.....eller står jag på randen till ett sammanbrott?
Frågan har jag ställt mig efter en helg fylld av känsloutbrott utan dess like.
Det som lutar åt det gravida hållet är väl att jag nästan började grina när jag såg ett agilitylopp som var snyggt,snabbt och där föraren kom i mål vilt skrikande av ren glädje. Det snörpte ända ner i tårna och jag fick hosta till och blinka lite snabbare så att ingen skulle se. Men iof. så började krullsmatte nästan oxå grina då grannen brevis oss berättade om sin stora omöjliga dröm.
Det som talar för ett sammanbrott är väl hela livet just för tillfället då.
Det dras och slits ifrån alla kanter och håll. Aldrig att man kan känna sig tillfreds utan att behöva ha "kramp i magen" för något som bordes göras eller att någon anser något.

MEN efter allt det trista så har jag haft en hundfylld  helg i Frövi :)
Fredagen kom med packning och förberedelser inför helgen. Naturligtsvis så var det strul i form av att vi inte fick gång pumpen till vattnet inne i husbilen. Blir ju liiite jobbigare utan rinnande vatten, men,men. Hundarna de hade fullt jobb med att hålla koll på allt (GLÖM INTE MIG!!!! SKREK DE SMÅ OCH STORA TROLLA,mest hela tiden)
Skulle möta upp Marie och Jeanette vid klubben för lydnadstävlingen först o senare avfärd till Frövi. När jag glatt vrider om startnyckeln så suckar inte bilen ens, det händer NADA, INGENTING!! PANIK!!
Men typ en trekvart för sen och med 4par startkablar så var vi på väg iaf.
Marie visade sig vara opåverkad av detta orosmoment och satte sitt och Cosmos sista 1:a pris och fick sitt efterlängtade LP1. Så duktiga :)
Jeanette och Shiwa körde klass 2 och hon gjorde framsteg och även de var duktiga.
Jag har efter kvällen då bestämt mig för att ta en time out från lydnaden tills T har fyllt 10 eller nåt.. Det hade nog varit lite mycket för lilla damen och hon lik sin matte överreagerade i stort.Skillnaden var väl att min reaktion vart en aning fördröjd och det var mina resekamrater o några vänner som fick ta emot den, hoppas inte jag förstörde er glädje för mycket iaf.
Men vi fick packat in oss(3tjejer och 7hundar) kom iväg mot Frövi sent omsider och landade vid halv 3.
Upp med tältet och burar och sedan somnade vi gott vid halvfyrasnåret. Kändes inte kul när klockan ringde vid 6,30 på morgonen. Vi såg ju inte så bra i mörkret när vi kom utan var tvungna att hitta en bättre plats. Vi fick en som var perfekt!
Så här i efteråt så kommer jag inte ihåg allas lopp och placeringar men mina första lopp i ag. var så sköna att köra, hunden var där den skulle (nästan)hela tiden. Ärtan hade lite klurigt vid en tunnelingång där jag påminde henne flera ggr och hon tittade frågande på mig-vilken j-a ingång? tills hon dunkade in itunneln=5fel. Elvira gjorde ett snabbt fint lopp och hade hon inte tänkt leka flygfisk på balansen så hade hon gått in som 2:a men nu fick hon nöja sig med en 5:e plac, pris o rosett. Hoppet tror jag Viran diskade sig i men Ärtan kom runt med 0,43 tidsfel. Duktiga tjejer.
Jeanette fick rosett med Cajsa i något lopp och medans Marie och jag väntade på Jeanette så tröstade vi oss med några glas vin, en härlig avslutning på en fin agiitydag. Ja,ja något mer slank väl ner sedan till maten oxå.
Söndagen då.. Disk med båda i agilityn.Sedan var det Elviras hopp lopp-det är nog det jag är mest nöjd med under hela helgen. En alldeles omöjlig start för virr som vi löste!!!!!!! Om det berodde på min omsättning i starten och allvaret i rösten eller om det var något annat, det spelar mindre eller ingen roll, för hon löste det galant :) 0 hinderfel och0,87 tidsfel. Vi gjorde det och jag fick nästan en liten tår i ögat igen.
Summan av kardemumman var  och är iaf -Jag hade en härlig helg trots känslosam berg och dalbana tack tjejer för härligt resesällskap. Det var roliga och sina håll kluriga banor där jag fick öva mig i att hålla fokus men det innebär ett besök i sportaffären inom närmsta tiden för att se om de fått in min storlek än, det är inte lätt för en liten Ärtig Virra att ha koll på morsans handling när hon drar i bh-banden hela tiden.