I natt var vi med om det alla uppfödare bävar över, men naturligtsvis är vi glada över att vi har våran Viran kvar- frisk och kry om än trött och omtumlad.

Förlossningen startade igår med en rejäl tempsänkning och med den typiska bäddningen under öppningsskedet.
Sedan vid 21snåret så gick vattnet i den första valpens blåsa. Hon fick fina kraftiga värkar. Det höll i sig under ett par timmar ibland pausade hon, innan hon tog i igen. Hon såg ut att må bra förutom det faktum att det inte kom någon valp.

Vid 12 snåret så togs kontakt med Blå stjärnan och jag förvarnade om att vi var på väg, de trodde inte det var någon fara på taket men höll med om att en koll inte var fel.

Väl där och inkvarterad i valprummet så tittade ett par valpfötter fram. Hanen kom baklänges och tillråga på allt så satt han rejält fast. Förmodligen så hakade han i med revbenen på bäckenkanten. Det blev en väldigt jobbig förlossning och hoppet var inte stort när han äntligen kom ut.

Men även om han kom igång lite... så fick han aldrig upp någon cirkulation

i bakdelen och vi fick ta det tunga beslutet att ge honom en spruta.

Sedan blev det en röngten för att utröna om det fanns någon mer i viramagen. Vi blev jublande glada när vi såg en valp till i magen och gick in för att ge  henne lite näring i droppform så hon skulle återfå lite krafter.
Hon tog sig en paus och vilade sig med all rätt..hon hade verkligen haft det tufft, stackarn.

När det sedan var dags för nästa valp så klarade hon upp det fint även om hon fick lite extra hjälp med glidslem och vetrinär övervakning.
En sista kraftig värk och ut kom valpen och vårat hjärta höll på att brista.
Den här valpen var missbildad och föddes med öppet huvud och en stor gomspalt.

Vår lilla tappra tjej hade fött så vackra fina valpar men skulle inte få med någon hem, hon skulle inte få uppleva det som hela hennes kropp var förberedd på.

Men djur är fantastiska, hon hade fått möjlighet att slicka och tvätta dem och förmodligen känt att de inte var livskraftiga så även om hon naturligtsvis är medtagen så är det som hon förstår.
Då är det nog så, att det är vi som har det mest svårt att förstå....

Men som vi sagt till oss själva under hela dagen- Vi har våran Elvira kvar och det är huvudsaken!
Hon behövde inte snittas och det gör att återhämtningen kommer bli lättare för henne. Lilla snottan- mammans hjärta gråter för dig <3