Fredagen bjöd på pirr i stora lass. Jag skulle köra husbilen på riktigt för första  ggr, utan back-up av M.
Skulle möta upp Jeanette o hennes voffs för att dra iväg mot Tranås.

När väl motorn kurrade under huven och jag lättade på kopplingen och drog iväg så tänkte jag - Hjälp, hur ska det här gå?
Men det gick galant såklart. Efter vi fyllt på med Jeanette och tillhörande packning, så blev tjatternivån hög i bilen. Den avbröts bara när jag skulle växla från 5:an till 4:an i backarna för då höll jag andan då jag inte kände mig riktigt tillfreds med handväxeln. Men snart så var vi framme och fick en fin plats. Ut för att rasta hundarna och ge dem en riktig chans att lära känna varandra, gick naturligtsvis bra.

Sedan så var den stora passningen igång.
Hur man får en bra tältplats...Vi hade gjort upp en plan och när den första deltagaren spräckte väntsnöret så vällde massor av deltagare in till banans kant, allt för att få den optimala platsen. Vår plan höll och vi fick en fin plats med utsikt över agilitybanan.
Resten av kvällen gick till att ladda upp inför morgondagen.
Lördagen kom och Jeanette startade i ottan, själv kunde jag ta det lugnt och bara njuta av agility från första bänk efter jag rastat hundarna på en härlig morgonpromenad på någon av Tranås härliga promenadstigar.  Hundarna kröp glatt ner hos Rebecca under täcket en aningens fuktiga hm..förstår inte varför hon lät så konstigt men jag är övertygad om att hon uppskattade sällskapet lika mycket som hundarna ;)

När det väl var dags för våra lopp så var det mitt på dagen. Började med hopploppet och Ärtan. Vi gjorde ett hyffsat lopp (lite darr på ett par ställen) och fick 0,89fel. Sedan så var det Elviras tur och jag var laddad och fokuserad på starten och en svårighet en liten bit in och naturligtsvis så missar jag en tunnel som hon drog på med en disk som resultat.  Annars så är jag nöjd med detta lopp med henne...föutom den där j-a tunneln då.

Jag är glad att klubbar arrangerar tävlingar och jag tänker inte klaga på något men ibland så blir jag ledsen när en tävlingsvan klubb inte tar till sig och förbättrar sådant som kan förbättras.

Agilityklassen stryker jag ett stort streck över då jag var ur fokus.
Ärtan- utbrytarkungen!  Jag var en aningens irriterad.Gick upp med småtjejerna och tog med voffsen och Rebecca ut på en långpromenad.Skönt att rensa skallen lite. 

Sedan var det Jeanette och Cajsas tur och hon gjorde finfina lopp och roffade åt sig en pinne och rosetter.

Dag nr. 2 var lika trevlig som dag 1 agilitymäsigt turligt nog utan otrevligheter som utbrytningar och liknande men tyvärr så infann sig inte fokuset riktigt så det blev inga riktigt fina lopp. Bara halvblessyrer..med banor som körde slut på mig.  Pinsamt.
Men i mål kom jag med Ärtan i båda loppen iaf. Elvira diskade jag medvetet i ett lopp då hon hoppade gungan på mitten(! )sånt kan man ju inte acceptera.
Cajsa glänste även idag och var jätte duktig. Ja ,Shiwa har oxå varit duktig men inte lika duktig som Cajsa.

Sen var det dags att bege sig hemåt. Kände mig som en riktig lastbilschaffis när vi puttrade iväg....åtminstone till jag kom till bron där jag tvärnitade och tjöt - Hur högt är det???? -Körde jag under här?- Det står ingen skylt....
Men tids nog kom vi hem igen och jag har redan börjat planera inför nästa tur.

Till årets klubbmästerskap hade vi bjudit in Paula Alden som domare.
Stämningen var god och många deltagare. Kul att så många nybörjare vågade att ställa upp.
Vi kör ju agilityns KM ihop med Lydnads KM:et så det var en lång dag framför oss. Men tanken är ju att det ska vara en klubbfest..vi är på väg även om vi inte nått ända fram än.
Agilityn startade med en hoppklass. Hm.. när jag såg banan så tänkte jag inte så snälla tankar om vår domare ska villigt medges.. hon hade fått med varenda en av våra svårigheter!!
När det var Elviras tur att starta så satt fokuset där det skulle och det gick som  på en räls 0:a fram till sista hindret och klanten ropar UT ett steg för tidigt och hon vänder runt hindret och hoppar det baklänges-DISK!
Ladda om till Ärtan. Lyckades även här att hålla fokuset och det räckte ända till mål. 0fel. Kändes gott men med tanke på att jag inte brukar orka hålla fokus i två lopp ...
Det var dags för banombyggnad och lite lydnad. Så vi passade på att låta Troll och Fixa få rusa av sig lite och äta lite goa mackor.
I agilityn skulle Ärtan starta först. Hade ett par olika tankar på banvandringen. Ärtan kommer igång fint och fixar k-fält,slalom och har bara ett par hopp på vägen ut efter en tunnel när jag ser målet och tappar henne en liten stund med en vägran som följd. 5f blev resultatet. Ladda om till Elvira. Facit i hand =boxa inte in hunden i slalom och se till att hon trampar på k-fält 10f.
Efter snabb koll så stod det klart att Ärtan var VINNARE i small och skulle gå i final mot vinnarna i medium- Jeanette med Barbie och large- Petra med Texas.
Men innan det var dags för finalen så var det mera lydnad. Så jag hann få lite pirr i magen även om jag faktiskt var nöjd med vår prestation.
Small skulle börja finalen.
Lyckades inte att hålla fokuset riktigt men lilla ärtegullet är så förlåtande och svänger bara om när vi är på väg mot fel hinder och springer glatt på mot rätt hinder. Alla k-fält satt där de skulle och allt annat fungerade så vi kom 0:a i mål. :)
Lite press blev det för Jeanette och Petra. Så när Jeanette och Barbie fick sitt första fel kunde jag börja andas igen. Nu var det höjning och då blev jag riktigt nervös..Texas är en säker hund och med vår utsvävning så hade vi inte en supertid. Men synd för dem och hurra för mig så fick de en disk.

Min lilla Ärta blev Klubbmästare i agility 2008 :)

Ikväll var det premiär för utomhusträningen...alltså slut på platta fina mattor som man kan springa i strumplästen på, slut på ett begränsat område där banan är uppställd. Suck...
Istället fram för FRISK LUFT, KONDITIONSÖVNING OCH SKOR MAN KAN KLÄMMA SÖNDER TASSARNA MED. Yiiieeehhaa!

Men träningen var lite kul som alltid detta fastän jag kände mig som 70+ och stapplade tog mig fram. Elvira och jag fick till det på vissa ställen samtidigt som det sket sig rejält på andra.Men som alltid så är det fokuset som styr resultatet. Fy sjutton för fokus!

En sån härlig dag.. Sol, sol och åter sol. Underbart och vi har bara laddat batterierna under hela dagen :)

Hundarna har också slappat och ätit frukosten i det gröna, alltså bland de stackars få stråna som faktiskt lyckades att hålla sig kvar under alla gyttje- rejs i vinter. Men likväl så fick de snosa runt efter maten vilket var populärt.

Sedan fick Lizzie vår-fnatt och började göra lekinviter mot Trolla, hon ville verkligen få fart på henne.

Men Trolla, hon tyckte hon var scary...NÄE, sådär gör inte gamla tanter..Här är något lurt, det är nog bäst att jag går till matte. MAMMA...hjälp de e´något konstigt med tanten..
Lizzie fick fart på Virr istället och de rejsade runt fulla av vårpriller i hela deras kroppar.
Även gamla tanter fylls av vårkänslor :) 

En liten tur till Hafstens camping, belägen strax utanför Uddevalla blev det som vi premiär campade på. Det blev en light start på vårt nya liv. Bara lilltjejerna följde med. Tidningsbuden fick stanna hemma och det är klart att de ville ha några sängvärmare.
Vi fick en plats med en underbar utsikt, så vackert.
Jag och flera med mig har en likhet med struts-släktet. I mitt fall så vägrade jag att titta framför husbilen som hade ett jätte (säkert 3m!!) avgrund framför sig...enklast om man inte ser, så slipper man ångesten.
Vi tog efter en gastronomisk underbar måltid (grillad korv:)) en lång härlig promenad upp på berget som M skulle flyga ifrån under morgondagen.
Uppvägen gick väl bra men det vore önskvärt om vi hade någon som helst orienteringsförmåga i familjen för efter en alldeles underbar promenad och utsikt uppe på berget så gick vi vilse på nervägen och fick en riktigt lång ! promenad hem. Lite myspys och kortspel så gick M för att kika på utsikten i överslafen...när han skulle gå ner därifrån så var det uppbäddat och lilltjejerna och jag myste i mörkret. Då visade sig nästa struts.. Lilltrolla kastade in huvudet inunder kuddarna -HU...det är något som kommer ner i mörkret men ser jag det inte så syns jag inte heller :D :D En sådan vakthund!!

Morgondagen kom med flera skärmflygare, ny promenad upp till toppen. Efter lite väntande på rätta/mera vindar så skulle M bara balansera skärmen lite men vips så försvann han ut i luften. Måste vara en härlig känsla men fy vad oroligt det är innan de är nere på marken välbehållna igen.
Vinden avtog så det blev bara en till skärm i luften.
Så en ny promenad ner igen, denna gång så gick vi iaf inte vilse.
Det var skönt med en välrastad och rätt så trött Trolla när vi skulle åka hem igen. Hon lade sig tillrätta och slocknade direkt, ja faktum lilla A somnade också ganska så omgående. Campingliv med frisk luft tar på krafterna:)

Men vilken töntvarning det är på husbilsägarna!!!

När man blev husbilsägare så ingick man tydligen i en gemenskap som innebär att så fort som man möter en annan husbilsägare så ska man vinka på dessa. Förstå så löjligt, vuxna människor sitter och viftar på varandra bara för att man har samma " leksak". Extra pinsamt är det om vinkningen inte besvaras såklart.
Fick ett gott skratt varje gång vi mötte en vinkare..så nördigt :)
Jag fick iaf provkört husbilen den sista vägen hem. Var ju så klart inga större problem.

Så nu är vi laddade inför nästa camping tur :)

Idag var det åter igen dags för lite hitta övningar för lilla tjejen.
Hon fick vara med och valla. Samtidigt kunde hon kolla av alla figuranter som var en hel drös av nya människor. :)
Den ena sidan var det ett träsk och andra sidan ett berg. En aning blött alltså och en aning konditionskrävande på andra sidan ;)

Sen var det då dags för trollboll. Hon sprang ut bra, men med nya människor och en matte som glömmer huvudet så är det inte så lätt. Hon behövde lite extra stöd av matte på sina ställen. Men gott var att hon lade inte av bara utan var på hela tiden. Att hon inte vågade sig ensam upp för berget när man inte riktigt är säker på vad som kan finnas där uppe. Kanske inte så konstigt.  Men jag är nöjd med skruttan iaf. :)
Sen är jag nöjd med min egna insats...har man klaustrofobi och kryper in i mörka,TRÅNGA äckliga utrymmen så är man modig. Sen att lyckan krångla sig in i en liten bur med min lilla kropp- ja det är ett konststycke :)

Efter en härlig heldag i skogen så var det dags för premiären med husbilen så efter en välbehövlig dusch så var vi på väg....

Min" lille" underbare pöjk har idag tagit sitt KÖRKORT!!!!!!

Nej, han är inte 18 änoch sedemera inte får lov att färdas på egen hand i trafiken än men idag blev han godkänd :) :) 

Perfa med en sådan skola som får lov att utfärda körkorten när eleverna är mogna. De känner eleverna och ser till deras mognadsgrad och hur de utvecklar sig. Är det någon som inte är mogen ja då får de allt vänta..

Men åter till grabben, det var en stolt liten tupp som ringde hem.
-Ikväll blir det att fira morsan, fixar du en tårta?
Mamman blev lika stolt kan tilläggas.

Så nu är det övningskörning med lastbil som står på schemat :)
Tänk min lille grabb i en STOR LASTBIL!!!!

Grattis x miljoners :)

Japp så nu är bollen i rullning....