Det är mycket som är jobbigt och tungt just nu så då blir man så glad och positivt peppad av en sån här grej som jag fick av  Aneth idag (tack!)      http://www.utbildning-co.se/sv/peppa/peppa.asp 

Inför sista loppet så fick vi en kommentar från inroparen- Din hund är så duktig :) Detta precis innan start. Vet inte om det hade någon inverkan men det känns förbaskat gott så här i efterkant :)

Jag satte om henne i starten så vi fick fokuset där det skulle vara. Sen var det att hålla i henne i båda öronen hela vägen, lite vingligt ibland men fokus,fokus,öron och mera öron. Hon rann över kontaktfälten och slingrade sig genom slalomet och matte hade kollat av banan riktigt denna gång så hon gick inte fel som med Ärten. Utan nu togs  gungan och muren i rätt ordning sedan var det bara 4 hinder kvar hamnade lite galet inför det 3:e sista hindret men lyckades att reda ut det. Då var det bara en tunnel och ett hopp kvar. Det var nu jag fick vrida till riktigt i öronen på henne och mig med för den delen, in med henne i tunneln och över det sista hoppet.

YES....YES...YES!! Vi nollade och fick vår första agility pinne i 2:an. SÅ GOTT!!  Gott var oxå att Jeanette kunde börja andas igen så vi slapp att ge henne livräddning ;)

Min bästa lilla Virr :)

Ikväll hände det som man bävar för...
Tösen var ute och promenerade på en stilla kvällspromenad med sin favorit Elvira.
De gick den lilla grusvägen fram i ett lugnt försommarskvälls tempo, lyssnandes på fågelkvitter. Då det helt utan förvarning dyker upp en svart tysk jaktterrier.

Den funderade inte en millisekund på vad den skulle göra utan flög rätt på viran.
Matten kom ut och försökte få väck den vilt huggande och ruskande terriern, den satt liksom fast och jag kan bara ana tösen skräck. Efter en stunds tumult så kom de isär. En evighet enligt tösen.

Som tur var så blev det inga större kroppsliga skador. Det hade inte gått hål någonstans men lilla virr hade ett par rejäla svullnader över rygg/sidan och är rejält öm. Sedan hur man mår i själen efter att bli helt oprovocerat påflugen på det viset kan man ju bara ana sig till.

Det var två små ledsna tjejer som kom hem efter den prommisen.

Fy hundan! Håll i era hundar som bara attackerar helt oprovocerat!

Upp tidigt i ottan som man brukar när det handlar om hundar, men den stora skillnaden idag var att mina små voffs fick stanna hemma.
Åkte ut till Partilles tävling där Michaela skulle göra sitt praktiska prov för att kunna titulera sig tävlingsledare. Jeanette skulle iträda domarrollen och jag kan tycka från ringside att hon gjorde ett alldeles utmärkt jobb. Tror de flesta deltagarna tyckte att banorna var roliga.

Jeanette och jag blev behandlade som kungar, eget tält med en kylväska som innehöll sååååå mycket smaskigt. Goda mackor och en supergod lunch.
Så lyxigt det var, hade fundering på att inte godkänna M så jag fick komma tillbaka och uppleva allt igen ;) Näe, skämtade bara.

M var så duktig och fixade allt galant. Det märktes att de hade en samkörd organisation bakom sig. Tävlingen flöt på helt enligt tidschemat.
Trots datahaveri. Duktigt jobbat :) Så det var ett rent nöje att skriva under papprerna så hon kan få sin nya titel :)

Lika härligt var det när mannen rullade in på parkeringen, de var hemma igen- helskinnade :)

Är det något jag avskyr så är det inskränkta,stelbenta klimakteriekossor öh, personer som inte kan se annat än till dem själva.
Man måste våga öppna ögonen och se sig omkring, se hur saker och ting ter sig ur någon annans synvinkel.
Allt för att sedan kunna komma fram till en lösning som passar alla parter.
Man kan inte bara se till sig själv hela tiden, eller?

Detta är ju något man uppfostrar barnen till redan från att de är pyttsmå, så vad är det som händer när tanterna är runt 45-65(märkväl 45 inte 38)?

Vad är det som ger dem rätt till att bete sig som om de ägde världen? Att man helt plötsligt slutar att ta hänsyn till andra runt omkring.Vad är det som händer som gör att allt ska passa dem och deras åsikter? Att de har rätt till att vräka ur sig vad som helst?

Jag vet att jag borde visa dem hänsyn och respektera dem i denna så tydligt svåra period i livet. Men jag vill/tänker inte bli en sådan inskränkt gnölkärring så jag kommer att fortsätta diskutera och kompromissa mig fram till lösningar även om det faktiskt innebär att jag inte alltid får som jag vill.



 

Vilken tur att sommaren kommit precis lagom tills det var dags för årets helg för M med en massa sånt här.....
Flyg lugnt lilla plutten:)

Uppdaterat: En lycklig kille ringde och berättade för sin höjdrädda fru..-Älskling, idag kurvade jag termik med motorn på. Var uppe på över 1000m höjd. Skönt att han är på fast mark igen. Vad skönt det blir när han är hemma igen :)

Åkte upp till klubben för att träffa Christina o mamsen med deras småglin och lite träning. Christina hade som jag blivit inspirerad av artikeln i BH med unghundsträning så hon höll på att ställa iordning alltet.

Det var kul att kolla lite hur det stod till med Trollboll utefter hur det stod man skulle göra i artikeln.

Jag häpnar mer och mer över denna hund. Hon är så fantastisk denna jycke :)
Vi hade lagt till ett slalom innan första tunneln så vi skulle få lite träning på detta oxå. Hemma har jag fått ta bort slalomet så att gräsmattan får en chans att återhämta sig så det var länge sedan hon kört slalomet.
Vänsterslalom satt som en smäck men höger har hon fått lite slarv i så efter 6-8pinnar så slarvar hon sig framåt genom att hoppa över någon eller några men det är nog bara en liten fas hon går genom..?
Bakombytet var inga som helst problem. Hinder 3-4 fick träna lite för att få en fin sväng till men hon fattar galoppen kvickt. Tänk om det vore likadant för mig*suck*
Nästa passage skulle vara en serpentin men där fick vi inte till det alls utan vi hamnade i något j-a osynk där hon for ut megalångt och antingen missade 7:an eller nästan sprang på mig. Men istället för dendäringa serpentinen som vare sig jag el. hon förstod så gjorde vi ett framförbyte eller det var eg. ett blindbyte på tunneln och svängde så fint 6-8 fick med ett bakombyte till 9:an. Gott! Gillar att kunna göra bakombyten :)
Christinas och mamsens hundar var jätteduktiga.
Vi tränade mitt på dagen i värsta värmen så det var gott att kunna svalka av sig i ån. Tror att Trolla övervägde att doppa sig helt MEN...  hon nöjde sig med att doppa magen lite grann, nästa gång så kanske....

Idag blir lilla mormor 82år. Man kan inte tro det är sant.  Mamsen,systeryster med barn och jag åkte för att fira henne på hennes stora dag. Där satt vi fyra generationer och tjattrade, ja lilla Tindra stod väl för det mesta av tjattret men vi andra kom inte så långt efter.
Det var roligt att träffa mormor, det blir inte så ofta även om hon ändå bor rätt nära. Skäms på sig! Vad är egentligen viktigare än att man kan ta sig den tiden att åka ut någon gång då och då?
När jag kom hem så upplyste Amanda om att det var utvecklingssamtal i skolan om en timme.. Bra jobbat, att jag kommer ihåg sådant*ironi*.
Iväg igen. Men efter detta samtal så är jag så lycklig!
Hon har tagit till sig instruktionerna att ta det lugnt och läsa genom frågor och inte bara svischa iväg.
Hon fick lovord i alla ämnen, tänk så bra det kan bli om hon verkligen pluggar oxå. Hon skriver texter som är helt gudomliga. Ska bli kul att få hem den där boken jag bara fick kika liiiiite i. Vi fick lite råd om hur vi ska välja inför 6:an när det är dags för skolbyte. Hennes drömyrke just nu är vetrinär eller något liknande så hoppas hon håller ihop i skolan och kan uppfylla sina drömmar. I hennes drömmar ingår även att lära sig något mer språk, bra att de får pröva tyska ,franska och spanska i 6 veckor innan de gör sitt val. Vore väl lite kul med spanska? Men man får se vad damen säger.