I lördagskväll smög jag och dottern och Trolla oss iväg under mycket hyschpysch. Målet med kvällen var att överleva,inte kräkas och att göra kvällen trevlig för Trolla.
Ja, ni gissade rätt.. en lydnadstävling. Första för Trolla.
Kan meddela för de som inte vet det att lydnadstävlingar är inga lätta grejer för Hundar som är blyga och har scenskräck och mattar med prestationsångest som bla. visar sig i nattliga maror om hur uppfödarna tar tillbaka hunden för att matten är så usel ;)och lite annat..som händer och tänder

Jag var såå nervös och mådde så illa, var på väg att vända flera ggr på vägen ner till Falkenbergs Bk.
Det blir ju inte bättre att man vet att hunden känner  och blir påverkad av hur man mår. Alla som känner Trolla vet ju oxa att jag hade behövt mitt lugn för att kunna göra det så bra som möjligt för henne.

Jag kan lika gärna nu tala om att det inte blev något första pris.

Tävlingen satte igång och jag drog nr. 18 av 20. 3platsliggningar varav vi låg i den sista. Vi gick in på planen och himlen öppnade sig inte för att det berörde den lilla det minsta hon låg fint och tryggt. Från vänster nr.15 så reste sig först en schäfer hane och sedan dess granne en boxerhane det lät lite om dem men hjärtat låg fint kvar och hade stenkoll på matte. När det var typ en halvminut kvar så blev gruffet till bråk och grannen med troll till höger ställde sig upp så med 10sekunder kvar så klarade hon inte pressen längre utan sprang i full sula till mig. Vi fick naturligtsvis lägga om men skadan var skedd..hon klarade inte platsen, det blev för oroligt för henne. (fan,fan,fan sånt där behöver inte jag och absolut inte lilla Troll)
Hon spann iväg i sin oro, flippade rätt rejält kan man lugnt säga och mitt stora orosmoment-tandvisningen närmade sig med storm steg.
Det var ju inte bättre att alla hade stora regnkappor och hattar på sig. Min mage höll på att göra uppror flera ggr.
Men när det var vår tur så var det sådan tur att domaren som var en sträng men helt reko kille. Tandvisningen gick kanon och en tia på den. Vi pratade en liten stund och han skulle göra sig till och lugna Trolla genom att sitta på huk och klappa på bringan, medans matten väste mellan tänderna till hunden -bra...stilla,stilla,bra..I det läget så var hon högexplosiv vill jag lova, men skötte sig sååå fint. Vi drog en djup suck av lättnad efter dessa två otäcka moment.
Eftersom det blev så otäckt så ville jag inte bryta och åka hem utan stanna kvar och försöka göra resten positivt inför nästa gång.

Allt eftersom kvällen gick så försvann min nervositet bit för bit. Jag släppte tanken på ett bra poängresultat och försökte rikta in mig på hur jag skall agera för att lugna ner och peppa upp lilltjejen ist.

Ja, nu var det väl så att nerverna gjorde sig påminda igen när ekipage 12-13 började närma sig, men inte riktigt så illa som tidigare. Kan kanske ha något och göra med något litet svart och runt oxå.

Nåväl när det var dags för oss så hade hon fortfarande kvar lite obehagskänslor på plan så fria följet var inget att skryta med men hon växte ju närmare slutet vi kom. 6,5 i poäng fick vi. Då var hon väldigt osäker och fundersam över situationen. Sedan i läggnadet under gång så nollade hon, att lägga sig mitt framför domaren och tl +skrivare i stora regnrockar -Näpp, det ville hon inte riktigt så ett grovt dk och mycket beröm så piggnade hon till och liksom insåg jahopp, ja,ja bäst att lyssna på tanten.Men jag får nog hålla ett öga på de däringa konstiga kufarna som stenglor på mig.
Inkallningen gick finfint 9,5( han drog för ett studs? Fanns inget, men domaren dömer). Ställandet en 8:a (hm, ett dk hon gick emot mitt finger hur han nu kunde se det) Apporten som är hennes säkraste kort fick hon en 8:a på hon släppte den precis när tl sa ta föremål, så det står släpper tidigt i protokollet(minnesanteckning,behöver träna på nerslemmade apporter med smala mittpinnar)
Hopp över hinder 9,5 återigen studs. Helhet 8 med kommentaren att hon var lite seg vissa stunder.
Den segheten kom ifrån obehaget och att hon var tvungen att spana in de där typerna lite.
Men jag är såå nöjd med henne 123,5p fick vi skrapat ihop 12:a av20.
Men det viktigaste,  svansen var i topp på slutet och vi överlevde :) Jag är så stolt över min lilla guldklimp!

Så inför de andra tävlingar vi är anmälda till så kommer vi bara att träna på att komma i mål med en positiv känsla oavsett poäng.

Så till de nattliga marorna:
Uppfödare.. kom inte här och tro att ni kan ta tillbaka henne, hon är min,min,min och hon är bäst,bäst,bäst!!!!!

 

Jessica

21 juli 2008 11:38

Bra jobbat ;)

 

Helena och border-Eskil

3 augusti 2008 21:00

Vet precis hur det är med matte-nerverna och jag tycker du är duktig som "motstår" dem. Fortsatt lycka till!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har flyttat till http://ärteplättens.hemsida24.se  Varmt Välkomna :) ...

Öh, det har visst varit lite öde här ett tag men nu så kanske blogglustan kommer igång igen. En hel del händer och MYCKET planeras i snar framtid.   Vi har tex. varit på ett underbart kennelläger kika gärna in på Annelie-Lojocas sida eller varför...

Vad är det för en dag? Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nä det är Ärtans födelsedag   Lilla gullefjunet blir 10 år idag   och som alltid när det är kallt så fryser öronen..   ...

Hade en jobbig natt nyligen och låg och funderade över året som gått.Phu, fy fasiken så skönt att det är över och jag välkomnar 2011 med öppna armar. Hela förra året stod för oro och skador och sjukdomar.Januari startade med en viss nyfikenhet i...