Ikväll var det dags att förpassa sin och jyckens lekamen till Vinna hundcenter för deras träningstävling i agility. Visst var banorna för svåra för oss då svårighetsgraden var 2-3 men det var egentligen inte därför vi åkte dit utan mer för träningen på situationen som sådan. Turligt för mig så körde Marie annars hade jag fått stanna hemma(tack)

Det här upplägget är ju något som skulle anordnas på klubben, ett supertrevligt sätt att tillbringa en fredagskväll. Vi gjorde sånt här för något år sedan men det rann liksom ut i sanden. Får se om man kan få igång det igen. Kanske någon känner sig manad?

Men åter till kvällen, först ut var agilityklass. En härlig bana som trots virrvarning hade möjlighet till flyt. Jag startade och vips hade hon diskat sig 4-5ggr. Jag var så säker att hon skulle ta balansen och inte tunnelöppningen som låg precis brevid. Hopp så det kan bli :) Men när vi väl diskat oss färdigt så satte hon resten galant. Balansens kontaktfält x 2 satt där de skulle och även gungan gjordes helt ok :)

Sedan när det var hoppbanans banvandring så fastnade jag i tanken att hon inte skulle svänga efter däcket och in i tunneln utan fortsätta på nästa hinder rakt fram. Annars så kändes denna lite svårare- tajtare och risk för benknäck vid mer än ett tillfälle.
När jag innan start pratade med Marie om däck-sväng oron så fick jag värsta förmaningstalet och naturligtsvis så hade hon rätt. SUCK!
Nåväl nu var det dags, upptillkamp!
Hon sitter fint i starten, hopp, däck och hunden svänger och svänger och jag visar in i fel tunnelingång.......där i svängen så slutar hjärnan att fungera eller hade den inte varit påkopplad över huvudet taget? Resten blev ett hattifnatt lopp.
Efter alla kört så körde jag om och hon har en sådan kapacitet så jag blir mörkrädd :)

Kontentan av träningen blev 2 disk men en väl fungerande hund i ny miljö.
Trevlig kväll med trevliga vänner :)
Nu är det bara att vänta på att mannen med stort M kommer hem så är lyckan total :)
Ha d <3

Åkte till klubben efter sms från krullsmatte.. är du tränings-sugen stod det?
Solen sken och vilket är trevligast? Att gå runt och se på elendet som skall kallas ett hem men snarare liknar en krigszon eller att träna en stund?

Väl där så var parkeringen fylld av bilar, många passade på att njuta av det träningsvänliga vädret.

Jag blev som vanligt lite påverkad när det är nytt folk men snart så var vi igång.  :)
Vi gjorde en platsliggning som redan innan den startade kändes lite sisådär, där jag visste sedan tidigare att ena hunden var väldigt osäker på platsen och där jag förstod att även en annan förare var lite osäker på sin hund då den blev fastbunden(!) . Nu så låg lilla fröken i andra änden men pirrade i min mage det gjorde det.
5 min. och lilla fröken låg som en gud :) SÅ GOTT!
Sedan så körde vi genom de flesta moment och var relativt nöjd med dessa men linförigheten måste bättras! Nu var hon lite nyfiken på de andra runt omkring så fokuset var inte riktigt på topp, åtminstone inte hela tiden.

Krulls matte håller på med rutan och hur svårt kan det va?
(obs! Internt skämt)
Blev iaf. lite sugen så Trollebusan fick springa till rutan några ggr och gjorde det perfa....så...hur svårt kan det va?  (fniss)

Sedan kom  Alfa med matte och stilade och visade minsann vart skåpet skulle stå men Trolla tyckte inte det var så märkvärdigt så hon skulle minsann visa att även hon kunde ta den där tungapporten.
Det gjorde hon, någon gång höll hon på att kantra  men att plocka upp den var inga problem- kul.

Fick övat några tandvisningar som gick fint :)

Så jag tror att hon är på väg att bli en stor flicka nu :) inte ett tonårsbeteende så långt ögat nådde. Hon har nog lämnat över de externa till nästa tonåring..... den på två ben. Skönt men inte mindre jobbigt.

ha d tills nästa gång :)

Allt jag gjorde var ju att njuta livets goda....

Jag blev till en blå smurf, tilltufsad och omtumlad. Lite groggy och mammasjuk i massor.
Som tur är så fick jag komma ur smurfkostymen idag.

Har fått lite mot det onda men bäst är när man får ligga i mammas knä och bara mysa.
Syrrorna surar och tror jag gör mig till men skulle jag göra mig till??


//Ärtan



*Matte uppdaterar*
Ja, hur det kunde bli så här lilla Ärten? Gottegrisen, som alltid äter lite för mycket av det goda, hon som har en näsa för det där lilla extra...
Hon väntar tills hon tror att alla somnat innan hon kryper ut från täcket, smyger ner från sängen och letar upp godisskålen och länsar den..

Min lilla gullegris hade fått några knölar så en resa till vetrinären,sövning och operation. Domen får vi om ett par veckor men förmodligen var det fettknölar och vågen visade på en markant ökning sedan steriliseringen så nu är det sträng diet som gäller. Så inte ens vid träning erbjuds det gobitar längre, det får kampas för hela slanten.

Jag är så innerligt tacksam för att jag fick en så noggrann och trevlig vetrinär som innan op. ville röngta hennes luftväg pga. hennes tidigare sjukdomar. Det visade sig att hon hade en förträngning i luftstrupen som kan framkalla hennes besvär  (som tur är, så har jag nu fått en hjälp i hur jag ska kunna hjälpa henne bättre). Tror tom. att Ärten blev glad, för att ligga platt på rygg, fasthållen. Är inget (!)som en Ärta gör frivilligt, men nu så låg hon inte bara still, utan svansen gick som ett jehu oxå och hon var lycklig som få :)
Så även om Ärtan just nu är lite nedstämd och har lite ont så kommer det förhoppningsvis snart bli bra :)

Vardagens smågnäll känns så fjuttigt när det väl händer något som ruskar om en. Helt oförberett och brutalt.
Då blir man helt plötsligt enormt tacksam för varje sekund man får tillsammans och alla triviala meningsskiljaktigheter får ett löjligt ljus över sig. Man inser vad som är viktigt här i livet...

Livet är härligt :) Nu när det är som det ska vara.
Nog för att den efterlängtande mannen skulle komma hem tidigt men det var alldeles för lång tid kvar när jag vaknade tidigt ! på morgonen. Så när mogonrutiner bestående av en god frukost och alldeles för många cappuchinon hade intagits så var det fortfarande lång tid kvar...

Nja, ut med de små på en härlig morgonprommis sedan hem igen för mera cappuchino fortfarande mycket tid kvar(att man kan längta så) men så var det dags för Trollas prommis, lillkillen fick i uppdrag att hämta på flyget. Trolla och jag stivade iväg och vi gick i ett härligt tempo. Vi gick och gick vi passade på att hälsa på fåren i hagen (så söta nosmotnos<3) fortsatte att stiva på.

Allt sedan jag blev utmanad så har jag inte legat under 10 000steg/dag utan legat runt 14-17000 steg /dag. Någon dag mer någon dag mindre.
Utan att använda någon omvandlare som vissa kanske gör. Den enda gång jag tillåter mig att använda något annat än stegräknarens steg är när jag vet hur lång en sträcka är och den faktiskt inte registrerat alla steg.
Det är iaf. härligt och på något underligt sätt väldigt motiverande att lyfta på locket och titta på alla de där härliga siffrorna som lyser av hälsa och välmående mot en :)

Vidare på vår promenad mot mannen med stort M  nu började vi närma oss det stora centrumet i hålan och titta vilken bil som kom och svängde in i kanten, Trolla blev VÄLDIGT förvånad när vår bil kom och hon fick hoppa in i buren :) och tänk...där satt han!!!! Äntligen!!!
Det var inte bara jag som blev glad utan även Trolla strålade av glädje :)
Ja hela familjen såklart :)

Ja, det är precis vad matte är, hon bara klagar och klagar dagarna i ända. Men i all hennes klagan om muskler(?) i smalben så börjar jag se en ände på en del av klagolåten för snart så är vi fulltaliga i flocken och det ska bli sååå härligt :)
Tass och nospuss/Trolla

Har folk ingen skam i kroppen?

Hur tänker folk när de stjäl ett par träningsskor? Visserligen ganska så nya och av bra kvalitet men....?

De glömdes kvar i omklädesrummet bland de som skulle till sjukgymnastiken och mammorna och bebisarna som skulle babysimma. Trött och öm efter sjukgymnastik åkte jag utan dem.  En timme senare  upptäcktes förlusten då var de spårlöst försvunna.

Ett par skor som min kropp mådde bra av med dämpning på rätt ställen. Synd jag hade verkligen behövt dem nu och inte har jag råd att köpa nya av samma kvalitet heller.

Man får verkligen hoppas att de gör ont i samvetet och att de hittar hem igen även om det är föga troligt.

Trevlig aktiv helg.

Vi hann med agilityträning med en massa aussies och en ung bc. Trollas syster Kira var bla. med. Kul att se en massa likheter som är rakt nedstigande från mamma Sussiebus.
Har en del att fundera på just nu med svängar och förberedelser innan....hmmmm..*knakar*

Sedan på kvällen -  middag och porrstuga !  Ja tvåbeningarna passade på att äta och stilla hungern på ett mer civiliserat sätt än de fyrbenta ungdomarna. De unga -en kortbent svarting och en högbent röding roade sig helhjärtat båda på olika sätt. Röding gillar brottning och gnavvel medans den lille svarte hade helt andra preferenser.... De vuxna fyrfotingarna de visste naturligtsvis hur man för sig och hur man kan få både en och två bitar.

Det var några trötta hundar som tränades lite till  innan avfärd, ja fröken röd var inte så trött så efter lite telefonsamtal så åktes det till skogs för lite viltspår.

Blev ett bra spår för Trolla, även om hon måste kolla av sidospår så blir jag allt mer säkrare på när det är "koll" eller äkta spår. Även i starten är hon lugnare och får ta sig tid till att suga i sig spåret.
Stackars mamma sussie fick ett riktigt skitbökigt spår men som den arbetsmaskin hon är så snoffsade hon bara på tills klöven återfanns. Hon bar klöven så stolt så stolt :)

Sedan var faktiskt även fröken röd lite trött och väldigt belåten :)