Igår skrämde lilla Ärten mig...ja det började redan i måndags egentligen..
Hon blev så konstig, stel, drog upp skuldrorna och fick en stenhård mage och skakade oc blev inte glad ens av att träffa bästaste Helena.
Hade lite temp. hon gick på toa och gjorde vad hon skulle men rörde sig inte ur fläcken bara låg platt fall. När det knackar på dörrn så brukar hon vara den första som talar om att någon är på gång men nu så låg hon helt still rörde inte ens på örsnibben. Den största gottegrisen ville inte ens smaka hjortlever...ja då är det illa! Var så orolig..

Men så äntligen till kvällen så började det lätta lite. Hon hade blivit insmord i liniment och legat med BoT täcket på sig och förmodligen hade hon haft någon sträckning/låsning i skuldran eller ryggen. Så skönt när man kunde pusta ut.
Så skönt att jag inte ens sa till henne när hon skällde när ungarna kom hem.
Min lilla pärt 

Hämtade upp Paula och styrde kosan till Svenljunga och Annelie och Lojocas för att träffa de sötaste 5veckors valpar jag sett på länge...Men det är klart att med den finaste pappan Leo (Trollas bror) så kan det ju inte bli annat än gullungar. Pappa Leo var oxå där och kikade på de små....han blev en aningens överraskad tror jag...han hade nog gärna fortsatt och haft lite dater med Tilda. Tilda talade dock om för honom vad som resultatet blir av såna lekar   och att hon nog tyckte det räckte för en tid. 
Stackars Annelie vi hade ju så svårt att slita oss så det blev en heldag där på golvet med de gulligaste. Några bilder som inte gör att längtan blir mindre....