjejerna och krullarna o deras matte som för övrigt är ännu drygare än vanligt då lillkrull snodde finfina certet endast 10mån. på MY DOG framför många vackra krullisar. Det räckte tydligen inte att synas i TV:n tittsomtätt ;)
Näe, det är er välförunnat - Ett JÄTTEGRATTIS till er :)

Till träningspasset så jobbade vi på position och varför man ska sitta vid halterna. Troll tyckte det var helt onödigt idag - laddad??
Vi körde genom lite allt möjligt med huvudprio- fokus. Även lite passivitet fick vi tränat på något som var jättesvårt då Christina och småtjejerna hade så förbaskat kul med träning av olika slalomingångar.

Mattarna tränade sitt munläder som vanligt då detta är något som absolut behöver tränas upp.

Väl hemma så däckade lilltösa under bordet - det hade tagit styggt på den vackra :) Senare så var det dags för agilityträning i ridhuset.
Då var hon på igen, så go denna tös, alltid redo!

Hade hittat några fartiga,goa hopp banor som passade alla ny som erfaren. Hundarna fick upp en härlig fart och man själv kunde pröva olika byten och utmana sig i handlingsalternativ.Även ett par ktfbanor med samma fart och go i. Till sena gruppen så hade vi ytterligare en hoppbana som var jäkligt kul att köra. Lite klur och springa, lite klur igen och sen springa utav bara faaan.
Det är så lätt att glömma att träna vissa hinder så nu fick vi lagt in både långhopp och oxer och det funkade bara finfint för Troll. Men tyvärr så var det någon som kraschade in i oxern och slog sig/sträckte sig illa men förhoppningsvis så går det snart över och hon blir piggelin som vanligt.

Trollfian glänste hela passet och gick bara såå bra :)
 En härlig dag som blev bara än bättre, när vi kom hem så hade gullungarna plockat undan och städat upp även i köket, så kvar var en mysig kvällsfika, dusch och nattinatti :)

Det är dags att rapportera lite om hur det går med Elvira.
Igår hade hon gått 6 fulla veckor.

Jag skrev för en tid sedan att hon matvägrade och mådde kymigt och det har hon verkligen gjort, det vände först när hon bodde hos mams och papsen. Där serverades det kalvsylta och annat smaskigt.

Aptiten höll i sig även hemmavid förmodligen för att det serveras lika mycket fjäskmat här som hos mamsens till de andra doggsens stora förtret.

Elvira är glad o pigg igen tom. så pigg att hon springer upp på nätterna (det trycker förmodligen på kisseblåsan). Annars ligger hon gärna i knäet och gosar eller under täcket nära,nära.

I gårkväll tyckte jag mig känna en liten puff från magen. Gaser eller en liten spark, vem vet? Men nog tror jag på en liten hemlig hälsning från insidan...forts. följer...

Hm.... undras om det är fler än jag som lyckas med att gå vilse ca.300m hemifrån och tillråga på ett kalhygge ! ! !

Till mitt försvar så har jag inte gått där sedan skogsmaskinerna avverkat och nu var marken täckt av en massa snö, ja det var säkert 5cm.

Trolla njöt i stora lass av att springa runt som en riktig tok medans lilla Elvira tyckte det var överreklamerat med en kall skogspromenad där man fick lyfta på benen. Matten höll på att dratta på ändalykten ett flertal ggr då hon inte såg isen under snön så för att undvika kast med liten hund kopplades lillfröken oxå lös. Nu fick jag istället shasa bort henne för hon skulle ju gå precis bakom mig och en platt Elvira som får en expressförlossning är väl inget att rekommendera heller.

Men vilse blev vi iaf.  eller nja...jag visste ju att går vi häråt så kommer vi till vägen men jag var ändå mer lost än jag brukar och när det dök upp hus på ett ställe där det inte skulle vara några....ja då insåg jag det var nog bäst att gå hem innan jag tappar bort mig helt och hållet.
Nästa gång ska man nog ha karta och kompass med sig :)

Årets stora event - My Dog är över igen. Var bara inne en dag iår och det räckte så det blir över.
Har en barnsligt stor förväntan inför detta jippo varje år och är helt slut efteråt med en tom pengapung och världens migränanfall.
I år satt jag en em. i rasmontern och det är så trevligt att kunna få informera om rasen och träffa trevliga framtida gårdshundspekulanter.
Men innan rasmontern så var det NM i freestyle och jag säger då det - Wow så duktiga de är! Finskan med sheltin som vann-*applåder*
I svenska laget så höll jag ju en extra tumme för Linda och Holly med deras  Kungfu fightning, de är så duktiga. Övertygad om att de kommer att vara med nästa NM oxå och då stå högst på pallen :)
Shoppingen då... Viran skulle få ett alldeles eget Back onTrack täcke och eftersom Ärtans är lite stort så tänkte smartematten till och köpte storleken mindre *suck!* Det blev nästan bra på längden men så kort på sidorna så jag får nog skicka tillbaka och byta det. SUCK!
Sen blev det lite aloevera produkter och en kam som tom tog håren på Ärten som fick vara med som monterhund. Ja, vantar från BoT till mig själv  det, gör nog gott för mina händer.
Tur att det är ett helt år kvar tills nästa år.

...och hälsosamt och stärkande det är i fjällen.
Hemkommen efter en välbehövlig paus i vardagen.
15-20minus och knarr under skorna och en tystnad så stilla så det nästan gjorde ont i öronen men åhhhh så ljuvligt.

Gammellizzan och illamående Virren fick bo på pensionat hos mamsen och pappsen, de hade det underbart och styrde och ställde som de behagade ;)

Medans vi njöt av längdskidåkning och de två äldsta turturduvorna kastade sig utför i backarna....Ja inte att förglömma- pulkaåkningen på kvällen, den skedde med risk om livet som insats ;)

Men som alltid så är det när det är som roligast så är det dags att bege sig hemåt..det var nämligen först sista spåret som troll insåg att man kunde springa framåt nästan hela tiden medans matten lugnt kunde luta sig bakåt och bara kommendera emellanåt-lugn,lugn-yiiihaa framåt!!!! Och mellan varven fick hon ge uppmuntrande ord till Ärten som sprang på för hjärtats lust.

Det var en skön tystnad i bilen på hemvägen - bara snarkningar och snusningar hördes från baksätet där de fick trängas, barnen och jyckarna då luckan så lägligt frusit fast.