Åkte upp till klubben för att träffa Christina o mamsen med deras småglin och lite träning. Christina hade som jag blivit inspirerad av artikeln i BH med unghundsträning så hon höll på att ställa iordning alltet.

Det var kul att kolla lite hur det stod till med Trollboll utefter hur det stod man skulle göra i artikeln.

Jag häpnar mer och mer över denna hund. Hon är så fantastisk denna jycke :)
Vi hade lagt till ett slalom innan första tunneln så vi skulle få lite träning på detta oxå. Hemma har jag fått ta bort slalomet så att gräsmattan får en chans att återhämta sig så det var länge sedan hon kört slalomet.
Vänsterslalom satt som en smäck men höger har hon fått lite slarv i så efter 6-8pinnar så slarvar hon sig framåt genom att hoppa över någon eller några men det är nog bara en liten fas hon går genom..?
Bakombytet var inga som helst problem. Hinder 3-4 fick träna lite för att få en fin sväng till men hon fattar galoppen kvickt. Tänk om det vore likadant för mig*suck*
Nästa passage skulle vara en serpentin men där fick vi inte till det alls utan vi hamnade i något j-a osynk där hon for ut megalångt och antingen missade 7:an eller nästan sprang på mig. Men istället för dendäringa serpentinen som vare sig jag el. hon förstod så gjorde vi ett framförbyte eller det var eg. ett blindbyte på tunneln och svängde så fint 6-8 fick med ett bakombyte till 9:an. Gott! Gillar att kunna göra bakombyten :)
Christinas och mamsens hundar var jätteduktiga.
Vi tränade mitt på dagen i värsta värmen så det var gott att kunna svalka av sig i ån. Tror att Trolla övervägde att doppa sig helt MEN...  hon nöjde sig med att doppa magen lite grann, nästa gång så kanske....

Idag blir lilla mormor 82år. Man kan inte tro det är sant.  Mamsen,systeryster med barn och jag åkte för att fira henne på hennes stora dag. Där satt vi fyra generationer och tjattrade, ja lilla Tindra stod väl för det mesta av tjattret men vi andra kom inte så långt efter.
Det var roligt att träffa mormor, det blir inte så ofta även om hon ändå bor rätt nära. Skäms på sig! Vad är egentligen viktigare än att man kan ta sig den tiden att åka ut någon gång då och då?
När jag kom hem så upplyste Amanda om att det var utvecklingssamtal i skolan om en timme.. Bra jobbat, att jag kommer ihåg sådant*ironi*.
Iväg igen. Men efter detta samtal så är jag så lycklig!
Hon har tagit till sig instruktionerna att ta det lugnt och läsa genom frågor och inte bara svischa iväg.
Hon fick lovord i alla ämnen, tänk så bra det kan bli om hon verkligen pluggar oxå. Hon skriver texter som är helt gudomliga. Ska bli kul att få hem den där boken jag bara fick kika liiiiite i. Vi fick lite råd om hur vi ska välja inför 6:an när det är dags för skolbyte. Hennes drömyrke just nu är vetrinär eller något liknande så hoppas hon håller ihop i skolan och kan uppfylla sina drömmar. I hennes drömmar ingår även att lära sig något mer språk, bra att de får pröva tyska ,franska och spanska i 6 veckor innan de gör sitt val. Vore väl lite kul med spanska? Men man får se vad damen säger.

Fredagen bjöd på pirr i stora lass. Jag skulle köra husbilen på riktigt för första  ggr, utan back-up av M.
Skulle möta upp Jeanette o hennes voffs för att dra iväg mot Tranås.

När väl motorn kurrade under huven och jag lättade på kopplingen och drog iväg så tänkte jag - Hjälp, hur ska det här gå?
Men det gick galant såklart. Efter vi fyllt på med Jeanette och tillhörande packning, så blev tjatternivån hög i bilen. Den avbröts bara när jag skulle växla från 5:an till 4:an i backarna för då höll jag andan då jag inte kände mig riktigt tillfreds med handväxeln. Men snart så var vi framme och fick en fin plats. Ut för att rasta hundarna och ge dem en riktig chans att lära känna varandra, gick naturligtsvis bra.

Sedan så var den stora passningen igång.
Hur man får en bra tältplats...Vi hade gjort upp en plan och när den första deltagaren spräckte väntsnöret så vällde massor av deltagare in till banans kant, allt för att få den optimala platsen. Vår plan höll och vi fick en fin plats med utsikt över agilitybanan.
Resten av kvällen gick till att ladda upp inför morgondagen.
Lördagen kom och Jeanette startade i ottan, själv kunde jag ta det lugnt och bara njuta av agility från första bänk efter jag rastat hundarna på en härlig morgonpromenad på någon av Tranås härliga promenadstigar.  Hundarna kröp glatt ner hos Rebecca under täcket en aningens fuktiga hm..förstår inte varför hon lät så konstigt men jag är övertygad om att hon uppskattade sällskapet lika mycket som hundarna ;)

När det väl var dags för våra lopp så var det mitt på dagen. Började med hopploppet och Ärtan. Vi gjorde ett hyffsat lopp (lite darr på ett par ställen) och fick 0,89fel. Sedan så var det Elviras tur och jag var laddad och fokuserad på starten och en svårighet en liten bit in och naturligtsvis så missar jag en tunnel som hon drog på med en disk som resultat.  Annars så är jag nöjd med detta lopp med henne...föutom den där j-a tunneln då.

Jag är glad att klubbar arrangerar tävlingar och jag tänker inte klaga på något men ibland så blir jag ledsen när en tävlingsvan klubb inte tar till sig och förbättrar sådant som kan förbättras.

Agilityklassen stryker jag ett stort streck över då jag var ur fokus.
Ärtan- utbrytarkungen!  Jag var en aningens irriterad.Gick upp med småtjejerna och tog med voffsen och Rebecca ut på en långpromenad.Skönt att rensa skallen lite. 

Sedan var det Jeanette och Cajsas tur och hon gjorde finfina lopp och roffade åt sig en pinne och rosetter.

Dag nr. 2 var lika trevlig som dag 1 agilitymäsigt turligt nog utan otrevligheter som utbrytningar och liknande men tyvärr så infann sig inte fokuset riktigt så det blev inga riktigt fina lopp. Bara halvblessyrer..med banor som körde slut på mig.  Pinsamt.
Men i mål kom jag med Ärtan i båda loppen iaf. Elvira diskade jag medvetet i ett lopp då hon hoppade gungan på mitten(! )sånt kan man ju inte acceptera.
Cajsa glänste även idag och var jätte duktig. Ja ,Shiwa har oxå varit duktig men inte lika duktig som Cajsa.

Sen var det dags att bege sig hemåt. Kände mig som en riktig lastbilschaffis när vi puttrade iväg....åtminstone till jag kom till bron där jag tvärnitade och tjöt - Hur högt är det???? -Körde jag under här?- Det står ingen skylt....
Men tids nog kom vi hem igen och jag har redan börjat planera inför nästa tur.