Sista gången på träningen med M o P igår, sorgset och vemodigt. Hm, hade ju behövt mer sånt. Som Cecilia sa, att de är så positiva och lyckas att få varje deltagare känna sig som en vinnare DET är så underbart!
En egenskap som är värd guld. Skulle ju kunna ge exempel på motsatsen hos andra instruktörer men sån är inte jag..eller?
Men till dagens träning - där fick jag bekänna färg, bokstavligt talat. Illröd i nian och tungan hängandes nere vid knäna stånkade jag runt i tidiga gruppen. Men fick till det rätt ok kändes det som. Det var skönt att alla byten satt där de skulle :) Fick bra tips att svänga runt den segsvängda Ärten som vi ska träna vidare på, detta går ju även att applicera på trollboll även om det inte är någon fråga om seghet där(förutom att hon var lite långsammare än vanligt troligen pga löpet)
Sedan var det dags för den sena gruppen och då även Trollisen.. Hon fixade sina övningar fint, ska tajta till svängarna och mer träning på gungan behövs. Sedan så var det då dags för sista banan. Gjorde oss startklara och svischar iväg tills Trolla kommer i min väg och jag gör en Anja Persson EN FLYGANDE SÄL. Det var en rejäl smäll ner i backen. Men kom upp igen med alla ben intakta. Omvärderar starten och tar ut annan väg sen sätter den sista banan :) Gott,gott:)
Sen när jag väl var hemma igen så hade jag fått en nytvättad bil och lite rosor av min goa gubbe :) Han vet han, hur han ska lägga korten....