Att våga misslyckas är att våga lyckas

Att misslyckas betyder inte att jag är misslyckad.
Det betyder att jag inte har lyckats ännu.
    
Att misslyckas betyder inte jag har skämt ut mig.
Det betyder att jag har vågat försöka.
 
Att misslyckas betyder inte att jag borde ge upp.
Det betyder att jag bör försöka ännu mer.
 
Att misslyckas betyder inte att jag aldrig kommer att klara det.
Det betyder att jag behöver mer övning.

Dessa rader lånade jag från någons hemsida en gång.... tänkvärda och peppande ....

I höstas bestämde jag ju mig för att aldrig mer äntra en lydnadsplan med trollungen...men det är ju kul (?) med lydnad och på träning så är ju hon så duktig så efter jag läst de där raderna minst 12000 ggr så...

Blev jag så peppad att jag återigen kastade mig ut i osäkrad mark denna gången så hade jag målsättningen klar- bra sinnestämmning med en god attityd. Resultatet fick bli som det blev...

Tävlingen hölls i ridhus och vi fick ett sent startnr.
In i ridhuset för platsliggningen höll hon fint fokus , blev tillvisad vår plats.
Lugna fina hundar i gruppen men när vi lämnade dem så blev hon lockad av någon lukt i spånet och jag fick puffa till henne lite..hm..just ja-fokus va det ju.
Sedan låg hon fint tills ca.30s är kvar då hon helt plötsligt hamnar på tassarna. Men hon blev kvar på platsen och det ser jag som positivt,tror hon glömde av sig lite.

Tandvisningen gick galant fastän domaren var tvungen att informeras om de nya reglerna, konstigt att de inte uppdaterar sig.

Sedan infann sig en lång väntan.. men Ulrika höll mig sällskap och vi peppade varann efter bästa förmåga. Många små prommisar med fokuset på topp ;)
Sedan när det var min tur så var nerverna bortblåsta och då platsen skitit sig så var det läge att träna blyg hund och matte :)

Linförigheten- matte gick som på catwalken med attityd och schwing i benen tom. så mycket att troll fick sig ett puff när hon inte gick där hon skulle. Domaren var nog halvblind och såg det inte men tyvärr så såg han störningen i starten(hundarna utanför) och hennes hoppstudsande, och bett i kopplet under språngmarschen och betyget sjönk drastiskt. Men ett stort + för ett bra samarbete och en glad troll så länge som det höll.

Läggandet finns inget att orda om..smack i backen en 10:a.
Inkallningen ett halvt poängs avdrag för hopp i förare.
 Ställandet då var hon närmast domaren,tl,och skrivare om det var det som gjorde att hon fick vadd i öronen vet jag inte men det kändes så..och det innebär att mer träning framöver.
Sedan apporten blir jag så konfunderad över- det är hennes paradnr egentligen men när vi blir kommenderade så tar hon den nästan inte och släpper den för tidigt:( Skittrist, men mer träning på främmande som kommenderar oss.
Hoppet sedan oxå en fullpoängare :) Helheten fick vi väl en sjua på tror jag (har inte protokollet här) mest beroende på att jag inte lyssnade så väl utan berömde henne rejält mellan momenten och hon gick i topp, men hellre det än.... Ja hon belönade sig själv oxå..hästbajs är gott :)

Vi kom sist men var de största vinnarna :) Vi hade ett samarbete:) höstens maror var långtlångt borta med vinden.
Hon hade fokuset åt rätt håll och vi presterade inför domaren utan att gå ner oss alldeles fullständigt. Vi hade kul!
Så för att återknyta till rubriken ....Vi vågade och är inte misslyckade...och tänk vi kanske vågar igen.....nån gång.

Det har varit tyst här i bloggen, nog mest beroende på att vi varit upptagna av att fira jul i massor.
Hemma hos systeryster på självaste aftonen, ja det var en härlig tillställning. Man åt så att det sprutade små prinskorvar ur öronen och glöggen med smak av blåbär var god. Sedan när godiset ställdes fram-ja då borde det inte gått att få ner en endaste bit till men ...jo...det gick att få ner några bitar men så goda som de var så var det ingen besvärande uppoffring.
Höjdpunkten var naturligtsvis när självaste tomten kom. Barnaögonen tindrade och lyste av skräckblandad förtjusning. Tomten hade säcken full av fina paket till di små.
Senare så var det dags att ta sig hemåt och fortsätta julklapps utdelningen. Även hemma hos oss tindrade ögonen på stora och små. När papprerna var avslitna så infann sig stora lugnet...när alla ska pröva sina nya grejer. Den skönaste stunden på hela dagen :)