Ja, så sa hon lilla lillasyster dottern. Hon vinkade hejdå till stressade mamman sen började dagen..
Morgonmys med lalle och lekar blandat och varvat med sagoläsning och memoryspel och annat smått och gott. Småbarn är fantastiska och så härliga...hon satte de små händerna i sidan och sa förargat och med barsk stämma- VA, har du ingen sandlåda? ? ? Liksom som om livet tappade sin mening, turligt nog så gick det att gräva i grus-fliset. Så flickebarnet fick fortsätta vara nöjd trots de elaka ilsket röda prickarna som blev alltmer toppiga och fyllda av någon vätska.
Tack lilla A för en väldigt trevlig dag   
  

En vecka har gått sedan Trollas operation och livet börjar falla på plats även där.
Vi har små hagar överallt eller galler till att göra en hage i.
Hon är så duktig och är lugn och stilla där i, åtminstone så länge jag är i direkt anslutning till den. Vilket ställer till det när jag ska ut med de andra eller behöver uträtta något ärende utan hund. Hon blir som tokig då!
Så jag är väldigt glad över att jag har A och B som hjälper mig med övriga hundar för annars så blir livet väldigt lugnt för dem oxå.
Trollas sår läker fint ut än så länge. Smärtan verkar ha lagt sig en del och hon är inte riktigt lika ledsen längre, hon har ju fotfarande lite painkillers men gråter inte längre. SKÖNT!!!
Hon stödjer fint på benet under de korta rastningsrundorna hon gör, men i vila så lyfter hon gärna benet.
Hon älskar när jag ger henne mjukmassage över benet och när jag går lite djupare in på ryggen då får hon en mysdimma på ögonen och protesterar högt när jag slutar   

För övrigt så har vi herrbesök här hemma ofta nu för tiden - ovälkommet sådant! De två minsta har samkört sig och går och viftar med rödrumporna och får de inte kurtisera med herrarna så tar de gärna varandra ist.