Tiden går fort,fort och dagarna mörknar snabbt och alla planer och intentioner äts upp av något mystiskt.

Men här kommer lite uppdatering sedan sist:
Var och träffade bästaste Helena och de värsta  
Det var även dags att uppvakta Heffa för hon hade varit urduktig och blivit uppflyttad till lydnadsklass 2 och gjort Sök appellen med uppflyttningspoäng snart därefter så tog hon och klarade även lägreklassen hon blev efteranmäld i.
Bästaste Helena och bästaste Heffa   
  
Sen har vi äntligen kommit igång med rehab på riktigt för Trollabus.
Christine fick känt igenom henne ordentligt till Trollas stora besvikelse (hon ville ju in till akvariumet på en gång)   men hon kändes bra och den lilla stelheten jag känt av kommer snart vara bortborta med hjälp av lite mattemassage.

Försovning, skrapa rutor,varmköra bil, lämna av lilla  A vid busshållplats hem igen hmm bilen känns och låter konstigt. AAAArrgghgh - PUNKTERING!
Ringer den bästaste sonen som kommer till sin mammas undsättning. Passar på att skifta till vinterdäcken på en gång   Tack älskade unge  
     
Hämtat upp husbil efter det sista på servicen så nu är den tip-top för säsongens sista resa hoppas jag.

Mer sjukgymnastik, i brist på Christin så fick Josefine hoppa in i rehab:andet - Trolla sa: - släpp in mig i tanken, nu kör vi   och det var en riktigt nöjd Trollebus när vi var klara :) Hon var så där simmigt trött i ögonen och låg nöjt i bilen medans jag uträttade allehanda trök ärenden.

Sen blev det torsdag och äntligen dags för Ida och Demo.
Så härligt att ses, han har blivit en riktigt snygg unghund. Duktig var han oxå!
  
Klart, för han har en duktig matte oxå.
Vi prövade att spåra lite och gjorde ett vanligt spår och han markerade och tog upp leksakerna/apporten finfint  
   
 Vi körde lite olika grejer,pausade och tog en go fika,  sedan prövade vi även ett viltspår och jäklar i min lilla låda så duktigt han gick, så spårnoga och kunde tom. övertyga I om att han minsann hade något spännande i näsan. 
     
Fast jag hade iof. inte trott något annat heller  Prövade lite uppletande oxå och han strålade, lilla killen. 
     
Något som I (och jag själv blev påmind om ) fick i läxa var att leka,leka och åter leka och ha riktigt kul tillsammans för leken är något man inte kan få för mycket av, det är som kittet som håller oss samman.
    
Jag vet inte om det bara var jag som tyckte det men jag tyckte nog att båda två såg ut som de växt flera meter- tillsammans   
   Hoppas vi snart ses igen