ja så här ser hon ut när hon står upp och mindre än en vecka kvar..
Hon är obekväm och magen lever rumba med henne, eller som mormors lilla kråka- ni vet.. en slank den dit och en slank den dit och en slank den in i (kisse)blåsan.

Trolla fastnade på några bilder i lördags som den duktiga fotografen Lasse Moëll tog.
Om ni blir nyfikna på fler fina agilitybilder så kika in på.. http://www.webdog.se/Agility/
Här har hon fokus på matten..

och här mitt i språnget

Åh, jag är så nöjd med mig själv :) Och det känns så skönt!

I fredags så var det dags för ett Trollbad, hon luktade skunk. Det gick relativt bra men har ni någon gång sett en Trolla när hon ska torka sig????

Hon är S J Ö V I L D och stryker sig och kastar sig och torkar sig mot allt som går att pressa sig emot. Så även mot avloppsröret från handfatet...och Trolla är hård i kroppen.... så röret sprack. Naturligtsvis så upptäcktes det senare vid tandborstningen då hela golvet blev blött. Suck! Just denna helg som min alldeles egna lilla rörmokare är borta och allt.

Vad göra? Jo det är bara att rulla upp ärmarna och sätta igång.
Åkte förbi lokala byggföretaget och införskaffade nytt vattenlås och skred sedan till verket. Tjoff,poff och lite svordomar,skruvande och vridande så voila´så var handfatet som nytt och vi slapp blöta golv och avloppsdoft.

Det var kanske rörmokare man skulle blivit :)

En helt grotesk bild på Viran när hon försöker krulla ihop sig...

Vi hade världens tur och otur i onsdagskväll, vi åkte upp till träningen bara lilla fröken Troll och jag, vi ville ladda inför helgens och årets första tävling.
Träningen gick till att börja med alldeles utomordentligt bra. Hon var vild och tokig :)

I den sena gruppen så hade krullmatte tagit fram några banor varav en hoppbana som såg spännande ut.
Troll fick vänta till sist, det pågår mobbing i vår träningsgrupp ;) patrasket säger att hon förstör hela tiden...och att vi måste laga banan efter varje gång vi kört. Jag förstår ingenting :D

I vilketfall så hade vi kört banan någon gång men det var en sekvens som jag inte riktigt fick till, tänkte till och ändrade position.  När Troll var i upphoppet mot däcket så vred jag mig dock en aning mot tunneln hon skulle till med följden att hon tittade på mig och tjongade in huvudet i däcket och hakade i med låret så att hon slet loss fastsättningen från ramen.

Därav min förfrågan efter säkerhetsdäck på agilitylistan...hu så illa det kunde gått !
(tack och lov att Trolla är Trolla och inte tar illa vid sig och blir rädd eller något sådant men det var en olycka som inte ska behöva hända)
Hon markerade rejält och hade ont. Tävlingen på lördagen såg ut som den skulle bli inställd. Trist ....

Men på torsdagen visade hon ingenting, vi var försiktiga och hade lugna koppelpromenader i varierande terräng(ett måste, annars druttar man på ändan på isgatorna här) masserade och hade oss.
Jag har gått med hök-ögona på och inte sett någonting så på lördags morse så åkte vi upp till dagens träningspass för att känna på henne.
Tre ord- VILD OCH GALEN! Men ingen hälta så bort för att möta upp Christina och lilla Freja och resan till Linköping.

När vi väl fick komma in i ridhuset så blev jag tvärilsk på en gång, förstår inte hur folk tänker...en trång läktare och så parkerar människan en 1½meters bur på bänken och när vi tagit den lilla plats som fanns brevid så kommer hon och gastar om att minsann hon behövde sittplats oxå :(
Tycker nog att man som arr. bör tala om på ett tydligt sätt vad som är tillåtet och kanske tom. avsätta en speciell plats för burar,  för sådana puckon kan tydligen inte tänka själva. Stackars smallhundsförarna, de  hade inte en chans att få en plats.

Första starten då...Troll var lite disträ eller något... Full sula var det tills jag hojtar balansen --då drar hon mot gungan och sedan en frivolt tillbaks på spåret mot balansen sedan vet jag inte riktigt vad som hände,hon tutade på bra inget konstigt  men så var hon en av ALLA de hundar som flög av gungan under kvällen så jag tog om.  Så en superdisk blev det.
Ja,ja bara att ladda om..
Christina fick oxå anledning att ladda om men gjorde ett bra lopp iaf.

Det var verkligen många hundar som flög gungan i alla storlekar konstigt, den blev kontroll mätt men visade sig att var riktig men något konstigt var det.

Så var det dags för hopploppet- banan kändes kanon fanns någon sekvens där det kändes som om T skulle kunna flyta ut lite men annars så kunde vi minsann fixa den. Håhåjaja... Högtflygande ego! På något sätt så antog jag bara att hon skulle ta ett hinder som jag inte gett besked om och sedan dök hon in i nästa innan jag hann säga T.
Men resten...kändes kanon, den sekvensen som kunde ställt till med trubbel gick finfint så trots en superdisk är jag så här glad- :D
Christina ville väl inte vara sämre och gjorde mig sällskap och även de fick till ett fint lopp.

Summan av kardemumman var vi fick en härlig eftermiddag/kväll på ett av de bästa sätten som går, äntligen är säsongen igång :)
Tack för trevligt sällskap. :)

Så letas och kollas det vid varenda kissetur...vilken håla ska jag använda mig av? Snö? Bryr jag mig inte om...måste kolla hålor....naturen kallar...måste kolla efter en bra håla...

Äntligen är den på plats och helt klart godkänd av fröken Elvira :)

Det verkar som om det är valpboom överallt just nu..
Åkte för att spana in boxer valparna.
Alla valpar är ju ljuvliga :) förutom just Boxer valpar.


Väl framme så blev man överfallen av en hel drös av ohängda boxrar och då pratar jag vuxna jyckar ;) Återseendet blir alltid så ömt efter en tids frånvaro och då menar jag inte ömt som i kärleksfullt ömt utan i den betydelsen av blåmärken och svansrappningar och knockningar..
 
Men jag lyckade trassla mig in i lejonkulan och blev genast överfallen av 9 MONSTER!
En blandning av krokodiler,pirayor och lejon var just vad de var.
När man ville pussa på och sticka ner näsan för att snuffsa lite bebislukt ja då uppstod blodvite genast. När H sa till mig att behålla skorna på så trodde jag i min enfald att det var för att skona mina sockar från valpkiss men jag fick snabbt bilden klar för mig- Det var för att jag skulle kunna gå därifrån för egen maskin sedan. Hade jag stoppat ner foten i strumplästen så hade vildingarna ätit upp den på två röda...

Men på håll utan några kroppsdelar i närheten så var de urgulliga ;)

Jag tror lilla Heffa som jag förövrigt tycker borde heta Puffa (det var ju så hon lät :)) kommer bli ett trevligt inslag i den övriga boxerfamiljen om ett år eller så  och då endast på behörigt avstånd från svansrappningar och knockouter ;)

Det var inte så svårt att åka därifrån hem till vår alldeles egna valpmage och känna hälsningen från xxx:s små puffar för de/den kommer ju aldrig bli ett sådana monster som Boxerpirayorna :)      Eller?