Till årets klubbmästerskap hade vi bjudit in Paula Alden som domare.
Stämningen var god och många deltagare. Kul att så många nybörjare vågade att ställa upp.
Vi kör ju agilityns KM ihop med Lydnads KM:et så det var en lång dag framför oss. Men tanken är ju att det ska vara en klubbfest..vi är på väg även om vi inte nått ända fram än.
Agilityn startade med en hoppklass. Hm.. när jag såg banan så tänkte jag inte så snälla tankar om vår domare ska villigt medges.. hon hade fått med varenda en av våra svårigheter!!
När det var Elviras tur att starta så satt fokuset där det skulle och det gick som  på en räls 0:a fram till sista hindret och klanten ropar UT ett steg för tidigt och hon vänder runt hindret och hoppar det baklänges-DISK!
Ladda om till Ärtan. Lyckades även här att hålla fokuset och det räckte ända till mål. 0fel. Kändes gott men med tanke på att jag inte brukar orka hålla fokus i två lopp ...
Det var dags för banombyggnad och lite lydnad. Så vi passade på att låta Troll och Fixa få rusa av sig lite och äta lite goa mackor.
I agilityn skulle Ärtan starta först. Hade ett par olika tankar på banvandringen. Ärtan kommer igång fint och fixar k-fält,slalom och har bara ett par hopp på vägen ut efter en tunnel när jag ser målet och tappar henne en liten stund med en vägran som följd. 5f blev resultatet. Ladda om till Elvira. Facit i hand =boxa inte in hunden i slalom och se till att hon trampar på k-fält 10f.
Efter snabb koll så stod det klart att Ärtan var VINNARE i small och skulle gå i final mot vinnarna i medium- Jeanette med Barbie och large- Petra med Texas.
Men innan det var dags för finalen så var det mera lydnad. Så jag hann få lite pirr i magen även om jag faktiskt var nöjd med vår prestation.
Small skulle börja finalen.
Lyckades inte att hålla fokuset riktigt men lilla ärtegullet är så förlåtande och svänger bara om när vi är på väg mot fel hinder och springer glatt på mot rätt hinder. Alla k-fält satt där de skulle och allt annat fungerade så vi kom 0:a i mål. :)
Lite press blev det för Jeanette och Petra. Så när Jeanette och Barbie fick sitt första fel kunde jag börja andas igen. Nu var det höjning och då blev jag riktigt nervös..Texas är en säker hund och med vår utsvävning så hade vi inte en supertid. Men synd för dem och hurra för mig så fick de en disk.

Min lilla Ärta blev Klubbmästare i agility 2008 :)