Ja så har väl dagen sett ut på ett ungefär. Det kan inte vara speciellt lätt jobb att vara sotare. I min barndom så hade vi en golden som var världens snällaste -tills sotaren kom...då blev hon som Cujo, ett rasande monster.
Så jag var lite orolig hur voffsen skulle reagera idag när det var dags för mojjens besök. Ha, lite utskälld blev han men inte mer än någon annan.
Skönt!
Nu var sotningen snabbt överstökad så jag hann iväg till lydnadsträningen med gänget.

Vi var inte så många idag bara 4 på plan samtidigt.
Träningen gick jättefint med mina mått mätt. Jag hade en glad Ärta som kände sig som en kung idag o då är jag så nöjd :)
Den enda smolken i bägaren var platsliggningen. Hon ligger platsen och är trygg på den eller.. så har det varit sedan vi kom igång med träningen igen.
Men idag så kliade det i ljumsken på henne så hon satte sig 2!! ggr, visserligen så kunde jag lägga henne på en gång igen men ändå.
Humhum hoppas det bara var ett kryp som killade på prinsessan.
För hon såg iaf inte orolig el obekväm ut... o de låg i 4½min. Så hon får ändå godkänt.
Sen när det var Trollas tur hade de flesta åkt hem hon fick busa lite och lite fritt följ,mer bus, sitt kvar,mer bus och inkallning, ligga o ta det lugnt och leka o busa ännu mer med matte. Kändes bra :) 
Hem o vila o ladda inför kvällens träning.

Då är det jag o virr som drillas, ikväll var vi inomhus på matta. Ny upplevelse, kul.
Det var ett kuligt pass med många omtagningar
Jag kunde göra framförbytet som jag inte trodde mig hinna och fick en mycket bättre väg in i tunneln.
Men oj så plågsamt medveten jag blir på våra brister. Först o främst min egna kondis både fysiska o mentala. Nu är jag väl nästan helt återställd till det bedrövliga stadiumet som var innan jag fick körtelfebern o borrelian med bara de vanliga krämporna. Så det är nog dags o ta sig i kragen.
Men sedan har vi ju en grythund(ja nästan iaf) som inte vill in i tunneln ibland och tycker att jag är fullständigt loss när jag vill bakombyta tunneln. Aaargh, blir så trött..Alltså vissa perioder funkar det finfint men så helt plötsligt så litar hon inte på att jag vet vägen. Och s-hindret sätter jag på henne någon typ av mentalspärr eller nåt för hemma funkar det fint men där...
Näpp det är dags o bryta ihop, slänga i sig några painkillers o ta nya tag i morrn.