Vem är jag att säga nej till en utmaning?
Nä, det funkar ju inte, så jag antog den fylld av entusiasm och fylld av uppdämd energi efter en dag av stilla leverne. Varav denna stillhet behöver vi inte orda om det är bara trista ting.

Utmaningen går ut på att gå till .Amsterdam på 100 dgr. Grejen är att det är 750km, hua! Men jag kan vinna en spa-helg, och det är ju inte fel :) Min utmanare tävlar med sitt jobb och ska gå till Berlin dit är det baaara 545km,plättlätt ;). 
Snabbt fram med den gamla stegräknaren och provgå lite så den är inställd.
Målsättningen per dag är ju 10 000 steg och det borde ju inte vara några problem. Men är man lite av en tävlingsmänniska så vill man ju nå fram fort,fort,fort och med mig finns risken att jag kroknar efter en tid.
Så stöd och pepp behövs :)

Dagens steg fram tills nu ca. 21.30 är 16.207 får se vad morgondagen för med sig. Nattinatti

Helgen har varit agility i stora lass. Borde vara gla, men kvar finns bara en unken känsla av missnöjdhet.
Denna gång var det di smås tur att stå i centrum, Trollebus och gammeltanten fick nöja sig med att hålla igång övriga familjen- vilket det klarat med guldstjärna i kanten.
Ärt ut först i hopp och var så okoncentrerad så hon kunde inte ta den enklaste vägdirigeringen utan det blev disk med stort D.

Lite fokusering och omladdning till agilityloppet gjorde att vi var redo.

Ärtgullet var först ut i agilityloppet och satte en fin nolla. Vi hade säkert kunna tjäna in lite tid här och var men hon sprang på fint för att vara en lite för rund Ärta som hittat godispåsen i träningsväskan.

Elvira som då hade sin första start för dagen kändes taggad och redo.
Jag vet ju aldrig vilken typ av hund jag har med mig in på banan när det gäller henne, är det superviran som bara är en förlängning av min tanke eller tokvirr som drabbas av kortslutningar och spatt här och var. Detta är ju så frustrerande.
Men i vilket fall så gick loppet kanon tills näst sista hindret, då tog hon ramen med en disk på posten eftersom vi bara körde på. Jag hade anat en armviftning vid balansen så vi hade ju inte varit nollade ändå så det loppet var ju inget att gråta över. Men det lovade ju ändå gott inför nästa och det sista loppet för hon hade ju nästan varit den förlängda tanken.

Men.....

Inför det loppet händer något både med mig själv och virrepinnen. Kan det vara jag med mina tankegångar som påverkar? En fråga ställd med bara en uns av ironi bakom. Medans jag står vid startområdet så dyker alla nedsättande tankar upp medans ett efter ett duktigt ekipage springer över plan på denna lätta 3 bana.

I detta lopp förvandlas hon till en hoppifnatt vira med en lika fnatti matte. Vi kom runt men med ca. 30 fel pga. hopp på mig. Sedan blev det nog mer fel pga missvisningar och tiden. Skit och blä och urk!
Så nu är det nog dags för en uppryckning av matten som faktiskt får inse betydelsen av negativa tankar och hon får se till att kunna fokusera på det som faktiskt är viktigt just där och just för stunden !

Annars var dagen trevlig med mycket trevligt resesällskap. Jeanette fick lärt sig betydelsen av att kunna sin mobil för att slippa svara- JAG ÄÄÄRR VAKEN! * ASG* Marie är begåvad i mer än att köra hund hon snattrar så att framsätespassagerare inte somnar -DET är bra :) Jessica var väl den som verkligen åstadkom ett riktigt resultat en sm-nolla, grattis till dig :)Att hon överröstade Viran snarkningarna stundtals gjorde inget :)

Ja, Ärtans nollade lopp som jag var så nöjd med, det räckte inte till pinnplats. En aning(ironi?) surt. Men jag försöker vara glad för nollan iaf.

Väl hemma så stupade jag innanför dörren trots trollebus och Lizzies försök till matte samvaro.

Även söndagen innebar lite agilitysamvaro fast på klubbnivå och utan egna doggs. En härlig dag med goa folk där man ser stora framsteg bara på några veckor. Krull matte var med och styrde upp och trots detta gick tiden alldeles för fort. Som tur är hade vi fått urgod hemmabakt fika av Cecilia.
Men redan här kan man ana lite prestations ångest hos en del. Tänk om man hade någon bra lösning på det..

Det får bli ett vinterprojekt tror jag, åtminstone för min egna del.

För någon dag sedan skrev jag ett inlägg om kurser(djungel) och döm om min förvåning när jag efter kvällens träning sitter och ögnar genom Hundsport som kom med posten idag och det är ett inslag om att välja hundkurs. Nästan lite läskigt....trevligt att vi verkar dela samma uppfattning i stort iaf.

En liten resumé över dagen: Troll fick ett lydnadspass bland en del kändisar och okändisar. Ett stort MVG på uppförande till lilltösen. Ett IG på läggande under gång-det var bara helt omöjligt idag, ja,ja det kommer tillbaks det är jag övertygad om. Vi har ju kört budföring inom familjen tidigare, idag prövades att använda en mottagare som alltid har fått en uppsträckning av Trolla när vi mötts. Men idag gick det så fint inga problem där inte :)Kul.

Senare fick gammeltanten egentid i skogen och tänk vi hittade ett ställe det hade regnat korv (hon är lätt att överraska :) ) Hon var helt salig där hon stod i ett korvhav mitt i skogen. Ännu bättre blev det när en ekorre sprang  upp i ett träd mitt framför nosen på henne-hon är helt såld på ekorrar.

Kvällsträningen var lika kul som vanligt. Ny lokal, som öppnar upp för nya bantyper med en matta som var behaglig att springa på. Trolla fick bättre fäste och slipper halka runt och riskera skador. Men attsickens så svårt det ska vara att placera sig rätt inte bara med huvudet utan även rent fysiskt.

Väl hemma så var det dags för vardagstjöt med läxor och städtjöt,urk!

eller så låter man folk tro att man är bäst :)
Men om inte om funnits så hade vi varit det :)

Igår var det alltså dags för Trollungens andra tävling,denna gång i ett oväders drabbats Jönköping. Skönt att då ha en troll som inte är som di små gullungarna, huttrar och fryser i ruskväder. Det var glada småvoffs som fick krypa in under husses täcke efter morgonkissen medans matten och troll stuvades in i bil med Christina och mamsen och deras små+ en massa packning.
Första banan en agilitybana. Trolla river för att undvika krocka med matten sedan var det loppet rökt. 15 fel med en supertid trots en massa yviga svängar där jag ropar fram ist. för hennes namn(suck) ibland är det nyttigt med kamera även om det inte alltid är så kul att se att felen beror på mig själv.
Lagom till hoppklass A så var banan ett skönhets-spa. En gratis lerinpackning. Vi startade och gick bra tills hon kom ur tunneln och skulle bromsa in i slalomet..hon bara gled, trots att hon verkligen försökte bromsa. Vet inte hur jag skulle gjort för att hjälpt henne furutom om jag  skulle tagit in henne till mig och sedan skickat på henne igen, men det är lätt att vara efterklok..sedan var det ett sådant slut jag tränat det sista på men blev tyst och fick inte skickat henne ut.  10 fel och om inte om:en varit så en bra tid oxå.
Hoppklass B innebar mer gegga och halkigt underlag. Lite orolig var jag, i min träningsiver (öva på att gå i klackskor på halt golv)  i fredags så hade jag åtdragit mig en lätt skada i högerknä då bena for åt var sitt håll.
Denna lilla skada gjorde ju att jag kände mig lite ostabil och jag hade ingen större lust att återuppleva den smärtan, sätt ihop det med att vara dyblöt, kall och stel och en annalkande värk så förstår ni hur jag kände mig inför starten.
När vi väl stod på startlinjen så ville hundeländet inte sätta sig i geggan(helt oförståeligt,*ironi*) och jag insåg att jag aldrig tränat på att starta i inkallningsposition med en hund i ståposition(lägg på minnet)Lite nervigt blev det men lilla gullungen<3 stod till mitt ok och sedan var det att springa i full tuting. Fixa hela banan men med tre fulsnurrar och ett par viida svängar som kostade tid. Sedan var det en lång väntan tills det stod klart att vi gick in 2,19 efter vinnaren och 0,16 efter tvåan. Men en tredje placering till min gullsnutta och hennes första pinne :) Utan snurrar så hade vi tagit hem det..så hade jag bara vågat springa på lite mer så.....
Men hon är bäst iaf och mitt hjärta spricker av stolthet över denna jycke :)

Ja igår kväll var det alltså dags för min och p:s kväll och över 4000 andra kvinnor, vackra,glada, upprymda kvinnor som nog kunde enas om att...kvällen tog slut alldeles för fort och alla män som stod på scen hade det där.

Men kvällen började inte där utan vi skulle ju åka och äta något och ha det najs tills föreställningen började men tid är något vi kvinnor har lite bekymmer med(ja,jag iaf) så maten skippades och vi tog hm.. någon drink uppe på heaven 23. Vi begav oss till de stora eventet.Om nu inte P såg fram emot att se snoppar som hoppar så ville nog jag se vad som gav sådana rubriker ;)
Det var inte svårt att ryckas med i showen och det dröjde inte länge innan vi vrålade och tjoade som alla andra goa kvinns som njöt av sin alldeles egna kväll. Hoppas de kommer igen nästa år då kommer jag vara där :) hoppas P gör mig sällskap men då blir det restaurang innan ;) det är nog nyttigt:)

Idag har jag kurerat mig och laddat inför morgondagens eskapad.
Tecknat med popcorn till under täcket i soffan. Happy feet-så söt :)
Sedan ut i skogen och balansera över myrar och över stockar och stenar. Kan ju säga som såhär att doggsen och mannen uppskattade promenaden mer än vad jag gjorde....men nu så här efteråt så är det gott. Det var nog det som behövdes.

o

Ikväll blir det Ladys night med Paula, så kul det ska bli :)
Stenmark,Stormare och han den där jag alltid glömmer vad han heter.
Det kommer bli kanoners :)

Satt och spåna runt efter någon kurs eller så till lilla Trollisen och mig.

De senaste kurserna jag gått så har jag vetat på ett ungefär vad jag hade att förvänta mig av instruktörerna och valt därefter. Det har ju oxå varit till belåtenhet i det stora hela, sen kan man ju alltid önska...;)

Men nu när jag spanade runt så finns det många dyra kurser med instruktörer som både är kända och okända. Vad är bra och vad är dåligt?
Att du varit duktig med en hund och lyckats i stora sammanhang- betyder det att du är duktig som instruktör? Eller motsatsen?
Eller är det pengarna som avgör? Dyrt är det alltid bättre?
Betyder det något om instruktören endast lyckats med en typ av hund eller det kanske är helt betydelselöst?

Vad har man som rättighet som kursdeltagare? Vad händer om man går en kurs som man tror sig kunna lära något av och upptäcker att instruktören inte håller måttet och inte kan tillräckligt om det kursen handlar om? Har man rätt att bli omplacerad till en annan grupp eller kanske få pengarna tillbaka? Eller bara kan en typ av hund och därmed avfärdar bekymren med ett ryck på axlarna och en kommentar om hunden hade varit si eller så, så hade det fungerat.
Eller bara visar med egen hund och inte ens tittar på och hjälper mig och min hund och bara har teori som bara är den "rätta" vägen?
Eller man kommer hem med känslan av att vara tilltryckt i skorna?
Har man rätt att klaga då ?
Hur många gör det?

Hm, det kanske var där jag grundlade mitt rykte om att vara en elak bitch- jag teg inte när jag gick en kurs för dyra pengar och där vi inte fick lära oss något. Det är många år sedan så det borde väl vara preskiberat vid det här laget men man vet aldrig..

Jag är väl en sann föreningsmänniska i grund och botten, allt behöver inte generera pengar till min tunna plånbok så därför blir jag jäkligt ilsk när somliga tar för sig av utbildningar(sen kan man orda om hur mycket värda utbildningen är både räknat i kunskap och pengar) och sedan går ut och startar upp företag i hund, utan att ge tillbaka så mycket som ett öre till klubben,morr. Man får väl hoppas på att branchen är självsanerande....men det är nog att ta i för det ploppar ju hela tiden upp nya. Med mer eller mindre bra instruktörer. Så här är jag fortfarande alldeles virrig i mitt kurs-sökande och vet inte riktigt vad jag vill..

Men ikväll ska jag åka och kika på en prima instruktör när hon håller kurs för klubbens agilityentusiaster -krulls matte
Hon ser alla, informerar och instruerar väl och är mån om att alla både två och fyrbenta går glada och nöjda hemåt med nya kunskaper att träna vidare på. Tror att Trolla och Ärtan ska få vara visningshundar idag.

Tjoflöjt till er alla :)