En liten tur till Hafstens camping, belägen strax utanför Uddevalla blev det som vi premiär campade på. Det blev en light start på vårt nya liv. Bara lilltjejerna följde med. Tidningsbuden fick stanna hemma och det är klart att de ville ha några sängvärmare.
Vi fick en plats med en underbar utsikt, så vackert.
Jag och flera med mig har en likhet med struts-släktet. I mitt fall så vägrade jag att titta framför husbilen som hade ett jätte (säkert 3m!!) avgrund framför sig...enklast om man inte ser, så slipper man ångesten.
Vi tog efter en gastronomisk underbar måltid (grillad korv:)) en lång härlig promenad upp på berget som M skulle flyga ifrån under morgondagen.
Uppvägen gick väl bra men det vore önskvärt om vi hade någon som helst orienteringsförmåga i familjen för efter en alldeles underbar promenad och utsikt uppe på berget så gick vi vilse på nervägen och fick en riktigt lång ! promenad hem. Lite myspys och kortspel så gick M för att kika på utsikten i överslafen...när han skulle gå ner därifrån så var det uppbäddat och lilltjejerna och jag myste i mörkret. Då visade sig nästa struts.. Lilltrolla kastade in huvudet inunder kuddarna -HU...det är något som kommer ner i mörkret men ser jag det inte så syns jag inte heller :D :D En sådan vakthund!!

Morgondagen kom med flera skärmflygare, ny promenad upp till toppen. Efter lite väntande på rätta/mera vindar så skulle M bara balansera skärmen lite men vips så försvann han ut i luften. Måste vara en härlig känsla men fy vad oroligt det är innan de är nere på marken välbehållna igen.
Vinden avtog så det blev bara en till skärm i luften.
Så en ny promenad ner igen, denna gång så gick vi iaf inte vilse.
Det var skönt med en välrastad och rätt så trött Trolla när vi skulle åka hem igen. Hon lade sig tillrätta och slocknade direkt, ja faktum lilla A somnade också ganska så omgående. Campingliv med frisk luft tar på krafterna:)

Men vilken töntvarning det är på husbilsägarna!!!

När man blev husbilsägare så ingick man tydligen i en gemenskap som innebär att så fort som man möter en annan husbilsägare så ska man vinka på dessa. Förstå så löjligt, vuxna människor sitter och viftar på varandra bara för att man har samma " leksak". Extra pinsamt är det om vinkningen inte besvaras såklart.
Fick ett gott skratt varje gång vi mötte en vinkare..så nördigt :)
Jag fick iaf provkört husbilen den sista vägen hem. Var ju så klart inga större problem.

Så nu är vi laddade inför nästa camping tur :)