En härlig morgon prommis när världen och vi vaknade till liv...
Satt vid sjön och filurade en stund medans jyckarna sprang runt och upptäckte massa spännande dofter..En liten Ärt hittade något alldeles underbart att rulla sig i, mindre kul för henne skulle det visa sig eftersom det renderade i ett bad sedan när vi äntrade hemmets lugna vrå. Trolla skötte sig och var som alltid bara lycklig :)

En gammal favvo, med sånger som berör.. Lyssnar just på albumet Jag sjunger för dig. Uno har verkligen förmågan att få det att kännas så personligt och nära.
Favoriten är duetten med Sonja Aldén. Du är en del av mig- så vacker!

En aning töntigt, eller? Ska det verkligen behövas speciella dagar för att man ska visa sin uppskattning? Är det inte något man ska göra varje fucking jävla dag?
Eller är det köpmännen som behöver de där dagarna?

Men eftersom vi är duktiga på att följa upptrampade stigar så firades min älskade lilla papps iaf. Jag hoppas han verkligen vet hur mycket han är oss kär och hur mycket vi uppskattar honom. Även de 364 andra dagarna varje år.

Mannen som är far till  barnen blev allt oxå lite uppvaktad och även om tonåringarnas tongångar inte alltid är så älskvärda så lyser kärleken genom.
Jag hjälpte till på mitt sätt- en god middag med ett gott(uräckligt!) rött vin till och en god kladdkaka till efterrätt.
Mums!

En vuxen myskväll utan dogs i goda vänners lag.
Drink i baren, bio och underbart god mat och dryck.
Härligt :)

Ikväll var det dags att förpassa sin och jyckens lekamen till Vinna hundcenter för deras träningstävling i agility. Visst var banorna för svåra för oss då svårighetsgraden var 2-3 men det var egentligen inte därför vi åkte dit utan mer för träningen på situationen som sådan. Turligt för mig så körde Marie annars hade jag fått stanna hemma(tack)

Det här upplägget är ju något som skulle anordnas på klubben, ett supertrevligt sätt att tillbringa en fredagskväll. Vi gjorde sånt här för något år sedan men det rann liksom ut i sanden. Får se om man kan få igång det igen. Kanske någon känner sig manad?

Men åter till kvällen, först ut var agilityklass. En härlig bana som trots virrvarning hade möjlighet till flyt. Jag startade och vips hade hon diskat sig 4-5ggr. Jag var så säker att hon skulle ta balansen och inte tunnelöppningen som låg precis brevid. Hopp så det kan bli :) Men när vi väl diskat oss färdigt så satte hon resten galant. Balansens kontaktfält x 2 satt där de skulle och även gungan gjordes helt ok :)

Sedan när det var hoppbanans banvandring så fastnade jag i tanken att hon inte skulle svänga efter däcket och in i tunneln utan fortsätta på nästa hinder rakt fram. Annars så kändes denna lite svårare- tajtare och risk för benknäck vid mer än ett tillfälle.
När jag innan start pratade med Marie om däck-sväng oron så fick jag värsta förmaningstalet och naturligtsvis så hade hon rätt. SUCK!
Nåväl nu var det dags, upptillkamp!
Hon sitter fint i starten, hopp, däck och hunden svänger och svänger och jag visar in i fel tunnelingång.......där i svängen så slutar hjärnan att fungera eller hade den inte varit påkopplad över huvudet taget? Resten blev ett hattifnatt lopp.
Efter alla kört så körde jag om och hon har en sådan kapacitet så jag blir mörkrädd :)

Kontentan av träningen blev 2 disk men en väl fungerande hund i ny miljö.
Trevlig kväll med trevliga vänner :)
Nu är det bara att vänta på att mannen med stort M kommer hem så är lyckan total :)
Ha d <3

Åkte till klubben efter sms från krullsmatte.. är du tränings-sugen stod det?
Solen sken och vilket är trevligast? Att gå runt och se på elendet som skall kallas ett hem men snarare liknar en krigszon eller att träna en stund?

Väl där så var parkeringen fylld av bilar, många passade på att njuta av det träningsvänliga vädret.

Jag blev som vanligt lite påverkad när det är nytt folk men snart så var vi igång.  :)
Vi gjorde en platsliggning som redan innan den startade kändes lite sisådär, där jag visste sedan tidigare att ena hunden var väldigt osäker på platsen och där jag förstod att även en annan förare var lite osäker på sin hund då den blev fastbunden(!) . Nu så låg lilla fröken i andra änden men pirrade i min mage det gjorde det.
5 min. och lilla fröken låg som en gud :) SÅ GOTT!
Sedan så körde vi genom de flesta moment och var relativt nöjd med dessa men linförigheten måste bättras! Nu var hon lite nyfiken på de andra runt omkring så fokuset var inte riktigt på topp, åtminstone inte hela tiden.

Krulls matte håller på med rutan och hur svårt kan det va?
(obs! Internt skämt)
Blev iaf. lite sugen så Trollebusan fick springa till rutan några ggr och gjorde det perfa....så...hur svårt kan det va?  (fniss)

Sedan kom  Alfa med matte och stilade och visade minsann vart skåpet skulle stå men Trolla tyckte inte det var så märkvärdigt så hon skulle minsann visa att även hon kunde ta den där tungapporten.
Det gjorde hon, någon gång höll hon på att kantra  men att plocka upp den var inga problem- kul.

Fick övat några tandvisningar som gick fint :)

Så jag tror att hon är på väg att bli en stor flicka nu :) inte ett tonårsbeteende så långt ögat nådde. Hon har nog lämnat över de externa till nästa tonåring..... den på två ben. Skönt men inte mindre jobbigt.

ha d tills nästa gång :)

Allt jag gjorde var ju att njuta livets goda....

Jag blev till en blå smurf, tilltufsad och omtumlad. Lite groggy och mammasjuk i massor.
Som tur är så fick jag komma ur smurfkostymen idag.

Har fått lite mot det onda men bäst är när man får ligga i mammas knä och bara mysa.
Syrrorna surar och tror jag gör mig till men skulle jag göra mig till??


//Ärtan



*Matte uppdaterar*
Ja, hur det kunde bli så här lilla Ärten? Gottegrisen, som alltid äter lite för mycket av det goda, hon som har en näsa för det där lilla extra...
Hon väntar tills hon tror att alla somnat innan hon kryper ut från täcket, smyger ner från sängen och letar upp godisskålen och länsar den..

Min lilla gullegris hade fått några knölar så en resa till vetrinären,sövning och operation. Domen får vi om ett par veckor men förmodligen var det fettknölar och vågen visade på en markant ökning sedan steriliseringen så nu är det sträng diet som gäller. Så inte ens vid träning erbjuds det gobitar längre, det får kampas för hela slanten.

Jag är så innerligt tacksam för att jag fick en så noggrann och trevlig vetrinär som innan op. ville röngta hennes luftväg pga. hennes tidigare sjukdomar. Det visade sig att hon hade en förträngning i luftstrupen som kan framkalla hennes besvär  (som tur är, så har jag nu fått en hjälp i hur jag ska kunna hjälpa henne bättre). Tror tom. att Ärten blev glad, för att ligga platt på rygg, fasthållen. Är inget (!)som en Ärta gör frivilligt, men nu så låg hon inte bara still, utan svansen gick som ett jehu oxå och hon var lycklig som få :)
Så även om Ärtan just nu är lite nedstämd och har lite ont så kommer det förhoppningsvis snart bli bra :)