Paula undrade när jag skulle skriva om vårt famlande i mörkret igår och markerade att ordet hon använde verkligen var famlande och inte famnande, just med tanke på vilka konstiga funderingar som skulle uppstå....men.... jag vill vara stursk och sticka ut hakan och verkligen betona att det var ett massa och hejdlöst famnande vi sysslade igår med (Oooops!)

Vad vi gjorde?? Ja vi passade på medans Mats grävde och pysslade i trädgården och vinterpaketerade husbilen (nu saknas bara en stor röd rosett så är det den största julklappen jag sett) :) och Magne i sin tur var ju i stora staden och njöt av agility på första parkett. Ni har väl sätt att banan han använde ligger på Paulas blogg (finns under länkar)om inte så klicka er dit och inspireras.
Två fruntimmer kan väl inte tillbringa en hel söndag på ett bättre sätt än det som slutade med att vi vänslades i all välmening?

Vi tillbringade nämligen så gott som hela söndagen  i skogen med 4 skogstokiga tåssisar och hartassar,rådjursklövar och en jätteklöv från skogens konung.
För att spara tid så la vi spår efter spår och var väldigt effektiva 2 spår/hund var det tänkt. Promenera ut,binda upp, lägga spår, gå tillbaka, fika te och urgod lussebulle. Skratta sig alldeles lycklig när man kika på småtjejernas bus.Promenera ut, sela på Trolla (sele+långlina) fokuserad Trolla...de andra var ju därbakom och inte FAN skulle de få hennes klöv! De var duktiga klarade både tillbakagångar,uppehåll,färska legor och spillningar, genom vattenpölar mm.
Men något vi inte räknat med var att vinterdagen snabbt tar slut och Trollas sista spår gjordes mer och mer i mörkret, det var ett väldigt öppet spår ute på stubbåkern och hon fick verkligen jobba och det tog lite tid men hon fixade det :)

Nu kommer det värsta här någonstans så inser vi att det inte går längre... vi kan inte hålla armarna i styr  längre. Vi enas om att Fixa får ett sista spår och så får Paula hämta hem älgen och rådjuret i morrn(idag). Fixas sista spår gick i becksvart mörker men lilla fixeluran fick hem belöningen där oxå :)
Vi insåg där på den mörka stigen att det inte skulle gå, den som gick sist skulle inte reda upp att hålla koll på 3 lurviga vilda tjejer som gärna ville vara med och hitta det där goa :) Det räckte gott när man skulle omfamna sin jycke och ge den belöning och i samma ögonblick ta hand om viltet innan alla andra också ville ha en del av kakan. När de sedan trasslade in sig i varandras koppel och man skulle reda upp kaoset så blev det många goa skratt och omfamningar om jyckarna.

En härlig dag, men oj så jobbig. Båd´troll och jag var rejält möra när vi kom hem. Lite glögg och en varm och go Troll i famnen så somnade jag..zzzzzzzzzzz