Ibland blir man verkligen glad för de små (?) sakerna som att hitta en bilverkstad som har tid att titta på bilen samma dag och då få höra att det inte är någon fara att köra med bilen. Trevliga, serviceminded, dit går vi gärna igen :)
Sedan att man har goa vänner på däckverkstaden är ju guld, sen att de hotade mannen med piska gör ingenting :) De har ett stort hjärta. De bryr sig bara om honom :)
Och när jag kom ner med andra däcket så visst hade de rätt, det hade kunnat gå när som helst..Men nu så kör han säkert igen, mitt hjärta :)
Fredagen har blivit en ärendesdag när mannen är ledig så vi fick även hämtat dop-presenten till lilla Alva. En gåva att ha glädje av i många år framöver hoppas vi.
Brevid guldsmeden så lagar de stenskott-PERFA!!
Mannen kör in min pärla och lagomt när jag hämtat presenten så är de klara och ytterligare en guldstjärna för dagen- Istället för 938kr så vart det 0kr. Bilia tog kostnaden. UNDERBART:)

Igår så var man körlärare. Jag kan för mitt liv inte förstå de människor som vill sätta sig i den situationen dag efter dag. Hua så hemskt.Men ack så viktigt!
Nu har jag varit ute med sonen och övningkört och han är jätteduktig, verkligen, så tro inget annat. Men man är så utsatt i passagerarsätet man kan liksom inte göra något egentligen.
Det är ju inte utan man funderar på de andra bilisterna man möter o trängs med på vägarna, hur många är nyktra o opåverkade av allehanda ting.
Och hur många möter man inte som tror sin förmåga att framföra en bil klart överstiger  verkligheten?
Jag är tacksam att jag inte var i mannens situation på vägen hem igår kväll. Däcket exploderade på motorvägen i mörkret o regnrusket.Bilen börja vobbla o dra snett, många tankar innan han stod säkert vid sidan av motorvägen.
Ut i trafiken o byta däck, bilarna bara svischar förbi..otäckt.
Kan inte låta bli att slås av tanken, tänk om det varit vi när vi var ute o övade, vad hade hänt då?
Vi får nog öva mycket framöver så att beredskapen finns när den behövs.