Hm, att jag inte är så förtjust i förändringen här på bloggen skrev jag i ett tidigare inlägg. Men de lyckades även att ändra färg för mig och då blev jag ju nästan tvingad att ordna till det så det blir ordning på torpet igen.

Vad har nu hänt sedan sist då? Jo bästaste Helena med jyckar har varit här och hälsat på och vi fick en underbar solig dag vid sjön. Gammeltanten Lizzie strålade ikapp med solen. Hon njöt i stora lass av att springa,springa och sedan springa lite till Att hon inte hörde oss bekom henne inte för fem öre hon var sååå lycklig.

Sedan har kurserna startats upp, jag och J har två gemensamma i höst. Så kul med nya utmaningar.

I lördags så hade vi bokat in en heldag i spårskogen. K,S och jag skulle lotsas av duktiga M. Vi lade våra viltspår och Trollas skulle vara långt minst 600-700m och fyllt av vinklar och en hel del blod. Vi gick spåren 2och2 och man kan ju börja fundera över hur usel kondis man har...pust,pust,pust. När det väl var dags för den obligatoriska fikan så inträffade den sorgligaste incidenten som bara kunde ske. Trolla blev attackerad  en olyckshändelse men fan så trist. Vad värre var när jag skulle mota bort arga W så gled mitt ena ben åt ena hållet och det andra knäet vek sig i 90grader åt fel håll.  Så jäkla otäckt/hemskt att ha de båda jyckarna slåendes och bråkandes bakom ryggen på mig. trolla ville bara komma bort och jag kunde inte göra något för att hjälpa henne..

Efter en kort stund som kändes som en evighet fick de särat dem åt och jag kommit upp på benen igen. Det verkade inte blivit några större skador på Trolla som tur var.

Jag fick lindat mitt knä, och det hårt! jag kände att något gick sönder i det men faaaaan...spåret..(viktigt ju)...Ja,ja det blev lite fika och högläge och sedan ut i skogen. Trolla var tämligen påverkad av det som hänt..och kände mig som en bov som inte kunnat skydda henne.

Först tänkte jag att K skulle spåra med Trolla men eftersom hon var så påverkad så kände jag att jag fick försöka iaf.

Åh det var verkligen tur!!Att uppleva hennes förändring, en sådan skillnad det blivit på henne, så lugn och fokuserad har jag aldrig tidigare sett henne.

Tack Eva, det måste varit vår träning som äntligen gett resultat.

Hon fixade hela spåret, en liten svårighet var förmodade svampplockare som traskat omkring och om de var dem vi mötte så hade de en hund oxå.

Men hon löste det. Lilla guldtjejen.

Allas spår gick fint men jag kunde inte gå så mycket mera så jag väntade mest på stigen och fick nöja mig med deras rapporter- lite trist.

Natten blev inte så kul så på morgonen fick den gulligaste och raraste mannen köra in mig till akuten. Jag var laddad med bok,vatten och snask. Men ack vad jag bedrog mig. De var riktigt snabba :) En djävulsundersökning med dragning och böjning i knäet, röngten och dom på bara 3 timmar på en helgdag, bra jobbat !

Som tur var så var inget helt av utan "bara" rejält ut-tänjt i ledbandet och en menisk skada. Ett par kryckor delades ut och remiss till sjukgymnast. Hur lång tid tills... vågade jag på mig att fråga och fick till svar 2veckor-4månader.

Hm... sista agility-tävlingen är om 3 veckor, det bara måste gå!! Ja, det finns inget annat val.

Väl hemma fick jag gått genom Troll extra noga och hittade ett par bett som börjat bli gojsiga så tvätt och penicillin salva och hålla tummarna för att det ska räcka.

Nä dags för ett piller till och en god bok och snart zzzzzzzzzzzzzzzzz ha d bäst!