Lilla snuttan, det gör så ont i mig när du har ont....
Men man blir förundrad över hur tappra de är, de kan ju inte förstå eller få det förklarat för sig- vad det var som hände eller hur det kommer att bli..
Det de vet om är ju bara nuet och de som har ont vet ju hur outhärdligt det kan vara.
Tack o lov för lite meduciner som tar bort toppen av det hela iaf. Sen får man försöka göra det bästa av situationen.

Igår hade vi en riktig mysdag, gjorde en liten hage till henne i skuggan på tomten, satt först utanför men hon var så orolig så det var bara att ta med en bok och kudde och hoppa in till henne.
Vi mös jättelänge och hon fick lite mjukmassage över hela kroppen och hon njöt!! Hon gick ner i varv och när jag la mig för att börja läsa om klanen otorio så kröp hon tätt intill, suckade och stensomnade. Behöver jag tala om att vi tillbringade vår dag där? Ja vi tog ett par små rastningsrundor och hon sätter ner benet riktigt bra (ibland iaf.) Det känns bra.
  

Många undrar ju vad som hände och det startade nog redan när hon var liten valp och hon på valpars vis hoppade och skuttade omkring tills hon tjongade knäet i en stubbe och hon blev 3bent. Förmodligen så åtdrog hon sig en liten skada på korsbandet där, som ändock läkte tills i förra sommaren när hon drog upp den skadan igen och nu efter valpkullen lite försvagad som tikarna gärna är då, så var det dags igen. Vi behandlade henne med lite medikamenter och rehabträning och allt såg ut som att gå bra men efter ett superrace så var hon totalt 3bent igen.
Som tur är så har jag de underbaraste och bästaste vetr. på västra djursjukhuset så efter ett telsamtal med E på fredagskvällen och ett inbokat besök hos A på lördagen så var det då dags för op. på tisdagen. (A skulle bara jobba denna vecka oxå så tala om tur!)

Op. som sådan blev en TTA något som utv. för ca. 10 år sedan, det är fler och fler som går över till den typen från TPLO då den är mildare för hunden och kanske tom. bättre resultatsmässigt.
Hur den går till är att de lossar främre delen av skenbenet och placerar in lite metall och grejer så de ändrar läget på senan som går mellan knäskål och skenben och därmed stabilicerar leden så inget korsband behövs.
Hittade en bild någonstans...
  
Så just nu är leden relativt stabil men själva frakturen ska läka och inget annat ska tillstöta.
Det känns både tungt och hoppfullt inför framtiden....