Trots att vi bor väldigt nära varandra så är det alldeles för sällan vi ses. Men idag kom systeryster med lilladotter A på besök för att fylla på koffein nivån i blodet och bullnivån i magen. Turligt nog så fanns det nybakade bullar som bara väntade på finbesök.

Fröken Troll träffar inte ofta så små människor och matten är väl i det närmasta lite rädd för hur hon ska uppträda. INTE för att hon är dum på något sätt, hon älskar barn men hon är "lite"(ha,ha, eller hur?) ostyrig i kroppen och en rumpknuff av en glad trolla kan vara svår att stå emot om man är liten.

Men Trolla och Alva fann varann och Trolla var lycklig över att fått en ny kompis som matar henne och leker med henne.

Tja!!

Det var länge sedan jag tassade runt här inne, det brukar ju mest vara matte som sköter tangenterna. Mina tassar är lite stora så det krävs koncentration och fokus när jag ska tassa runt här och matte har haft massa hyss för sig så att jag har förbrukat allt vad koncentration och fokus heter men nu så har jag iaf. sparat lite så jag kan berätta för er att ÄNTLIGEN! så har jag förstått.

Ni förstår matte har gått omkring och muttrat om kontaktfält, när vi tränat så har jag försökt att göra som tanten vill men det är ju inte alltid så lätt att förstå henne...hon har det inte så lätt med sina korta,stabbiga ben som är sååå långsamma och även om det har stått andra tanter med gott godis till mig där framme vid kf. så har jag liksom tänkt - skyndaskyndaskynda vidare, att jag skalat av tanternas fingrar i jakten på gottan har liksom varit sånt de får tåla.. så till en kort sammanfattning av läget så har vi (jag och tanten) varit på två olika planeter...med helt olika uppfattningar om vad kontaktfältsbeteende är.

MEN.....

I helgen handlade matte och husse massa grejer som ska byggas ihop och målas osv. men jag passade på att lyssna lite när matte gick där och muttrade och gnällde och tjurade över att vi inte har lika fina kf som Cosmos och spolingen Nico som för övrigt trots att han bara är en spoling är urduktig så vi får nog se upp med honom i framtiden.
Men jag blev konfunderad och funderade lite om jag missförstått matte och tänkte pröva att träna henne lite på nästa träning.

Sagt och gjort nu var det dags. Hon hade dagen till ära tagit med sig storasyrran Ärtan oxå. Hon ska tydligen på en tävling snart så hon var la tvungen att pressa formen lite med henne.
Ibland funderar jag över vem hon gillar mest....för fastän jag så gärna ville börja så fick jag allt vänta på min tur..suck...
Jaja, syrran var duktig och fick massor av MITT godis men sen så äntligen var det min tur :)
Men... då var det inte på kf banan utan på en skitbana där man skulle svänga åt alla möjliga håll. Jag svängde och svängde men tydligen inte åt det håll matte ville...att inte tanten fattar..det var ju så att jag ville köra kfbanan.. jaja, jag gjorde nästan(!) som hon sa och tanten blev nöjd iaf.
Sedan så ÄNTLIGEN så var det min tur på kfbanan och jag planerade och fokuserade i starten hur jag skulle träna matte..

Väntade på startsignal och svosch iväg över balansen och STOPP på kf= godis av matte likaså 100% fram till nästa kf och tänk där kom hon igen och strålade och mer godis till mig och så höll det på...
Yes!!!!! Äntligen har jag kommit på det :) Att det skulle vara så förbenat svårt för tanten att tala om hur hon ville ha det från första början......
Nosspussar/Trolla

Min "lille" pôjk har fixat teorin för lastbilsläpet idag :D :D

Grattis,Grattis :D

Tur att det bara är sportlov en gång om året :)
Fast jag måste ändå tillstå att årets event har varit lugnare än vanligt. Delvis barnlediga(-hu så tomt det blev!:() (oj, var det jag som skrev det där? ;))
Men sen så var det huset fullt av egna och andras ungar och fnisset har stått högt i taket stundtals.
Vi var på bio och jag fick stillat min barnsliga förtjusning av tecknad disneyfilm för ett tag iaf. Bolt, hamstern och katten...mmm..
Disney lyckades igen, både skratt och snyftningar. Blödig? Moi?? Hrmpf förstår inte vad ni pratar om.
I stallet har vi tillbringat mycken tid fast iof. jag fick väl mest köra fram och tillbaka.. efter första dagen iaf. Ville ju inte missa privatlektionen och jag säger bara det - Så duktig lillfia är :)
Bakat bullar och umgåtts :) Ja man blir ju alldeles matt bara man tänker på det.
Hundarna har naturligtsvis fått sin beskärda del av kakan med både lite agilityträning såsom lydnadsträning.
Shopping i den stora staden hanns med och även medföljande montering och sladd-dragningar  ja,ja,JAG behövde ju inte göra så mycket mer än hålla lite och peka men det kan vara nog så jobbigt.
Det införskaffades lite material som är till dogsens träning för nu ska det bli ändring det är inte bara till den dryga( ;) ) krullmatten telefonen ska gå varm med en röst som säger: -Får vi visa en fi........du/ni har så fina k......t.
Sporrar är bra om de används på rätt sätt.
Lite lördagsmys hanns med och titt på melodifestivalen. Tycker nog att sjuan borde kommit med till andra chansen istället för Lilli och Sussie och snälla någon, kan man inte ge riktiga byxor till deltagarna? De där byxorna på någon som var så öppenbart obekväm i att visa allt han hade? Det var ju synd om grabben.
Söndagen hade vi vikt för släkten men planerna ändrades och det blev en skön promenad på vildmarksleden från Härkelshult till Härskogen istället. Trollabus och Ärteplätt fick följa med och var likt matte och hussen väldigt nöjda när vi kom hem. Lizzan och Viran fick en något kortare prommis. En god söndagsmiddag, köra hem alla barn och handla lite inför veckan och dimpa ner i soffan framför Beck.. kan en söndag bli bättre?

Nu är sportlovet snart slut och mamman får en chans att pusta ut.....puh!

Här råder det verkligen söndagsblues stämmning....
Trist,trist,trist....och ännu mer tråk...

Men annat var det igår då var det full fart HELA dagen och större delen av kvällen(kanske en av anledningarna till dagens tråkstämmning)

Det var officiell klass 1 hopp x 2 i Oskarström- Trolla såklart anmäld.
Det var ju på klon att hon inte kunde vara med. Jag fick det bekräftad för mig att lydnadpass kan vara riktigt farliga nu i början av veckan. En simpel istuva höll på att sätta P för februaris höjdpunkt. Men som sagt hon var redo och laddad det lilla fullblodstycket ;)

Till första klassen så kom vi med andan i halsen (måste bli bättre på att planera) men gick banan som kändes finfin inga större klurigheter.
Vi värmde upp och hon var rejält laddad och hade ett fokus som bara kändes som mmmmmm...
Oskarström hade tillgång till ett fint ridhus med fina utrymmen inte alls trång och eländigt.
Till start... hon lyssnar fint och sitter stadigt i starten och sen var jag beredd på orkanen. Men det blev ingen! Det kändes som hon trampade i lera och var så j-a seg. Jag fanns på plats brevid henne och hon gjorde vad hon skulle i slowmotion. Sorgligt nog kom hon lite för tätt inpå mig vid ett tillfälle så hon fick världens snedaste ansats på ett hinder men utan att fråga så gjorde hon så gott hon kunde. Men en rivning gick inte att undkomma sedan kom ytterligare en rivning naturligtsvis beroende på mig.
Vi hamnade långt ner i resultatlistan pga. felen men det som gladde mig mest var trots att hon var seg som kola så hade hon 4:e bästa tiden :)
Något gott att suga på :)
Mamsen hade oxå lite otur i detta lopp och fick oxå 10 f. men en Alice som var pigg och glad -härligt :)

Nästa lopp då.....höll på att missa banvandringen....hann med några varv dock. Ingen svår bana OM man vet hur ens hund fungerar.
Kontentan av denna dag är att jag måste träna svängar så jag kan ha en plan för hur jag ska visa henne runt.
Efter banvandringen var jag fortfarande som ett ufo utan någon plan...och då går det oxå som det gick- disk! Helt beroende på mig.
Mamsen kom runt även denna gång med 10fel.

Snabbt hem,duscha,svida om och iväg till klubbens årsfest. Trevlig tillställning med god mat,mingel och kareokiförsök, för mycket vin och för lite tjöt med klubbisar. 
Hm... kan behöva en uppdatering om vad vi bestämde OM vi nu bestämde något.
Summan av kardemumman är iaf. en supernice lördag

I natt var vi med om det alla uppfödare bävar över, men naturligtsvis är vi glada över att vi har våran Viran kvar- frisk och kry om än trött och omtumlad.

Förlossningen startade igår med en rejäl tempsänkning och med den typiska bäddningen under öppningsskedet.
Sedan vid 21snåret så gick vattnet i den första valpens blåsa. Hon fick fina kraftiga värkar. Det höll i sig under ett par timmar ibland pausade hon, innan hon tog i igen. Hon såg ut att må bra förutom det faktum att det inte kom någon valp.

Vid 12 snåret så togs kontakt med Blå stjärnan och jag förvarnade om att vi var på väg, de trodde inte det var någon fara på taket men höll med om att en koll inte var fel.

Väl där och inkvarterad i valprummet så tittade ett par valpfötter fram. Hanen kom baklänges och tillråga på allt så satt han rejält fast. Förmodligen så hakade han i med revbenen på bäckenkanten. Det blev en väldigt jobbig förlossning och hoppet var inte stort när han äntligen kom ut.

Men även om han kom igång lite... så fick han aldrig upp någon cirkulation

i bakdelen och vi fick ta det tunga beslutet att ge honom en spruta.

Sedan blev det en röngten för att utröna om det fanns någon mer i viramagen. Vi blev jublande glada när vi såg en valp till i magen och gick in för att ge  henne lite näring i droppform så hon skulle återfå lite krafter.
Hon tog sig en paus och vilade sig med all rätt..hon hade verkligen haft det tufft, stackarn.

När det sedan var dags för nästa valp så klarade hon upp det fint även om hon fick lite extra hjälp med glidslem och vetrinär övervakning.
En sista kraftig värk och ut kom valpen och vårat hjärta höll på att brista.
Den här valpen var missbildad och föddes med öppet huvud och en stor gomspalt.

Vår lilla tappra tjej hade fött så vackra fina valpar men skulle inte få med någon hem, hon skulle inte få uppleva det som hela hennes kropp var förberedd på.

Men djur är fantastiska, hon hade fått möjlighet att slicka och tvätta dem och förmodligen känt att de inte var livskraftiga så även om hon naturligtsvis är medtagen så är det som hon förstår.
Då är det nog så, att det är vi som har det mest svårt att förstå....

Men som vi sagt till oss själva under hela dagen- Vi har våran Elvira kvar och det är huvudsaken!
Hon behövde inte snittas och det gör att återhämtningen kommer bli lättare för henne. Lilla snottan- mammans hjärta gråter för dig <3

Tempen föll, bäddning påbörjad....lugnet infann sig.
Det var bara en övning inför den stora dagen.