Så det var bara att åka hem och hämta upp mandisen och extra jyckarna Storm och Fixa som sovit över när matten passade på att se stora staden dagen innan(ja,ja hon kallade det för att jobba men jag har minsann hörteller rättare sagt inte hört för hennes röst hade helt dött. Något med sång? Va,va,va?Och sedan whiskey, hm...)

Åter till dagen.. vi rullade iväg ända ner till de djupa skogarna i småland och Tove och hennes två tokar Stuff och Peako.
Kvällen tillbringades så som kvällar oftast när hundtokar drabbar samman. Hundprat och hundtitteri och så lite mer hundprat.      

Morgonen kom efter en konstig dröm om getter med gigantiska horn som hoppade ut från hagen till min fasa.
  

Jag hade med mig två klövar eftersom Peako och Stuff inte prövat viltspår tidigare och jag vet att paula gärna prövar med Storm och Fixa.  Jag och T gick för att lägga spåren medans A och P gick med jyckarna till en äng lite längre bort, de lekte och hade det bra tills t blev tillsagd av fröken S att lugna ner sig lite då fick lillatrollet en extrem mammalängtan och kom svischande genom skogen. Det blev lite extra störning för farbror peako på hans spår. Sedan fick duktiga peako visa hur kan kunde få in tackorna i fållan vi byggt.
  
  

Väl tebax och med fåren på plats så åt vi lite lunch blandat med mer hundprat..och så lite till hundprat..
Sedan var det dags att gå spåren.
Stuff först ut....nyfiket luktande och så noga och undersökande hon var i spåret. Ett härligt tempo och målmedvetenhet en riktig duktig tjej.
Vi hade lagt ett ganska rakt spår till henne med en vinkel innan slutet.
 
    

Sedan var det då dags för farbror Peokos tur och som jag förstod det hela så är han väldigt duktig i vanliga spår och det var ju ingen större skillnad, han var ju lika duktig nu. Trots att trolla sprungit med i spåret och stundtals knyckte klöven och ville ha dragkamp med den
  
  
Tänk det kanske blir nya karriärer för T:s små. ??
Sedan gick och gjorde små spår på en åker till Fixa och Storm. Jag gick med Fixa i hennes spår och fick vara snabb när vi kom fram till klöven eftersom jag gärna vill ha den kvar innan hon mal ner den till flis. Storm gick Paula med. Storm tyckte det var lite läskigt och var rädd att bli uppäten av det storahemska men spårade gjorde hon och växte med uppgiften så när hon kom till klöven så vart hon så stolt så stolt och även hennes matte. 

  
Jag tror hon bar klöven hela vägen tebax.

Sen var det dags för det STORA! Vallning eller vad man ska kalla det.
jag skulle börja och tänkte japp det är väl bara att fortsätta där vi slutade sist - jo tjena... tänkte inte riktigt på att hon suttit och laddat under tiden de andra hundarna spårat och att jag behöver kanske ha lite pondus i de situationerna. In i fållan kom en huligan som trots koppel tryckte på fåren så de flög ur fållan. Hjälp!
Tove fick ta fram snabba Stuff och ta in djuren igen.
  
Men tove visade hur skåpet skulle stå och till slut fick vi till det riktigt bra. Om jag får säga det själv.Och Trolla är ingen huligan utan har en bra djurkänsla och är trygg i sig och behöver inte ge tjuvnyp eller så men det är klart hon måste veta att det är mina får.. Den skönaste känslan var när vi slutade så var det för att jag inte orkade mer Trolla hade nog kunnat mycke mera. Innan så har det ju varit men liiiite till...
  

Fixa hon visade att rumpor är trevligare än fårskallar och det har hon ju rätt i
  
Storm hon växte även i fållan och lyckades utmärkt både med koppel och utan koppel.
  
Hon är änna en liten kaxig typ den där  
Det hade varit kul att kunnat utveckla detta så jag hoppas ....men tills dess får jag tacka Tove för en trevlig och lärorik dag.

Stress,stress och åter lite stress. Varför är det så att allt kul ska hända på samma gång?
Och varför kan man inte ha en kropp som klarar upp det? Ja,ja nog om tråkigheter och till det kuliga..

Hade fått tag i en tid för ett öppen klass spår för Trollfia idag. Hade ringt den bästaste coachen fick fullservice i form av limosine(nästan)körning, tom. akutstoppen på bensinstationerna för akutnervöskissningar klarade hon av med bravur en fin pepp av nervös matte och trevligt sällskap såklart.

Väl framme så möttes vi av en trevlig domare som lugnade den nervösa matten - Höhö, det här kommer nog att gå bra...-jo tjena tänkte jag och försökte komma ihåg positiva tankar och pepp.

Väl i spåret så tuffade fröken på i ett nice tempo. Ringade lite i första vinkeln.  
Över bäckar och över äng in i buskiga skogar inga problem. Hon markerade ett viltspår under sträcka 3 men jobbar vidare bra och i vinkel nr 3 så var det återgång vilket hon löste bra.   
Under sträcka 4 och i 4:e vinkeln så var det bloduppehåll och det löste gullfian galant.
Under sträcka 5 så vart det inga problem och här stannar vi till för skottet.  
Här sitter hon helt oberörd medans domaren skjuter av skottet.  
Sedan var det bara att ta sig fram till slutet. Jag blev en aningens nervös då hon började ringa igen, men jag hade såklart inte behövt vara orolig då hon såklart hittade klöven.   
42 poäng av 42 möjliga
Så nu är det bara en 1:a kvar.....
Sedan så bjöd den bästaste av coachar på en fin firar fika innan vi jagade hem och resan på nästa äventyr började...fortsättning följer..

Usch, antingen så har jag ett migränanfall på gång eller så är det en hjärnblödning..
Alltid så otäckt när det blir känselbortfall och pillrit i kinden, suddit och flimmer framför ögat..nacken liksom dör lite och balansen blir påverkad. Men jag kan lyfta armar och le med hela ansiktet och prata något sammanhängande så det är nog ett vanligt migränanfall på G.
Man kanske ska äta något och sedan gå och lägga sig och kanske sova bort eländet..Urk mår pest.
Sen att jag är förbaskad gör ju saken inte bättre....men mer om det kommer kanske senare....
I vilket fall : Så måste man alltid börja någonstans för att kunna nå fram till målet.

Igår efter träningen så åkte matten och jag till min gammelmatte och mamma och halvsyrra. Bara det var ju lite kul för vi brukar ju hitta på rätt kuliga grejer ihop när vi ses..

Mattarna satt och tjötade som vanligt att de inte får skav i öronen av allt snattrande..

Väl framme så fick jag hoppa ur bilen först och jag säger bara  - wow!!!
Där stod han mannen i mina drömmar, jag flaxade lite med ögonfransarna och hade honom i mitt våld
  

Han tog andan ur mig när han kom svävande emot mig och jag blev alldeles knäsvag och alldeles hopplöst kissenödig...Då svoschar han dit och kommer sedan rakt emot mig och ler förföriskt och säger- Tjena bruttan!  
Jag blev helt bortsvept.... nu var det tydligen dags och ta fram lilltösa och det var väl tur för då fick jag ju en chans att samla mig lite granna...vill ju inte verka vara som ett våp
     
Efter en liten stund så kom även mamma Sussie ut och det kändes ju lite tryggt att hon tyckte att han var en rejäl och ordentlig grabb. För snygg det är han.  
Jag har ju vissa krav och en ordentlig tandhygien tycker jag man kan kräva och han luktade fräscht och gott och många starka bissar hade han oxå  
Vi blev nog lite betuttade båda två och hade egentligen inte riktigt ögon för några andra och bara lite sådär så verkade det enligt Triss att det inte kommer att dröja så länge till vi kommer att ses igen. Jag håller tassarna för att han ska ha rätt.
Efter ett tag kom även Triss lillebror Poker hem men jag hade bara ögon för Triss...Hm...längtar.....  
Kram Trolla

Vaknade av mattes klocka ringde alldeles för tidigt ...borrade ner nosen i kudden och försökte se ut som om jag sov. Men attsickens...det lurade inte tanten...hon skickade ut oss i kylan medans hon själv värmde sig med en kopp kaffe vid kaminen.

Idag var hon alert och serverade vår frukost tidigt och fixade och donade lite lätt så där med lite trista onödiga göromål. Stoppa in disken tex. det är ju bara att hålla fram den till mig så ordnar jag saken tvättad och torkad på samma gång liksom..

Sen insåg jag att det var ju en sån där rolig dag, fick hoppa in i bilen med lillmatte och stormatte och de hade med sig träningsväskan och liggunderlaget och gooooodis och bollen- tjoho!!

Väl framme så promenerade vi till träningsplatsen...  

Solen sken och det var en riktigt härlig höstdag.

Matte var fortfarande nöjd med mig efter gårdagen men ville allt fila på lite smågrejer sa hon...det är väl ok tänkte  jag så länge jag får leka med bollen och får en gotta ibland så får hon väl hållas med sina exter.

Vi tränade lite ligg  

och när vi gjort det ett tag så tyckte jag nog att jag var värd en liten gotta  
Vi tränade lite på att hitta positionen samtidigt som jag skulle akta mattes ben. Det gick jättebra (om jag får säga det själv)  
Även lite linförighet drillade jag matte i :)  

Sen behövde hon vila lite så vi fick dra oss tillbaka till vår pausplats...   där vilar hon sig och ibland funderar matte så det knakar över nån grej. Idag var en sån dag hon gillade inte riktigt min sväng efter hoppet igår och det gav henne tydligen något ytterligare grått hårstrå. Men jag fattar inte grejen- hon borde ta det lite lattjo som jag istället och njuta av livet lite, rulla runt och goooona sig. DET ÄR GREJER DET!
Jag förstår mig inte alltid på tanten när vi grejar agility så brukar det ju betyda att jag ska svänga tebax om hon är kvar där bakom mig och är hon då på hö sida om mig svänger jag hö är hon däremot på vä sida så svänger jag vänster. Var det inte så hon ville ha det?? Hon hade iaf. riktigt huvudbry    och rådfrågade en annan tvåbening. De kom fram till något smart(tyckte de) och jag skulle minsann ställa upp på galenskaperna.  
Oooopps, det är något ivägen...

  
Jahaaaaa, men varför sa du inte att det var så här du vill ha det då?? Tok tant!!
Sen var det dags för lite rutan träning..   den gillar jag lite grann  
Matte brukar bli så glad när jag står där och då brukar jag få lite gottis efter jag fått springa efter den roliga bollen.  

Sen sa matte att vi tränat nog för idag och att vi skulle skynda oss för vi skulle träffa en snygging
och jag säger bara WOW! Men jag får berätta mer i morgon...men tills dess ska jag drömma heta drömmar om den här killen  

Dagens blogg kommer att handla om klubbens KM i bruks.
Resultatmässigt(poäng) ingen större hit men utvecklingsmässigt ett SUPERDUPER LYFT!!!!!

En verklig underbar dag och jag hoppas jag kan suga på känslan som fanns idag länge...och ta fram den vid behov och bara ....fyllas av den. ja,ja nog om känslodravlet *skratt* och till dagen - eller rättare sagt gårdagen för det var då jag kom på , att jag kanske borde titta genom vilka moment och regler som gäller på KM:et.
(Det var inte jag som skrev upp trolla och mig på anmälningslistan utan någon elak person som själv höll sig undan) Jag insåg ganska så snart att vi hade en hel del luckor i vår utbildning. Men tävlingen var ju en möjlighet att se lite hur en brukstävling går till och en övning för blyga mig inför riktig domare, tl och publik..

Redan när jag vaknade kändes det. Tänk, inget pirr i magen! Lite nyfikenhet och lugn förväntan var allt som rörde sig därinne, YEAY!!!!

Samling vid 9 och när det var min tur att dra startnr. så kunde det bli antingen nr 1 eller 6 och redan där så hade jag turen på min sida och fick nr. 6  Alltid härligt att se hur det skall gå till innan man kommer till start.
Fortfarande inget pirr :)

Alla gick samma typ av spår- apellspår som legat 40min, icke förarlagt, 4föremål+slut.
Det blåste en hel del och jag var lite spänd på hur hon skulle bete sig i spåret, kryssa,flaxa och fara iväg?
Men inte nervös så där jobbigt utan bara lite undrande...
Vi fixade oss i ordning och jag har en aningens kort lina och hade tänkt att göra en stoppknut på den men glömde av det naturligtsvis *suck*
En våt lina som iskalla händer krampaktigt försöker få tag om medans en målmedveten Trolla forcerar fram i spåret...*skratt* det slutar med en tappad hund och en kom hit ropning, en trolla som suckar över hennes klumpiga matte men duktig som hon är så tog hon spåret igen. Hon skötte sig jätte fint och jag borde naturligtsvis litat på henne när hon drog sig vänster från spårstart och inte lyssnat så förjordat mycket på den som gav mig spåret. Rakt ut ditåt- jo jag tackar. man kan ju säga att vi gick på parallella spår åtminstone tills hon hittade 1:a pinnen
Då blev även matten helt övertygad om att det var Trolla som hade näsan. Hon gick fint resten av spåret men hade lite för bråttom och glömde kvar några pinnar. Men 2 + slutet kom imål iaf. och spåret var godkänt.
Vid slutapporten kostade jag oss lite poäng då hon tydligen markerade den utan att ta upp den, men jag vill ju att hon plockar upp pinnarna så vi väntade kvar där ett tag innan hon besämde sig för att -Jahaaa matte vill ha den stooora pinnen oxå.  Duktig voffa.

Sedan till klubben och budföring. Trolla har ju prövat budföring med kända personer på ganska korta avstånd med godispepp tidigare så det skulle bli spännande hur hon reagerade på Kjell med keps och utan godis och 75m som det var nu. Hon har ju haft lite svårt med främmande och stanna hos dem... hur skulle det gå?
Hon nollade momentet men i min bok fick hon högsta betyget!! Varför?? Jo det ska jag berätta:
Sätter henne och hon har fokus på K långt där borta och jag mitt dummenöt tittar på henne och säger -Marsch!
Hon springer ut ca. 10m och vänder tebax och frågar-Va, vad sa du? Vi gör om det igen så jag hör rätt denna gång.
hon sätter sig själv i utgångsposition -jag kommenderar henne och hon springer i 110 knyck fram till K sätter sig i position och kikar på honom( -hörru,klappa mig nån gång då!!!!!) K klappar och kommenderar och hon far i lika många knyck tebax till mig och sätter sig urtjusigt. Hon var värd guldpoäng vill jag lova!!

Sedan var det platsliggningen, det har ju varit lite oroligt det sista igen efter w-attacken men skam den som ger sig... men hon blev nog lite disträ när vi kopplat loss för då skulle hon gå iväg?? Eller om det var nåt prov från henne men tji fick hon. Men pga det så blev det tyvärr ingen full pott men hon låg alla de långa 3 minutrarna lugnt och fint.
En till guldstjärna :)

Sen fick hon vila en stund medans de andra hundarna gick lydnaden. Det var ju blandat apell-elit. För en som inte vet så mycket om bruks så var det riktigt spännande att kika på de andra.
Lagomt när nr.5 gick in hämtade jag Trollboll och hon var på ett verkligt gott humör idag. Fokus och glad(det är hon väl alltid) men liksom med på grejerna...

Vår tur då... in på plan..fortfarande inga fjärilar- underbart!!!
*Linförigheten kändes bra, den var låååååång men hon kändes med och alert hela vägen. Hon flöt ut vid ett tillfälle och vp någonstans 8,5 blev betyget.  Men känslan var  en guldstjärna
*Framför gåendet- ja det har vi inte så en 0:a Inte ens drag i koppel gick att frambringa *asg*
*Läggande är ett sånt där moment antingen en 10a eller 0a så men för dagen en 6,5 dk +sent ner Inte mycket att säga om det.
*Inkallning 9a Studs i matte
*Apport- Jahaaa man ska kasta apporten?? Fick en förkylningsgroda i halsen och hamnade i falsett Trolla trodde inte sina öron så jag fick rensa halsen och ge nytt kommando sen höll hon den slarvigt?! Kan det ha någon betydelse?? Hon höll i den hela vägen utan tugg även om den slängde lite..En 7a iaf.
Hopp över hinder....återigen sånt vi inte tränat på... hoppa ut gick ju bra men sittandet blev nästan i jämnhöjd med hindret så återhoppet blev det liksom inte något med. Hm...undras vad som hänt om jag skickat henne bakåt med ett ut kommando och sedan hopp?? Hade hon nollat då oxå eller bara blivit avdrag för dk. Hm...en 0a var det ju nu iaf. Men hon var bra söt *skratt*

Ja klubben fick en ny klubbmästare och det var inte Trolla och jag - KONSTIGT *ASGARV*

Nä men dagen innebar jättemycket positivt för oss, och även om man inte kan uttrycka det i ord så hoppas jag att jag kan återfinna känslan om jag läser det här igen nån gång. Det gav en mer-känsla...

En uppdatering innehållande just det rubriken lovade kommer här:

I fredags hade jag återbesök på ortopeden för mitt knä. Jag var glad och sprudlande kände mig (nästan) helt återställd (åtminstone när jag inte la press på knät) herreminje jag kunde ju ränna runt i skogen efter Trollboll så det var väl inga problemas....?  Hö... så trodde jag.

Ortopeden kom in och kände på knäet och suckade....-nja det här såg inte så bra ut...du får ha en (jävla) ställning i ett litet tag. Du är kobent (!) (att han hade mage att säga så till lilla mig)och har redan en  felställning i knäet.
Ja ja skit oxå men ett liiiitet tag är ju ingen fara tänkte jag i min enfald och tänkte mig ett skydd liknande man kan se på apotek och i sportaffärer. Jo tjohejsan.... en megaställning ska jag dra runt med i hela 5 veckor!!!! Fy fasiken Nu är det lite synd om mig igen faktiskt.

Och inte mindre synd om mig blev det när förkylningen tog min kropp i besittning. Ni vet den gamla reklamen när det är en man som beklagar sig och jämför förkylning med att föda barn och förkylningen var värre.. Jag är benägen att hålla med honom... usch vad det killas i näsan och svider i gommen och bränner i halsen febern bränner i kroppen och lederna skulle jag kunna hugga av mig utan problem... snörvelsnörvel atschooooprosit.

Måndag var kurskväll och det vill man ju inte missa så palta på sig massor av kläder och tänk jag mådde genast mycke bättre. De är så duktiga och det är så härligt att få drilla dem lite och skratta i mängder. Ett skönt gäng mao.
Nu på torsdag är det dags för nästa sköna gäng och då är det redan sista gången. De har blivit så duktiga- härligt!
Får se om vi kan hitta på något kul som avslutningsgrej.

Igår morse vaknade jag av lillsnottan stod och drog i mig....Maaaamma vakna då...-öh...va? - Ja men vakna då, kom med mig till köket. - Nääääe jag har knappt fått en blund i natt så jag behöver soooova- Men mamma köksfläkten morrar och låter konstigt.
Nu blev jag en aning irriterad och undrade hur gammal dottern egentligen var men stövlade iaf. upp (utan ställning då den tar minst en kvart att komma i) in i köket och fram till den "hemska" fläkten. Lyssnade och lyssnade och hörde väl ingenting. Mörk i ögonen skulle jag stappla in i sängen igen DÅ det morrade till i den. Eller morr är fel beskrivning ett mellanting mellan morr och krafs var det nog.
Jahopp, mus eller fågel. Fågel gör mig ingenting men tanken att släppa ut en mus på min spis tilltlade mig inget vidare så det blav att ringa my hero. Min man i de blå blåbyxorna, min räddare i nöden. Dottern gick iväg till skolan och jag fick lyssna på de otäcka ljuden alldeles ensam till den röda bilen rullade in på parkeringen. Äntligen!
Såg hur han spände musklerna när han fick vara hjälte och tömma kryddhyllan på alla miljoners atteraljer och skruva ner hyllan för att komma åt dörren för krabaten som gömde sig därinne. I detta läget hade jag klivit åt sidan för det som skulle komma....och vips så flög det ut en liten brun fågel från fläktröret. Stackarn men den var glad och lycklig när den fick komma ut i det fria och aktar sig nog för att värma sig ovanpå skorstenar hädanefter.
Men, nu kan den tryggt värma sig hos oss för nu så fick vi äntligen upp både kallrasskydd och galler. Och mamman kan sova lugn utan morrande köksfläktar.

När dagen ändå blivit morgon så var det dags att ta itu med dagens göromål...hade fått nytt försäkringsbrev med nya villkor och gör väl som så många andra - lägger det i skåpet och ska kolla på det sen..
Men vid nogrannare kontroll så saknade två hundar rabatt för att de är kastrerade(för tikar är så mycket dyrare), en hund som varit kastrerad sen 98 hade fått kejsarsnitt 07???? och därför tappat sin intjänade rabatt. När detta uppdagades och rättades till och jag skulle kolla den 3:e hundens status så gick det inte att ändra i systemet eftersom vi ändrat de tidigare två hundarnas uppgifter, så återkom imorgon.  SUCK!!! Men jag ska nog kolla lite till så det blir rätt och så ska jag kräva att få reda på hur stor rabatt det blev med ändringen för det kunde han inte heller se...Ny på jobbet?? Ja, ja tålamod...

Sonen och flickvän kom hem ett tag och när de sedan gick så sprang en liten skogsmus ute på parkeringen, tror sonen har hört talas om berikning för han släppte ut lilla Ärtan och på två röda fanns ingen skogsmus mer. Och lilla Ärtan var väldigt nöjd med sig själv. Duktig tjej. Ännu bättre blev det när mannen kommenterade- ja vi kanske skulle ha staket runt hela tomten, då kanske vi slipper de små gnagarna i källaren.
Mitt fejs såg ut så här

...Två kvar



En liten förtydling

Idag var vi ute igen i Floda skogarna för att se vad som kunde finnas gömt därinne..
Jag var väldigt orolig för sist så hade hon ju ett "lätt"*ironi* kryssande spårsätt och nu så hade det varit full storm sedan spåret blev lagt och lite regn oxå, så hur skulle detta spår gå?
Hade haft lite brainstorming med Eva och vi kom ju fram till att blodets beskaffenhet kunde ju oxå påverka en del så jag fick lite nötblod av snälla människan och Trolla fick ett spår fram till middagen dagen innan

Spårprovs morgonen kom med vackert väder i håret.  Håret fick några lätta stänk precis i början av provet men sen torkade det upp igen. Värre var det med fötterna, så blött i markerna en sån tur att jag hade stövlarna på.

Trolla tog sig an spåret snabbt och spårade sedan som en gud. Spårnoga *puss till gurkan* Intet mycket kryssande. Fick hjärtat i halsgropen när hon plötsligt vänder tillbaka och ringar en stund innan hon kommer på´t igen.
Väl framme vid skottplatsen och Trolla satt så fint. Skottet brann av utan någon reaktion hos henne och vi spårade fram till klöven.  Så skönt, vår första 1:a i öppenklass var i hamn. Så nu är det bara två kvar....

Troligen så hade det varit vilt vid platsen där hon ringade och hon behövde övertyga sig att hon var rätt. Duktig liten snutta.