Tack för alla gratulationer och hurra-rop och positiva tjo-peppningar om att livet går vidare även efter 40.

Jag har lite svårt att ta till mig detta just nu bara, har drabbats av något av en ålderskris... så banalt och simpelt. Trodde verkligen inte att jag skulle löjla mig så men,men så var alltså inte fallet. Jag har fallit djupt,djupt..

Paula skrev någonstans: Låt inte dagen gå obemärkt förbi..
Det var just det jag önskade, bortraderat ur almanackan, förstod att det skulle bli svårt att gömma undan alla lucior men hoppas kunde man ju..
Att det inte skulle gå helt obemärkt förbi förstod jag när vi var på Julbord med mannens jobb i lördagskväll.
Helt plötsligt så hörde jag att alla uppmanades att sjunga för mig, l50-200 människor som sjöng ja må hon leva och hurrade för glatta livet.
Inte så obemärkt som jag önskat...

Jag hade önskat bort alla gratulanter och ville bara ha lugn och ro.
Lillebror och systersambo tyckte att jag inte skulle komma undan så lätt så de hade lite pyssel natten till Lucia.
Hämden är ljuv lillebror( du fyller ju jämt till sommaren)

Men dagen blev fin tillsammans med nära och kära. 
Ps. Extra tack för Lussetåget