Så nu har jag gått mer än hälften till Amsterdam och ligger 20dagar före riktkarlen som visar vilken takt man minst behöver hålla.
Härligt :)

Kl. 06.30 en alldeles vanlig tisdagsmorgon.
Tonåringstös sitter vid köksbordet med en salamismörgås i handen  strax nedanför sitter gammel-Lizzie och dreglar rätt ner på tonåringens rena jeans, det blir förstås hårda ord om hur äcklig den lilla suktande hunden är. Men inte kan man hjälpa att snålvattnet bara forsar fram vid doften av den goda salamin.
Trolla som uppmärksammar vad som sker från den andra sidan av tonåringen gör ett rådigt ingrepp.......



Hon springer in på toaletten och hämtar en handduk till tonåringen!

Vad mer underbart kan hända efter en sånhär härlig start på dagen??

Det var dags för årets sista event inom hunderiet.
Skit-tråkigt när man tänker efter även om träningen pågår året runt men den där lilla extra spänningen som man mår så illa av....den kommer saknas..trist och helt enkelt ur-aptråkigt!!!!


Men så till dagen.. Tidig morgon, hämta upp mamsen (tack för trevligt sällskap) Troll undrade nog vad som var i görningen men som alltid pigg på utflykter. Trevligt litet ridhus men tyvärr alldeles för trång för troll så hon fick vara i bilen mellan varven. En inte så svår agilitybana och allt kändes fint under banvandringen. Fick värmt upp länge och väl och fröken T var så duktig, det märks verkligen att hon börjar bli stora damen:).
Nackdelen med detta ridhus var att det var lite trångt i starten/målet och att man hade nollkoll på vilket startnr som var inne på banan. Så vi kom in när det var 1 hund kvar innan oss. Det märktes på T att detta var nytt för henne, hon blev lite stissad, inte mycket men ändå så att jag kände det.
Loppet gick fint fram tills hon gick ur slalomet sista porten(????) och sedan tappade jag koncentrationen. Men vi körde på och bjöd på lite underhållning med hopp över tunnel osv. Disk blev det när vi genade långhoppet. Men go hade hon :)
Ett jätte grattis till Katarina och tundra som tog sin sista pinne i ag. 1:an.
I hoppet så hade vi laddat om, återigen ingen speciell svår bana där den enda svårighet jag kunde se var när hon skulle in i en tunnel efter ett par hopp där hon förmodligen skulle ganska hög fart.. men inget omöjligt.
Men jag hade inte räknat med klumpmatten som visade in i fel tunnelingång tidigt i banan. Sedan gjorde vi vår egna väg :) Och hade det SÅ KUL!!
Men sen händer det man inte önskar någon... precis efter jag satt på kopplet så ser jag i ögonvrån en hund komma farande...rätt fram till trolla. Det blir lite tumult, jag-megaupprörd och till slut får matten till den andra hunden tag i den. Tur i oturen så var det en glad hane men troll blev ganska så påverkad av detta och det är ju inget vi behöver just nu känns det som... Men som tur var så kunde vi gå en prommis efteråt tillsammans så att det löstes upp och troll tyckte nog att han var rätt ok till slut.
Skönt, men fan att det ens hände!!
Ett par härliga komentarer från dagen:
-Den där du.... den kan du komma långt med :) En sån talang!
- Hon är inte alls som XXX hon följer dig skitbra och så duktig!
Gott att ha med sig:)
Ps. Grattis till Christina och Freja som tog två pinnar med två 2:a plac.

Ärt och matten åkte till vetten för provsvar och stygntagning och mätning om dieten gjort någon verkan.
Matten var lite lagomt orolig (läs- skitnervös) över svaren på knölarna.
Väl där får vi igenkännande hälsningar och alla gullar lite med pärten och hon kråmar sig såklart. :)
En liten koll på vågen visar -5hg !!!!! Nåja, hon älskade inte fodret i början men nu så går det ner glatt så de övriga 6hg ska väl försvinna  de oxå inom en överskådlig framtid.
Väl inne hos vetten kunde jag andas ut och livet kunde komma tillbaka till oss, det var bara fettknölar utan några elakingar i dem :) Vilken lättnad!
Stygnen hade jag kunnat ta själv, det hade läkt fint och var inga bekymmer med men syster var flink med saxen och snipp,snapp så var de borta :)

Ärtan är lycklig över att kommit ur sin t-shirt och lovar dyrt och heligt att aldrig mer äta något onyttigt!!!

Hm....ska man tro på det??

En härlig morgon prommis när världen och vi vaknade till liv...
Satt vid sjön och filurade en stund medans jyckarna sprang runt och upptäckte massa spännande dofter..En liten Ärt hittade något alldeles underbart att rulla sig i, mindre kul för henne skulle det visa sig eftersom det renderade i ett bad sedan när vi äntrade hemmets lugna vrå. Trolla skötte sig och var som alltid bara lycklig :)

En gammal favvo, med sånger som berör.. Lyssnar just på albumet Jag sjunger för dig. Uno har verkligen förmågan att få det att kännas så personligt och nära.
Favoriten är duetten med Sonja Aldén. Du är en del av mig- så vacker!

En aning töntigt, eller? Ska det verkligen behövas speciella dagar för att man ska visa sin uppskattning? Är det inte något man ska göra varje fucking jävla dag?
Eller är det köpmännen som behöver de där dagarna?

Men eftersom vi är duktiga på att följa upptrampade stigar så firades min älskade lilla papps iaf. Jag hoppas han verkligen vet hur mycket han är oss kär och hur mycket vi uppskattar honom. Även de 364 andra dagarna varje år.

Mannen som är far till  barnen blev allt oxå lite uppvaktad och även om tonåringarnas tongångar inte alltid är så älskvärda så lyser kärleken genom.
Jag hjälpte till på mitt sätt- en god middag med ett gott(uräckligt!) rött vin till och en god kladdkaka till efterrätt.
Mums!

En vuxen myskväll utan dogs i goda vänners lag.
Drink i baren, bio och underbart god mat och dryck.
Härligt :)