I lördagskväll smög jag och dottern och Trolla oss iväg under mycket hyschpysch. Målet med kvällen var att överleva,inte kräkas och att göra kvällen trevlig för Trolla.
Ja, ni gissade rätt.. en lydnadstävling. Första för Trolla.
Kan meddela för de som inte vet det att lydnadstävlingar är inga lätta grejer för Hundar som är blyga och har scenskräck och mattar med prestationsångest som bla. visar sig i nattliga maror om hur uppfödarna tar tillbaka hunden för att matten är så usel ;)och lite annat..som händer och tänder

Jag var såå nervös och mådde så illa, var på väg att vända flera ggr på vägen ner till Falkenbergs Bk.
Det blir ju inte bättre att man vet att hunden känner  och blir påverkad av hur man mår. Alla som känner Trolla vet ju oxa att jag hade behövt mitt lugn för att kunna göra det så bra som möjligt för henne.

Jag kan lika gärna nu tala om att det inte blev något första pris.

Tävlingen satte igång och jag drog nr. 18 av 20. 3platsliggningar varav vi låg i den sista. Vi gick in på planen och himlen öppnade sig inte för att det berörde den lilla det minsta hon låg fint och tryggt. Från vänster nr.15 så reste sig först en schäfer hane och sedan dess granne en boxerhane det lät lite om dem men hjärtat låg fint kvar och hade stenkoll på matte. När det var typ en halvminut kvar så blev gruffet till bråk och grannen med troll till höger ställde sig upp så med 10sekunder kvar så klarade hon inte pressen längre utan sprang i full sula till mig. Vi fick naturligtsvis lägga om men skadan var skedd..hon klarade inte platsen, det blev för oroligt för henne. (fan,fan,fan sånt där behöver inte jag och absolut inte lilla Troll)
Hon spann iväg i sin oro, flippade rätt rejält kan man lugnt säga och mitt stora orosmoment-tandvisningen närmade sig med storm steg.
Det var ju inte bättre att alla hade stora regnkappor och hattar på sig. Min mage höll på att göra uppror flera ggr.
Men när det var vår tur så var det sådan tur att domaren som var en sträng men helt reko kille. Tandvisningen gick kanon och en tia på den. Vi pratade en liten stund och han skulle göra sig till och lugna Trolla genom att sitta på huk och klappa på bringan, medans matten väste mellan tänderna till hunden -bra...stilla,stilla,bra..I det läget så var hon högexplosiv vill jag lova, men skötte sig sååå fint. Vi drog en djup suck av lättnad efter dessa två otäcka moment.
Eftersom det blev så otäckt så ville jag inte bryta och åka hem utan stanna kvar och försöka göra resten positivt inför nästa gång.

Allt eftersom kvällen gick så försvann min nervositet bit för bit. Jag släppte tanken på ett bra poängresultat och försökte rikta in mig på hur jag skall agera för att lugna ner och peppa upp lilltjejen ist.

Ja, nu var det väl så att nerverna gjorde sig påminda igen när ekipage 12-13 började närma sig, men inte riktigt så illa som tidigare. Kan kanske ha något och göra med något litet svart och runt oxå.

Nåväl när det var dags för oss så hade hon fortfarande kvar lite obehagskänslor på plan så fria följet var inget att skryta med men hon växte ju närmare slutet vi kom. 6,5 i poäng fick vi. Då var hon väldigt osäker och fundersam över situationen. Sedan i läggnadet under gång så nollade hon, att lägga sig mitt framför domaren och tl +skrivare i stora regnrockar -Näpp, det ville hon inte riktigt så ett grovt dk och mycket beröm så piggnade hon till och liksom insåg jahopp, ja,ja bäst att lyssna på tanten.Men jag får nog hålla ett öga på de däringa konstiga kufarna som stenglor på mig.
Inkallningen gick finfint 9,5( han drog för ett studs? Fanns inget, men domaren dömer). Ställandet en 8:a (hm, ett dk hon gick emot mitt finger hur han nu kunde se det) Apporten som är hennes säkraste kort fick hon en 8:a på hon släppte den precis när tl sa ta föremål, så det står släpper tidigt i protokollet(minnesanteckning,behöver träna på nerslemmade apporter med smala mittpinnar)
Hopp över hinder 9,5 återigen studs. Helhet 8 med kommentaren att hon var lite seg vissa stunder.
Den segheten kom ifrån obehaget och att hon var tvungen att spana in de där typerna lite.
Men jag är såå nöjd med henne 123,5p fick vi skrapat ihop 12:a av20.
Men det viktigaste,  svansen var i topp på slutet och vi överlevde :) Jag är så stolt över min lilla guldklimp!

Så inför de andra tävlingar vi är anmälda till så kommer vi bara att träna på att komma i mål med en positiv känsla oavsett poäng.

Så till de nattliga marorna:
Uppfödare.. kom inte här och tro att ni kan ta tillbaka henne, hon är min,min,min och hon är bäst,bäst,bäst!!!!!

Japp så kan det vara ibland...och så har det verkligen varit här.
Det som har hänt är:
Hemmaklubben har haft sin årliga officiella agilitytävling. Jag vart tävlingsledare och måste säga att det var ett rent nöje med sådana duktiga funktionärer.
Trots att hela databasen försvann fredagskväll så kunde tävlingen rulla igång på lördagsmorgonen tack vare ett par flinka sekreterarhänder. Alla har verkligen ställt upp till 110% och jag är så stolt över att få tillhöra detta goa gäng.
Sedan händer ju alltid små missöden men jag måste själv tillstå att vi verkligen löste det på bästa sätt. Jag tror inte någon gick missnöjd hem av någon anledning vi kunde styra över iaf.
Lördagskvällen ägnades åt att lägga in largeekipagen och allt gick fint.

Familjen var med och vi låg i husbilen och vaktade planen inte från tävlanden utan från dessa uttråkade ungdomar som  drönar omkring.
Som tur är så slapp vi besök från "såna där".
Vaknade i ottan och gick upp och njöt av en lugn(med modifikation) morgon promenad med voffsen.
Trolla upptäckte att det rörde sig nere vid ån och lyckan var total när det började kvacka och plaska och ha sig. Anden först och Trolla efter:( , nu tog det bara en liten stund så kom hon tillbaka lite moloken...jag hoppas och tror att det bara var tillfällig sinnesförvirring då hon försvann efter den vilt flaxande fågeln. För sen så uppförde hon sig exemplariskt.

Tävlingsdagen gick ännu fortare idag det var ju bara de stora doggsen idag. Det är rätt skönt med en sådan uppdelning och det passar oss. Vi är inte så inkörda i gemet och fixar inte mastodont tävlingar ...än iaf.
Sedan kan jag tycka att det kan vara lite mysigt med en liten tävling utan stress. Att det flyter på hela tiden men utan jäkt och press, för vad har man så bråttom till? Passa på och njut av trevligt sällskap och trevlig underhållning i form av bland det roligaste som finns.

Sedan när allt var slut och jag trodde den trista biten med undanplockning var kvar.. då sa det bara svisch och alla underbara funkisar hade röjt undan alla spår. Så härligt:)
Jag hade bara en uppgift kvar att samla in våra trähunds-skyltar som visade våra tävlande vägen. Då visade det sig att de uttråkade ungdomarna eller gamlingarna hade snott 3 av de handgjorda skyltarna. Jag frågar mig till vilket nöje då?
Man blir så ledsen..tråkig avslutning på en härlig helg.

Resten av veckan har blandats med kalas för Becca som fyllde 16 i söndags och resultat och semester med familjen.

Kommer ni ihåg ramsan/sången:
Måndag gör jag ingenting,ingenting
Tisdag ser jag mig omkring,mig omkring
Onsdag går jag ut och vankar
Torsdag sitter jag i tankar
Fredag gör jag vad jag vill
Lördag stundar helgen till..

Det sammanställer större delen av min dag förutom lördagen då ....det känns som en evighet till helgen samtidigt som den kommer i raketfart. Allt beroende på vilket focus man har i tankarna. Längtan efter ... eller lätt panik inför...nja så illa är det inte. Jo jag längtar så det gör ont efter Mats men paniken är det inte så illa ställt med, bara lite lätt uppskruvat. ;)

Hundarna har iaf. fått sig en skön promenad idag, Trolla fick spårat ett kort spår men hade ingen tid till markering av pinnarna.. men jag har en plan ;)
Vi har tittat på hästar och kossor(det är en stoooor grej då jag har lite lätt koskräck) Vi fick även tvättat oss lite då det kom världens skur medans vi traskade på vår lilla tur.

Äsch att det ska finnas så mycket att göra - nä jag gör som i ramsan-INGENTING! Drar filten omkring mig och bara myser med en kopp te på altanen tills knotten blir fördj-liga.

Hopploppet: Ärtan först ut av de små och sätter banan felfri på hinder och en hyffsad tid. Har ingen aning om referenstiden men nöjd med tanten, hon sprang på bra idag. Kampade som tusan innan start så jag var :)

Elviras tur, nu ska här inte tjuvas.Men det blev en "nästan" tjuvstart jag formade munnen och oops hon var i väg. Men hon har fokus och JAG har fokus och vi får till ett finfint lopp. Hade ingen koll på de övriga om de nollat eller så men det kändes som om det var en hel del som kört ut sig så lite pirrigt var det.

Bort och lämna E för banvandring på agilitybanan.  UBK var supersnabba med resultatredovisning så jag fick klart för mig att jag hamnade 3:a och är därmed uppflyttad till HO 3 med Virris. Ärtan kom på en hedrande 5:e plats med 0.53 i tidsfel. :)
Att ladda om till ag loppet gick det sämre med och jag gick in och körde bort både Ä och E men är sååååå lycklig :)

Jag går runt med ett fånflin som ser ut så här :D mest hela tiden :D
Kram till alla :D

Ja så kan man sammanfatta dagens tävling.
Ärtan först ut i hopp, gör ett hyffsat snabbt lopp men är lite ivrig i slalomet och får 5 fel strax innan sista pinnen.
Elviras tur och visst far tanken - en pinne till så är vi i 3:an genom huvudet innan start. Tappar lite fokus och tjuvstarten är ett faktum, tävlingsdjävulen inser att jag inte kan stoppa henne utan en disk på köpet så jag kör på. Ett hoppigt och hattifnatt lopp med nolll fokus blev det kommer i mål med 0,8något i tidsfel. Så surt, mindre än 1 s så hade vi varit lite snabbare så hade vi klarat pinnen med det skitloppet.
Ja,ja bara att ladda om till agilityloppet.
Ärtan först ut igen och gör ett jättefint lopp och klarar tom. tiden då hör jag att vi fick fem fel. Men vart? Jag såg alla kontaktfält o hon var på dem och ingen vägran el. beröring. ????
Elviras tur, nu hade jag verkligen tummen i ögat på henne och hon schvisha genom banan utan fel trodde jag, men i mål fick jag höra att även hon hade 5fel. Denna gång hade Marie sett att det var vid balansen de utdelades men hon var på kontakten. Det är jag helt säker på. Möjligen att domaren dömde för att de inte stannade på den el. nåt men på var de!!
Blä för det var verkligen bra lopp men den känslan kan ingen ta ifrån mig iaf :)
Får passa på att gratulera Krulls matte Marie som tog pinne i ag.2:an med en tredjeplac. Hipp hurra för er!
Som rubriken sa- nära skjuter....så imorgon som är en NY dag så skjuter vi minst 4 harar ;)

Ja så går dotter runt och låter så fort jag närmar mig...och visst har hon rätt.
Jag bangade ur- vågade inte ställa upp. Myrorna/fjärilarna i magen blev för många. Så nu får jag leva med ett väldans kacklande och kallas chicken dagarna i ända....SUCK

Vi har varit och firat midsommar på den vackraste av öar och på det allra bästa sättet som går :)

Vi åkte i torsdags till Gotland, resan gick finfint trots 3 tonåringar och voffsen och urtrötta föräldrar. Vi hade bokat en kupe på båten vilket var bara såå super.
Trolla hade en lättare nära döden upplevelse*fniss* när hon skulle in i båten så pös dörrarna så otäckt, så hon sprang ut baklänges. När hon väl skulle in igen bland alla folk så öppnades även hissdörren alldeles brevid dessa pysdörrar, hon hade det inte lätt.... men hon fixade det såklart och sedan låg vi alla och sov middag i kupen. Så vi var pigga och alerta när vi styrde kosan mot skjutfältet där hundar och ungar fick rusa av sig lite uppdämd energi.
Sen styrde vi kosan mot Klinteortens HU tävling.
Det var roliga banor med olika typer av utmaningar.
Ärtan hade dock lite problem med underlaget, det var hårda vassa strån som stack henne i tassarna, hon är lite känslig efter hennes tå-grej men gjorde så gott hon kunde och sista dagen så gav hon järnet. Positivt var att sista dagen kunde hon även kampa innan start. Härligt, en god stressmätare för henne.( Ingen kamp- hög negativ stress.)
Elvira gjorde flera fina lopp varav midsommardagens hopplopp bara var såå kanon. Då gick hon och vann klassen :) Så gott ! Gillar pinnar!
Men något hände med lilla virr och hon orkade inte riktigt med, tappade farten och ville inte äta så bra, om det var för att vi var hemifrån eller om det är en efter löpgrej ... ja, det vet jag inte, men väl hemma igen så äter hon.
Vi har hunnit att utforska den härliga ön och de stora barnen(även mannen) fick göra ett riktigt grottäventyr! Vi var på en vanlig visning i Lummelundagrottorna och det är ju så fint så vi fick bokat in ett 3timmars äventyr till dagen efter. Dagen efter var de stora barnen inte så kaxiga, det var ganska så pirriga när de fick klä sig i vadarkläder,knäskydd och hjälm och overall. När de kom ur grottan 3timmar senare så strålade de under all smuts. De bara forsade ur dem av alla upplevelser.. Säger bara, tur att Mandis inte är 15 än och jag fick lov att hålla henne sällskap,puh!
Vi har även haft härliga strandpromenader varje kväll. Hundarna har sprungit runt och njutit lika mycket oss:) Fast jag tror att de är lite ömma i tassarna efter all sten ;)
Resan hem gick likabra som dit resan, nu hade Trolla inga problem att gå in eller ut:) men hon gillade mest att vara i kupen, ute på däck var inget mysigt alls ;)
Hoppas på en repris nästa år men då vill jag stanna ännu längre:)
Ps . Det var tur att vi hade vår egna lilla mekaniker med oss då husbilen plötsligt inte ville starta. Några pumpande under huven och den brummade på som vanligt :) Det visade sig att tanklocket kunde felvändas och skapa vaccum i tanken. Tack lilla gossen för att du finns :)

Jag har en hemlis!


Men.... hur kul är det med hemlisar??


Det pirrar i hela kroppen och bara svirrar runt av massa fjärilar i magen.


Jag är usel på hemlisar!


Vi har anmält oss till en tävling i lydnad.


Så... nu är det ingen hemlis längre..   

Får se om jag törs ställa upp.