Tiden går fort,fort och dagarna mörknar snabbt och alla planer och intentioner äts upp av något mystiskt.

Men här kommer lite uppdatering sedan sist:
Var och träffade bästaste Helena och de värsta  
Det var även dags att uppvakta Heffa för hon hade varit urduktig och blivit uppflyttad till lydnadsklass 2 och gjort Sök appellen med uppflyttningspoäng snart därefter så tog hon och klarade även lägreklassen hon blev efteranmäld i.
Bästaste Helena och bästaste Heffa   
  
Sen har vi äntligen kommit igång med rehab på riktigt för Trollabus.
Christine fick känt igenom henne ordentligt till Trollas stora besvikelse (hon ville ju in till akvariumet på en gång)   men hon kändes bra och den lilla stelheten jag känt av kommer snart vara bortborta med hjälp av lite mattemassage.

Försovning, skrapa rutor,varmköra bil, lämna av lilla  A vid busshållplats hem igen hmm bilen känns och låter konstigt. AAAArrgghgh - PUNKTERING!
Ringer den bästaste sonen som kommer till sin mammas undsättning. Passar på att skifta till vinterdäcken på en gång   Tack älskade unge  
     
Hämtat upp husbil efter det sista på servicen så nu är den tip-top för säsongens sista resa hoppas jag.

Mer sjukgymnastik, i brist på Christin så fick Josefine hoppa in i rehab:andet - Trolla sa: - släpp in mig i tanken, nu kör vi   och det var en riktigt nöjd Trollebus när vi var klara :) Hon var så där simmigt trött i ögonen och låg nöjt i bilen medans jag uträttade allehanda trök ärenden.

Sen blev det torsdag och äntligen dags för Ida och Demo.
Så härligt att ses, han har blivit en riktigt snygg unghund. Duktig var han oxå!
  
Klart, för han har en duktig matte oxå.
Vi prövade att spåra lite och gjorde ett vanligt spår och han markerade och tog upp leksakerna/apporten finfint  
   
 Vi körde lite olika grejer,pausade och tog en go fika,  sedan prövade vi även ett viltspår och jäklar i min lilla låda så duktigt han gick, så spårnoga och kunde tom. övertyga I om att han minsann hade något spännande i näsan. 
     
Fast jag hade iof. inte trott något annat heller  Prövade lite uppletande oxå och han strålade, lilla killen. 
     
Något som I (och jag själv blev påmind om ) fick i läxa var att leka,leka och åter leka och ha riktigt kul tillsammans för leken är något man inte kan få för mycket av, det är som kittet som håller oss samman.
    
Jag vet inte om det bara var jag som tyckte det men jag tyckte nog att båda två såg ut som de växt flera meter- tillsammans   
   Hoppas vi snart ses igen   

Hej alla fans   

Min matte har fått nojjan och lider av träningsabstinens...man skulle ju kunna tro att det var jag som mådde dåligt av att ha för lite att göra, så aktiv som jag är i vanliga fall.
Men jag måste ändå säga att min konvalicenstid går väldigt bra och visst saknar jag röjet men att vara en soffpotatis och få extra omtanke och omvårdnad hm..ja det är inte fel det heller.

Men jag märker iaf att det blivit lite skillnad här hemma sedan senaste vetrinärbesöket. Nu är det mer muskeluppbyggnad på mig på gång. Jag skulle redan börjat med att gå i vatten-tanken om jag inte så lägligt börjat att löpa (matte sa att min tajming måste förbättras). Men lite längre och lite fler promenader/dag  och även lite mer offroad blir det, skit bara att älgjakten snart startar. 
Sen har tokan fått för sig att sitt-ligg-stå nog oxå är bra för muskelbyggande, för hon har väl ingen baktanke med det?

Men i sin abstinens en dag så fick matte för sig att lära mig -PANG!
Vilket betyder att jag ligger platt på sidan, en rätt skön övning, bara att njuta.
Nu idag fick hon för sig en variant av den där övningen. Jag höll på som bäst att gnugga ryggen i en groda, ni vet så där underbart skönt så man bara inte kan sluta..
Då ropar tanten- Hur gör flickorna? Jag hade ju inte tid med något annat så jag fortsatte njuta av ryggnugget. Döm om min förvåning när jag fick en urgod gotta i truten.
   Jag fattade nada men det återupprepades och gottan kom. Mumma!
Nu vill hon göra likadant utan groda och gott gräs utan ist på en kall hård plastmatta inne i köket, jag tror jag förstod rätt ganska snart för en sån där underbar gotta som min mams köpt på Krullsmattes butik i Bollebygd hamnade i min mun och mamsen lät sådär härligt glad!
  


Det är gott att vara en Trolla <3

Skördefest på Öland
  


Bara mannen och jag och halva hundskaran (Ärtan och Trolla) packade in oss i den nyservade husbilen efter en hektisk dag. Tuffade iväg efter vi hängt på kärran innehållandets Karlsson på taket motorn.

Kom inte riktigt ända fram till Öland innan det var dags att få lite sömn i korpgluggarna men lagomt nära för att vara i tid för det stora eventet.

Pigga och alerta (jaja det är väl lite att ta i, kanske, hade ju feber och då är man  inte riktigt så jättepigg) så kom vi till platsen iaf. och luften surrade av massor Karlsson på taket:are. Mannen kastade sig ur och fick fram skärm och motor och efter en liten vinglig start så var han oxå uppe och surrade.
  
  

Det var en lycklig man som landade någon timme senare.
  

Dagens lunch intogs på ett fint cafe´ Edith och Julias tror jag det hette.
  

Våfflor och kroppkakor fanns på menyn iaf. och efter ett väldans velande så blev det en amerikansk våffla till mig, blåbär,sirap och glass mmmm, mannen valde kroppkakor-urk om man frågar mig. Litet gulligt ställe om man bortser från tavlorna som hängde på väggarna lite väl skrikiga för att passa in i den gemytliga miljön. 
     

 
Det var ju skördefest på ön och överallt så var det pumpor och pompa och ståt.
Underbart att gå och strosa omkring och bara titta på allt vackert.
  
Sitter och försöker komma ihåg när vi var iväg så här barnlediga sist och kan för mitt liv inte komma ihåg när det var...men längesedan var det iaf.
Jag saknade dem men njöt ändå i stora lass- kluven? Ja det är inte lätt att vara mamma inte..  

Hundarna och jag strosade omkring i naturen när gubben finurlade med sin skärmflygning och grabbarna därikring.. Vi njöt av hösten som visade sig från sin fina sida. Extra kul var det när haren kom springandes rakt emot oss och Trolla som gick längst ut i kopplet vände sig mot mig och tittade med sina stoooora ögon på mig...ser DU vad JAG ser? Hon fick mycket godis vill jag lova... men sen när haren sprang upp på åkern mitt framför henne ja då lät det inte riktigt på samma sätt, hrmpf..
              

Lördagen gav mig stora skrämselhickan när jag kom tillbaka från morgon promenaden, alla letade efter mannen min.. Vinden hade ökat och alla hade landat utom just han. De var precis på väg ut för att leta efter honom när ett litet surrande hördes och en röd skärm dök upp bort i horisonten..pust! Allt gick bra som tur var.
  
Ärtan spanar efter husse..

Efter en sådan hemsk upplevelse så blir man hungrig så det fick bli en lunch på Vannborga, mmm rökt lamm och rotsaksnånting mums var det.

Tog en tur ut till Soliden och njöt av dagen...
  
Kvällen var uppbokad av lite flygarstories och senare så blev det lite utegång med mat.

Jag älskar hösten med alla dess färgen och får en längtan efter att ha lite hönor och lite djur på en liten gård någonstans....
  

   Denna sommar har verkligen varit en berg och dalbana, fastän jag hade gärna hoppat över dalarna och stannat kvar en stund på topparna.
Mycket har hänt och blogglustan har varit svag...så jag tänkte mig på en resume´ från en del som hänt i Juli månad.

Vi har hunnit med storkalas för lillebrodern som fyllde 30år. En trevlig tillställning för stora och små, två som fyrbenta.
    Ärtan ville inte missa något...  
Sen kom en djup dal och jag fick tillbringa ett par dagar på MIVA och en massa undersökningar som fortfarande inte gett någon förklaring..Min värld vändes upp och ner och man inser hur liten man är...fick en tanke om vad som är viktigt här i världen oxå.. En ljuspunkt i mörkret är iaf. alla goda vänner man har runt sig.

Årets tävling rullade på som planerat även om det blev lite kaotiskt där dagarna innan.. Fick tom. dela ut ett cert till bästaste mamsen Sussie bus :)

Därefter kalas för 18åringen och 20åringen :)

Liten välbehövd semester till Öland....men först ett stopp hos Felix och Janet. (mer om det kommer i ett annat inlägg..)
                                  
Hem, återbesök med Trolla= mycket nöjd vetrinär, byta extrabarn, packa om, fixa med avmaskningsmedel och iväg mot Danmark.. Legoland, Lökken, Grenen med en fot i varje hav och en nersandad kyrka och möte med Jinx och familj(oxå annat inlägg)
                            
Avslutning med halmstadstävling och minivalpträff(oxå annat inlägg som kommer snart- hoppas jag iaf.)

Pust!

För 13 år av ren kärlek  
 

Vi ses igen!  

Ja, så sa hon lilla lillasyster dottern. Hon vinkade hejdå till stressade mamman sen började dagen..
Morgonmys med lalle och lekar blandat och varvat med sagoläsning och memoryspel och annat smått och gott. Småbarn är fantastiska och så härliga...hon satte de små händerna i sidan och sa förargat och med barsk stämma- VA, har du ingen sandlåda? ? ? Liksom som om livet tappade sin mening, turligt nog så gick det att gräva i grus-fliset. Så flickebarnet fick fortsätta vara nöjd trots de elaka ilsket röda prickarna som blev alltmer toppiga och fyllda av någon vätska.
Tack lilla A för en väldigt trevlig dag   
  

En vecka har gått sedan Trollas operation och livet börjar falla på plats även där.
Vi har små hagar överallt eller galler till att göra en hage i.
Hon är så duktig och är lugn och stilla där i, åtminstone så länge jag är i direkt anslutning till den. Vilket ställer till det när jag ska ut med de andra eller behöver uträtta något ärende utan hund. Hon blir som tokig då!
Så jag är väldigt glad över att jag har A och B som hjälper mig med övriga hundar för annars så blir livet väldigt lugnt för dem oxå.
Trollas sår läker fint ut än så länge. Smärtan verkar ha lagt sig en del och hon är inte riktigt lika ledsen längre, hon har ju fotfarande lite painkillers men gråter inte längre. SKÖNT!!!
Hon stödjer fint på benet under de korta rastningsrundorna hon gör, men i vila så lyfter hon gärna benet.
Hon älskar när jag ger henne mjukmassage över benet och när jag går lite djupare in på ryggen då får hon en mysdimma på ögonen och protesterar högt när jag slutar   

För övrigt så har vi herrbesök här hemma ofta nu för tiden - ovälkommet sådant! De två minsta har samkört sig och går och viftar med rödrumporna och får de inte kurtisera med herrarna så tar de gärna varandra ist.  

Lilla snuttan, det gör så ont i mig när du har ont....
Men man blir förundrad över hur tappra de är, de kan ju inte förstå eller få det förklarat för sig- vad det var som hände eller hur det kommer att bli..
Det de vet om är ju bara nuet och de som har ont vet ju hur outhärdligt det kan vara.
Tack o lov för lite meduciner som tar bort toppen av det hela iaf. Sen får man försöka göra det bästa av situationen.

Igår hade vi en riktig mysdag, gjorde en liten hage till henne i skuggan på tomten, satt först utanför men hon var så orolig så det var bara att ta med en bok och kudde och hoppa in till henne.
Vi mös jättelänge och hon fick lite mjukmassage över hela kroppen och hon njöt!! Hon gick ner i varv och när jag la mig för att börja läsa om klanen otorio så kröp hon tätt intill, suckade och stensomnade. Behöver jag tala om att vi tillbringade vår dag där? Ja vi tog ett par små rastningsrundor och hon sätter ner benet riktigt bra (ibland iaf.) Det känns bra.
  

Många undrar ju vad som hände och det startade nog redan när hon var liten valp och hon på valpars vis hoppade och skuttade omkring tills hon tjongade knäet i en stubbe och hon blev 3bent. Förmodligen så åtdrog hon sig en liten skada på korsbandet där, som ändock läkte tills i förra sommaren när hon drog upp den skadan igen och nu efter valpkullen lite försvagad som tikarna gärna är då, så var det dags igen. Vi behandlade henne med lite medikamenter och rehabträning och allt såg ut som att gå bra men efter ett superrace så var hon totalt 3bent igen.
Som tur är så har jag de underbaraste och bästaste vetr. på västra djursjukhuset så efter ett telsamtal med E på fredagskvällen och ett inbokat besök hos A på lördagen så var det då dags för op. på tisdagen. (A skulle bara jobba denna vecka oxå så tala om tur!)

Op. som sådan blev en TTA något som utv. för ca. 10 år sedan, det är fler och fler som går över till den typen från TPLO då den är mildare för hunden och kanske tom. bättre resultatsmässigt.
Hur den går till är att de lossar främre delen av skenbenet och placerar in lite metall och grejer så de ändrar läget på senan som går mellan knäskål och skenben och därmed stabilicerar leden så inget korsband behövs.
Hittade en bild någonstans...
  
Så just nu är leden relativt stabil men själva frakturen ska läka och inget annat ska tillstöta.
Det känns både tungt och hoppfullt inför framtiden....

Det kändes underbart när de ringde och talade om att hon skulle få komma hem och jag lyckades trycka bort obehaget över att hon var stressad av att längta hem.
Efter jag hade tömt plånbokens innehåll vid receptionen(tack och lov för skatteåterbäring) så blev jag visad på ett rum för att vänta på den vackra.

Efter en lång stund öppnades dörren och in kom Trolla, hon stannade upp och blinkade lite förvirrat innan hon såg mig. Vi grät båda två!
Medans jag samtidigt försökte hålla henne lugn och stilla.

Vi lugnade oss och när vetrinären kom in och skulle förklara vad de gjort och förhållningsregler osv. så startade vi båda igen...det är inte lätt med blödiga mattar och trollor...

Väl hemma så har allt gått bra än så länge iaf och vi är mycket nöjda att vara tillsammans igen.